Att lämna ekorrhjulet

Kan ni få jobb i en mindre stad eller på landet? Inom ert yrke alltså?

Jag undrar samma sak!

Ja, det ska inte vara några problem. Min man vill plugga och det borde han kunna göra på en mindre ort. Men beslutet är väldigt svårt att ta!

Man kan alltid flytta tillbaka!

Vi flyttade utomlands istället. Jag slutade på mitt krävande jobb och går nu hemma med barnen. Har en hushållerska på heltid som sköter markservisen så all min tid går till barnen just nu. Så skönt att slippa leta vantar varje tidig, kylig morgon och alltid ha känslan i magen över att vara försenad/stressad.  Istället går vi långa strandpromenader och njuter av tiden vi har tillsammans.

Samma pengar ger verkligen olika valuta beroende på var man bor!

Utomlands lockar men det är nog bara jag som skulle få jobb Isåfall och jag känner mig utmattad. Vill få ett lugnare liv. NU

Frågan är om vi vågar. Lämna jobb, vänner osv.

Jag känner igen mig! Ungefär samma grundförutsättningar, förutom att min man är egen o jobbar typ dygnet runt... Jag har iaf gjort en liten förändring och precis hoppat av mitt chefsjobb. Har nu ett jobb som kräver mycket, ungefär samma lön, men ingen personal. Vilket innebär att när jag är hemma är jag hemma på ett helt annat sätt nu. Egentligen vill jag även gå ner i tid till 75% men jag tar små steg i taget. Att byta stad, är det ett måste? Kan ni inte flytta till en kranskommun? Mycket billigare men ni kan behålla era relationer?

Vi har funderat på kranskommuner men då måste man bra långt ut om vi ska få ner våra boendekostnader. Att flytta och få ner boendekostnaderna är ett stort huvudmål om vi tar steget, just för att båda vill jobba deltid. Tyvärr är villor med stora ytor väldigt dyra även i kranskommunerna så det känns inte som någon lösning.

Inget ont om kranskommunerna men vi känner oss inte sugna på någon av dem och då kan vi lika gärna lämna Stockholm.

Haken är ju att vi STORTRIVS i innerstan men vill verkligen inte dra på oss 5-6 miljoner i lån som det skulle bli om vi skulle få lite yta omkring oss.

GAAAHHH Ångest!!! Det är verkligen inte bara att rycka upp en hel familj.

För barnen tror jag inte att det är någon större skillnad på att flytta till Småland eller typ Vendelsö. Men för mig hade det varit stor skillnad. Jag vill ha närhet till stan så när jag ska träffa mina vänner så kan jag ta tåget dit o en taxi hem typ. Vi bodde hyfsat centralt innan vi fick barn men när vi ville ha större valde vi kranskommun just pga boyta. För oss har det fungerat men det är så olika. Jag tror att det är ett stort steg att erkänna att man vill annat, jag vet att jag inte hade en tanke på att hoppa av karriären för enbart ett halvår sen och nu tänker jag mer o mer på det som är viktigt. Viktigt på riktigt. Var sak har sin tid :)

Precis. Jag kommer närmare och närmare att hoppa av mitt chefsjobb också, kanske starta eget och frilansa men då måste vi ner REJÄLT i boendekostnad för ett sådant steg.

Konsumtionsvanor har jag sett över och vi handlar inte mycket nuförtiden. Inredning no way, här blir det inga vita orkideer eller flotta möbler längre. Nix, vi kör vår mysiga stil, som VI VILL inte vad som passar in i innerstan. Hu.

Det fanns en tid då jag ville upp upp upp och ha det där fina. Inte så att jag ville flåda runt på innekrogarna och hänga med stureplansmänniskor, men ändå, jag ville bli bättre.

Nu har jag växt upp och vill inget av det där längre, jag vill bara ha det bra i vår lilla familjebubbla :)

och bo billigt, för att hellre kunna resa mer.

Haha vad är det med vita orkidéer egentligen? Köpte precis två nya... Det är verkligen inte lätt att fatta stora beslut i livet. Fast det är väl som det sägs att man kommer aldrig ångra sig över att spendera tid med sina barn! Har ni någon anknytning till mindre ort? Är du i en bransch där det är lätt att få jobb?

Ibland tänker jag att man borde vara modigare... Det mesta ordnar sig! Som någon sa man kan ju alltid flytta tillbaka. Sluta tänka på alla om och men...

Det är PRECIS vad jag borde göra.

Sluta tänka på  "om och men".

Ni måste ju testa. Ge det två år, hyr ut lägenheten i Sthlm och prova hur det är nån annanstans. Trivs ni inte så flyttar ni tillbaka, och trivs ni säljer ni lägenheten och använder pengarna till att bygga upp ert nya liv. Man får ju så mycket mer yta bara man lämnar stan

Vi har ju barn i skolålder, vår stora tveksamhet bottnar i att rycka upp barnen bara för en tid och sen kanske ångra oss och flytta tillbaka. Bara för att vi vuxna inte trivs???

Tar vi detta med att byta skola på för stort allvar? Varken jag eller min man har bytt skolor förutom i högstadie/gymnasiet när man måste, så vi tror ju att det bästa är att aldrig byta skola, men det är väl ganska vanligt nuförtiden.

Hur har det gått?

Hej.

Det är många som har dessa funderingar idag och jag tycker att du gör helt rätt i som funderar över vilka val du har i ditt liv. Vi sitter fast där vi gör av rädsla och invanda mönster.

Det är obekvämt att göra annorlunda och man kommer att bli ifrågasatt av alla runtomring sig. Vad är det värsta som kan hända, som du säger, Stockholm och miljonlånen finns kvar...

Våga hoppa!

Jag bloggar kring detta på ekorrhjuletsforbannelse.com välkomna dit!

Vi flyttade!

Lämnade allt och har nu bott fem år på landet!

Mitt tips är: bara gör!