• Anonym (tvekande)

    Vill jag ha barn eller inte - hur skall man veta?

    Finns det fler som inte vet om de vill försöka att få barn? Jag är verkligen i valet och kvalet. Det är hög tid för oss att försöka i så fall – kanske redan för sent, men på något sätt skulle det inte göra mig så mycket om det inte går; vi lever ett bra liv ändå, men ändå finns tanken där att det skulle kunna vara kul kanske...


     


    Min partner tycker att h*n kanske är för gammal, och har aldrig haft någon direkt barnlängtan, utan har alltid utgått från att h*n inte skulle ha några egna barn. Själv har jag nog alltid varit kluven – jag kan absolut se att det vore kul på så många sätt, men är det värt att ge upp ”allt annat” för det? Jag har ett arbete jag trivs med, jag är involverad i flera olika organisationer på min fritid (bland annat för att hjälpa barn) som jag inte skulle vilja släppa helt; jag har intressen jag håller på med mycket (bland annat andras barn – jag umgås mycket med syskonbarn och vänners barn och de älskar mig, så ”lekdelen” tycker jag är kul – och jag lockas även av tanken att det vore intressant att (försöka!) uppfostra ett barn till att bli en bra människa.


     


    Men så ser jag vänner med barn som har en extremt stressig vardag där de i princip inte hinner med någonting utöver att äta, sova, städa och hjälpa/sköta sina barn. Det lockar inte. Samtidigt har vi ekonomiska förutsättningar att inte behöva ha det lika stressigt (lever enkelt, har få utgifter).


     


    Just nu tänker jag att ett barn kanske skulle vara ett bra mellanting – kanske man då ändå kan få tid till annat? För mig är det viktigt att barn ingår i ett sammanhang med andra barn, så i så fall skulle vi få lägga ner mycket energi på att skapa sådana, t ex med kusiner, men det är jag villig att göra. (Samtidigt: barn föds med särskilda behov som gör att ens vardag kastas omkull helt och man aldrig kan göra något annat... det vore inte heller så kul, även om man gör vad man måste när man är där.)


     


    Hur skall man tänka för att komma fram till vad man vill, och för att inte bara försöka för att man är rädd att man kommer ångra sig annars..?


     


    Är mest intresserad av att höra från andra som har tvekat/tvekar – det hjälper mig inte så mycket att höra ”klart ni skall!!”... det har andra försökt Av min partner får jag inte så mycket tankar utan det kommer bli min sak att driva om vi skall sätta igång.


     


    Tack för att du läste.

  • Svar på tråden Vill jag ha barn eller inte - hur skall man veta?
  • Anonym (mia)

    Bäst att skippa det, är en så stor grej så är man osäker är det inte rätt. Varken för er eller den lilla.

  • Ångerfull

    jag är mer för att du ska skaffa barn- det är aldrig något man ångrar. ngnsin.

  • Juvina

    Då ska du vänta som kvinna känner man så starkt när man vill ha barn.

  • Jill 79

    Jag hade aldrig tänkt att skaffa barn men så blev jag oplanerat gravid. Eftersom jag inte kunde tänka mig en abort så fick det bli ett barn och nu har jag två. Ibland tänker jag på om jag inte hade slarvat med p pillerna, då hadenjag varit barnlös idag. Den tanken gör mig kallsvettig. Jag är helt galen i barn nu, både mina egna och andras. Förr gillade jag inga barn alls och hade aldrig ens hållt en bebis innan min egna. Att få barn har ändrat hela min person, det är som mitt hjärta har växt och blivit minst dubbelt så stort.

  • Anonym (mia)

    Iof finns många som längtar och inte reflekterar kring det som du och sen utsätter barnen för massa dumt. Så det är individuellt. MEN, viktigt ni vill på riktigt! Eller är säkra på att viljan mognat fram när det blir mer verkligt. Det handlar om att "ana" detta är det största och finaste i livet, det största förtroendet man kan få och en känsla att vilja ta ansvar för någon annan utifrån ren och skär kärlek.

  • Trilllana
    Juvina skrev 2013-11-12 15:18:24 följande:
    Då ska du vänta som kvinna känner man så starkt när man vill ha barn.
    Även som man, iaf de män man vill skaffa barn med.
  • Anonym (Tänkte samma)

    Jag tror inte att du kommer att ångra dig om du skaffar barn, de upptar nästan all tid men det är värt det.

  • Anonym (Val och kval)

    Jag pendlar mellan att vilja ha barn och inte vilja. Vi kan bara få barn annat än via IVF och har inte bestämt om vi ska göra fler försök. Det känns inte som det är meningen att vi ska ha barn längre. Vill och vill inte, förstår precis TS.

    Dessutom förespår jag en global ekonomisk kollaps inom 5 år, och då tror jag katastrofen på Phillipinerna kommer att kännas som en lätt västanfläkt i jämförelse med den misär vi kommer att få se, soppköer etc överallt, i EU också. Vill man ha barn då? Är min stilla undran.

