• Anonym (förmycket)

    bonusföräldern är jobbigt svartsjuk för absolut ingenting, hur hanterar man det?

    Vet inte riktigt vart jag ska börja..Jag lämnade barnets pappa för ungefär ett år sedan, det var en ganska jobbig separation första månaden, då han tyckte att jag bröt upp våran familj och borde ge det en chans till efter miljontals chanser. Det fungerade helt enkelt inte. Och efter att han hade flyttat ut så var vi båda överens om att vi skulle försöka ha en "vänskapsrelation" för barnets skull. Där vi kan kontakta varandra angående barnet osv. 

    Det funkade jättebra, vi blev bra vänner, jag gick vidare, träffade ny, vilket exet visste om och vi kunde prata om allt möjligt precis som vilka vänner som helst. Det fanns ingenting som helst mer där än det och vi var båda nöjda med situationen. Vi skojade till och med om att "tänk om några år så kanske vi sitter där med våra nya respektive och har grillfest tillsammans" 

    Han träffade en ny i våras, en helt underbart snäll tjej! Jag gillade henne från första stund, hon verkade vettig och väldigt engagerad i vårat barn, och jag var så otroligt glad och tacksam för att han hade träffat en så snäll människa som accepterade och respekterade vårat barn, för det var det absolut viktigaste för mig!

     Efter att hon har träffat mig flera gånger nu, så har hon blivit svartsjuk verkar det som. Exet får inte längre svara på sms om barnet om det inte är "viktigt". Skriver jag tex att barnet har gjort något speciellt på förskolan, eller att barnet har lärt sig något nytt, så svarar han inte. För att han inte får helt enkelt. Tidigare så kunde vi dela den glädjen tillsammans, och glädjas åt vårat barns utveckling tillsammans vilket var väldigt kul.

    Nu skulle vårat barn till bvc, på grund av en infektion. Så jag skrev ett sms att barnet ska dit, vilken tid, och skrev att han får följa med om han vill, men att han inte behöver. Men då vi båda vet att barnet är rädd för läkare osv så tänkte jag också att han har ju lika mycket rätt att få vara med som jag har, och därmed bör han också få alternativet att kunna välja om han vill följa med eller ej. 

    Får till svar att han vill följa med, men bara kan följa med om hans partner följer med. Annars går det inte.

    Vilket resulterade i att jag gick ensam med barnet, för jag såg inte meningen med att vi ska släpa med oss våra nya partners för att vårat gemensamma barn har en liten infektion? 

    Hur tusan hanterar jag det här? Vi hade ju en jätte bra och fungerande vänskapsrelation, som nu har blivit stel och jobbig. Tidigare så kunde vi byta dagar med varandra, och hjälpa till när det krisade med hämtning osv. Men inte nu längre, eftersom att han inte får prata med mig i princip.

    Min partner hade inga som helst problem med att vi hade en god relation för barnets skull, utan tyckte tvärtom att det var ett väldigt hälsosamt sätt att hantera våran separation på för vårat barns skull. 

    Så vad gör man nu? Det känns som att det har gått lite för långt nu, när det påverkar barnet. Dessutom så tycker jag att det är jättetråkigt eftersom att jag var så glad över att vi båda har kunnat gå vidare, och träffat bra människor som bryr sig om vårat barn. Och nu så blir det såhär..

  • Svar på tråden bonusföräldern är jobbigt svartsjuk för absolut ingenting, hur hanterar man det?
  • Anonym (been there)

    Låter som min situation när jag träffade min partner, bara det att hans ex, hans barns mamma, var ist (vet inte med dig) väldigt ägande gentemot honom. Hon såg honom fortfarande som sin fast hon hade skaffat ny familj, men han hade varit där hela tiden som en kompis o hon kunde i princip utnyttja han lite hur som. De gjorde jättemycket gemensamt, tillåmed släkt träffar. En månad in i vår relation bakade hon tårta till hans födelsedag och gav honom en present. Två månader in firade han julkväll hos hennes familj, samt julfrukost dagen därpå hemma hos henne. Det var bara början..... Tillslut satte jag ner foten, om vi öht skulle ha en framtid ihop. Efter det var det han själv som ändrade deras relation, vilket hon inte gillade alls, o säkert som du nu, skyllde på mig. Jag brydde mig inte, han var ju tvungen o släppa taget, o framförallt hon. Jag uppmuntrar dock kontakt med mamman ang barnen, o att de går gemensamt beträffande barnen är för mig helt naturligt. Det bekommer mig däremot inte. Men annars så kan man ju inte leva i nån form av trio bara för  att man har barn. Mitt tips till dig är, släpp taget, gilla läget och gå vidare med din nya. Inse att ni har ett gemensamt barn, fast på två olika håll. P.S hon gillade mig oxå i början o vice versa, men det gick inte o umgås med någon som trodde hon fortfarande var kvinnan NO.1.
    Hoppas det hjälper dig lite iaf.

