Elsa29 skrev 2013-11-10 14:52:08 följande:
Tova det stämmer att jag gjorde allt innan vi fick barn. Jag har faktiskt misstänkt tidigare ifall han har Asperger eller annan funktionsnedsättning... eller så är det ointresse.. vet ej vilket. Han är ifs jättemån om hans syster/familj har det bra. Tack så mycket för tipset om vat jag kan vända mig. Jag känner mig så handfallen.. energin och orken är slut. Orkar inte lära honom att man inte lägger bebisen där det är farligt eller att hon behöver äta/dricka för att överleva. Så basalt egentligen! När skiljdes ni åt och hur gick du tillväga med allt? Känner verkligen med dig, det är ju så oerhört jobbigt!
Ofta så är det så att de klarar sig "hyffsat" men sen kommer ett barn och att läsa och tolka andra människor framförallt små som inte kan prata gör allt 1000 gånger värre. Jag visste att han hade vissa svårigheter innan och var väl påläst om asperger men insåg inte att barn kunde bli en sådan svår bit.
Vi gick isär i december förra året, han fick diagnosen på sommaren och det var en brytpunkt, hade han inte fått diagnos så hade vi gått isär direkt men nu blev han lovad hjälp och stöd men verkligheten blev inte så. Delvis så orkade han inte var så mycket med diagnos och allt annat så han gick in i sin "sjukdom".
Var inget snack om att jag skulle ha sonen på heltid, däremot är det stora problem med umgänget han går på typ öppen förskola fast där de har aktivitet för föräldrar som har aspergers, adhd osv och har med sina barn. Är fler som har umgänge med sina barn där. Sen kommer han hit och vi umgås någon kväll/vecka men det är påfrestande för jag måste ha stenkoll och tolka allt.
Min 3åring har troligen något sådant också så han är krävande och är ju också en 3åring med allt vad det innebär med 3års trots och prova gränser och det fixar inte pappan. Han kan inte byta fokus och släppa det han gör och tex. byta böja, leka utan han måste göra klart sitt först. Då tröttnar sonen på att ropa eller vänta.
De har precis börjat åka kollektivt till aktiviteten, pappa hämtar på förskolan och åker 20min, men jag måste alltid stå standby, förra veckan kom de 100m från förskolan när sonen klättrade upp i en lekställning och vägrade komma ner. Då låser sig pappan och vet inte hur han ska göra så jag var påväg att gå dit och lösa allt.
Sånt som nästan vem som helst kan lista ut hur vad man kan prova det kan inet pappan göra. Allt måste man ha berättat eller visat han kan inte fundera ut egna lösningar utan är lite som ett barn och härmar. Där är stora svårigheten och begränsningen för att sköta barn är ju inte som att jobba vid ett löpande band. Nya saker händer hela tiden och manualen som min sons pappa har saknar många sidor och kommer det nya problem så står han där utan att veta vad han ska göra. Kan bli livsfarligt i vissa situationer.
En blöt blöja någon gång då och då är ju inte världens undergång men ett barn som springer runt vid busshållplatsen och busar och vägrar lyssna kan bli farligt.
Tyvärr är det svårt att hitta bra info om föräldraskap och denna typ av funktionhinder och svårigheter, ibland kan man ha svårigheterna men inte tillräcklgit för att få diagnos men det kommer mer och mer nu.
Du får skicka pm om det är så att du vill fråga något som du inte vill skriva här, både jag och pappan är öppna med det helvete vi haft och våran kamp.