  • nymedlem

    Vad ledsamt att läsa ts. Jag förstår inte varför det gick bra i början, men sen blev hon svartsjuk? Verkar vara vanligt förekommande hos en del styvföräldrar tyvärr.

    Troligen beror det på att den nya inte känner sig som nr 1 för sin nya man (se inlägg 1), detta trots att inget egentligen har ändrats och båda föräldrarna har varit nöjda med det upplägget.

    Min exsambo hade barn med 2 olika kvinnor, jag har aldrig haft detta problem. Det beror nog på att jag tillåter all kontakt dom vill ha gällande gemensamt barn och gillade båda kvinnorna som mammor. Bägge har dessutom nya män och dom såg att barnen älskade mig och mådde bra med mig.   

  • Anonym (been there)
    nymedlem skrev 2013-11-11 12:51:29 följande:
    Vad ledsamt att läsa ts. Jag förstår inte varför det gick bra i början, men sen blev hon svartsjuk? Verkar vara vanligt förekommande hos en del styvföräldrar tyvärr.

    Troligen beror det på att den nya inte känner sig som nr 1 för sin nya man (se inlägg 1), detta trots att inget egentligen har ändrats och båda föräldrarna har varit nöjda med det upplägget.

    Min exsambo hade barn med 2 olika kvinnor, jag har aldrig haft detta problem. Det beror nog på att jag tillåter all kontakt dom vill ha gällande gemensamt barn och gillade båda kvinnorna som mammor. Bägge har dessutom nya män och dom såg att barnen älskade mig och mådde bra med mig.   
    Vad menar du med att inte känna sig som nr1? Menar du att styvföräldern, den nya kvinnan ska nöja sig med att vara nr 2?
  • nymedlem
    Anonym (been there) skrev 2013-11-11 13:16:12 följande:
    Vad menar du med att inte känna sig som nr1? Menar du att styvföräldern, den nya kvinnan ska nöja sig med att vara nr 2?

    Nej självklart inte! Jag anser att den nya kvinnan ÄR nummer 1 i sin mans liv, men att hon av ren svartsjuka inte KÄNNER sig så. Det är ofta fel, mannen och kvinnan i ts är enbart vänner och det gagnar deras barn.

    Mannen får bolla med båda "sina kvinnor" och visa vem hans kärlek ligger hos så uppstår inte såna här problem. 
  • Anonym (been there)
    nymedlem skrev 2013-11-11 13:30:00 följande:

    Nej självklart inte! Jag anser patt den nya kvinnan ÄR nummer 1 i sin mans liv, men att hon av ren svartsjuka inte KÄNNER sig så. Det är ofta fel, mannen och kvinnan i ts är enbart vänner och det gagnar deras barn.

    Mannen får bolla med båda "sina kvinnor" och visa vem hans kärlek ligger hos så uppstår inte såna här problem. 
    Okej, men ibland kan mannen i fråga samt mannens ex ha svårt att hantera detta. Många gånger har mannens ex (barnens mamma) svårt att respektera att mannen har ny kvinna i sitt liv, och just därför uppstår svartsjuka från båda kvinnor. Normalt. Hänger på mannen och exet att ta steget tillbaka, sluta att vara vänner helt enkelt. Sen kan man upprätthålla en ny relation såsom bara handlar om barnet i fråga. Däremot tycker jag det är överdrivet att mannens nya måste följa med för att mannen ska gå, där ska det inte ens få finnas ett villkor. De gör det för att de har barn ihop. Sen vet vi ju inte gentligen hur ts har varit gentemot hans nya kvinna och mannen i fråga. Det finns alltid en anledning till att sånt här uppstår.
    Som min mans ex, hon kunde inte ta steget tillbaka utan hon ville vara en del av våra liv. Så funkar det ju inte.
  • Ess

    I många sådana här trådar, även denna, så är det inte vänskap det handlar om utan ägande rätt.
    Ts anser att deras vänskap ska gå före det mesta annat.
    Även om vännerna är viktiga för en så går dom varken före ens nuvarande förhållande/familj, och ens släkt.
    Är man singel så umgås man mer intensivt med vännerna, när man träffar någon/bildar familj, så blir det mycket mer sällan.
    Barnet ingår i mannens familj, men ts får nog backa lite om hon inte ska både förlora honom som vän och ett gott samarbete. 

  • Anonym (?)

    Din egen nya sambo/kille/man har han barn? Om han har det vilken relation och kontakt har hans ex med honom och hur känner du i så fall inför det?
    Om han inte har barn gissar jag att han inte har något ex som håller kontakten heller?

    Det är oerhört jobbigt att dela sin man med en annan kvinna, det är ytterst sällan män behöver dela sin kvinna med en annan man. Jag har valt att dela min man med hans tidigare barn men inte med hans före detta fru. 

  • Anonym (vän med mitt ex)

    Mitt ex och jag har alltid kommit bra överens och samarbetat hur bra som helst vad det gäller barnen. Vi stöter också ofta på varandra hos gemensamma vänner som vi båda umgås med.

    Allt förändrades när han träffade sin sambo. Hon uppskattar inte vår goda relation har han berättat, utan tycker att den ska begränsas till att strikt gälla endast det nödvändigaste som rör barnen. Man hör direkt om hon är närvarande eller inte när man talar med honom i telefon. Är hon där så är han kort och affärsmässig i tonen - är hon inte där så är han hur trevlig som helst. Skrattar och skojar och är avslappnad. Avslutar alltid samtalet med "ha det gott", vilket han aldrig gör när hon är i närheten.

    Samma sak om vi träffas hos gemensamma vänner, bröllop eller dop.  Är hon med så säger han ett kort avmätt "hej"  och vågar sedan knappt titta åt mitt håll - är hon inte med så är han hur trevlig som helst, och kommer gärna och sätter sig hos mig för att prata och skoja. Alltså han har blivit en riktig ögontjänare.  Alla märker det och tycker att han är löjlig med sitt beteende. Även barnen märker att pappa är "konstig" ibland.

    Jag är övertygad om att skulle deras förhållande ta slut, vilket jag tror det kommer att göra, så skulle han snart vara sitt gamla vanliga jag igen. Man orkar inte förställa sig hur länge som helst.

  • VIDE MI

    Jobbigt ts, jag tror att den nya änner sig osäker på hennes plats i det liv de åller på att skapa, i den nya famljen där du ju inte kommer att ingå, jag tror att du kommer att änna dej sårad en tid framöver för ditt ex kommer nu att börja dela barnets glädjestnder med henne. Det är inte för att vara tSkig utan för att hon fyller den funktonen nu. Det östa du kan göra är att bjuda in henne med, annars kommer du tappa den biten. Sedan att vara med på ett litet läkarkoll kan väl verka tribialt, men om det är viktigt för exet att du accepterar deras nya familj så kanske det är värt det? Eller så kan du säga att det inte behövs så många för en infektion! Jag har lote av samma situation med min mans ex, det är först nu efter 7 år som on börjar släppa lite och då är det för att hon sälv träffat någon att o med som fyller en manlig funktion. Innan det vägrade hon allt som hade med min man och mej att göra. Satte käppar i hjulet och var otroligt jävlig och svartsjuk!

  • Anonym (andra sidan)

    TS, du kan och ska, inte göra något alls.

    Ditt ex har valt att inte ha lika tät (?) kontakt som tidigare utan prioriterar sin nya kvinnas mående istället. Det är hans val.

    Nu vet jag inte vilken typ av kontakt ni har, men att min man får sms i tid och otid av sitt ex är verkligen irriterande, inte för att jag är svartsjuk utan för att hon vill ha svar = min man avbryter det han sysslar med tillsammans med oss för tillfället för att svara, annars blir hans ex grinig.
    Min man har heller ingen glädje av att få veta saker som att xx är hård i magen. Inte om det inte påverkar umgänget. Inte heller bryr han sig om saker som att xx har målat på dagis idag, inte när det är lång tid kvar till umgänget. Han har glädje av att ha kontakt strax innan umgänget, för att bestämma tid för hämtning, plats osv eftersom mamman ändrar sig där lite titt som tätt. Efter umgänget har han heller ingen önskan om kontakt utom i de fall då något ev har glömts kvar hos oss eller om barnet säger något som mamman inte kan tolka rätt. 

    MEN i vårt fall har inte mamman och pappan haft någon god relation, inte ens när barnet blev till, så det är skillnad. Det du kan göra är att vara övertydlig med att DE är ett par nu, dvs bjuder du in honom så bjuder du in henne. Ring lika gärna henne (om du har hennes nr) som till honom om det är ok för henne, det får du fråga henne om. Involvera henne.
    och minska sms och liknande till det viktigaste och inte i tid och otid. Du inkräktar på deras tid och liv då.

    Det är jättetrist att hon har så usel självkänsla kring detta men nu är det så och ditt ex har valt henne framför att ha mycket kontakt med dig. det ÄR skitsvårt att en annan kvinna har barn med mannen man älskar, särskilt som om man själv vill ha barn med honom men av någon anledning är det inte så nu.
              

Svar på tråden bonusföräldern är jobbigt svartsjuk för absolut ingenting, hur hanterar man det?