    Och barn är VISST något man kan ångra. Känner 2 personligen som sagt att dom inte skaffat barn om de fått leva om sina liv. Det är inte alltid rosenrött med barn, världen är överbefolkad så det räcker, så man bör brinna för det, annars kanske avstå och köpa hund istället. 

  • Allinrep

    Om du inte riktigt vet vad du vill kan du försöka föreställa dig framtiden med och utan barn. Tänk på det ofta och mycket. När du äter frukost, hur skulle din framtid se ut i köket om det fanns en bebis/barn/tonåring vid bordet, eller om det bara var du och din partner? När du åker hem från jobbet, hur skulle det vara att åka vägen om dagis/skola/fotbollsträning för att hämta barnet? Kan du se framför dig hur det skulle vara att vabba för att ta hand om lillan med feber? Med stolthet fira tonåringens efterlängtade student, eller skulle du hellre fira någon annans barns framgångar?

    Själv har jag bara fokuserat på att bli "bebis-redo" och tänkt att man växer med barnet och blir redo för de äldre stadierna i den takt som krävs, så jag är definitivt inte redo för en tonåring än men jag räknar med att jag borde vara tillräckligt redo för det när det behövs.

    Det är bara du som kan avgöra om du kan vara förälder resten av livet. Det är ett stort beslut, många kan inte tänka sig ett liv utan barn men andra hade kanske hellre avstått. Försök se framtiden som den skulle kunna vara och gör vad du kan för att gå den väg du helst vill gå.


    Väntar första barnet 20 januari 2014.
  • bomman

    Jag var aldrig säker på att jag ville ha barn. Inte förrän jag var gravid. Då visste jag. Nu har jag tre barn.
    Ljuvligt, härligt, utvecklande, största kärleken på jorden - Ja!
    Stressigt, omständigt, bökigt, dyrt osv- Inbland, men väldigt mycket upp till vad du gör av ditt föräldraskap.

  • jag tänker lika

    Hej!

    Åh, jag är i precis samma sits som du. Jag kan inte bestämma mig! Och alla som säger att man ska skaffa barn har små barn, de talar bara om hur fantastiskt det är med 4-åringen som säger "jag älskar dig" som kryper ner i sängen, alla kärlek man får bla, bla, bla.

    Ingen berättar om sin arbetslösa 22-åring som sitter hemma i sitt rum och spelar dataspel, som aldrig flyttar hemifrån för att de inte har något jobb och inga pengar! Dessa föräldrar hör jag aldrig säga att de är så stolta och hur fantastiskt det är med barn! Jag tror många glömmer att det blir en vuxen människa av den lilla bebisen!  

    Och det är en grym värld därute och värre lär den bli! Precis som någon skrev så tror jag också att katastrofen på Filippinerna bara är början, bankkrascherna i USA, arbetslösheten, våldet, jag tror allt kommer att bli mycket värre.

    Jag vill också ha en bebis och en söt 4-åring men en 20-åring, 30-åring.... Nja, jag är väldigt tveksam! 

    Jag önskar att jag var säker på det ena eller det andra! Det är inga enkla val tycker jag!
     

  • Anonym (Maria)
    jag tänker lika skrev 2013-11-12 20:02:00 följande:
    Hej!

    Åh, jag är i precis samma sits som du. Jag kan inte bestämma mig! Och alla som säger att man ska skaffa barn har små barn, de talar bara om hur fantastiskt det är med 4-åringen som säger "jag älskar dig" som kryper ner i sängen, alla kärlek man får bla, bla, bla.

    Ingen berättar om sin arbetslösa 22-åring som sitter hemma i sitt rum och spelar dataspel, som aldrig flyttar hemifrån för att de inte har något jobb och inga pengar! Dessa föräldrar hör jag aldrig säga att de är så stolta och hur fantastiskt det är med barn! Jag tror många glömmer att det blir en vuxen människa av den lilla bebisen!  

    Och det är en grym värld därute och värre lär den bli! Precis som någon skrev så tror jag också att katastrofen på Filippinerna bara är början, bankkrascherna i USA, arbetslösheten, våldet, jag tror allt kommer att bli mycket värre.

    Jag vill också ha en bebis och en söt 4-åring men en 20-åring, 30-åring.... Nja, jag är väldigt tveksam! 

    Jag önskar att jag var säker på det ena eller det andra! Det är inga enkla val tycker jag!
     
    Jag resonerade också så när jag var i 30-årsåldern med småbarn.
    Visst var jag lycklig men tiderna förändras.
    Nu ca 15 år senare är jag less på att vara mamma ibland.
    Vill börja leva för mig själv också.
    Visst! Om jag hade en fyraåring nu så skulle jag givetvis älska hen.
    Men jag vet inte om jag skulle planera barn nu.
    Om ni skulle fråga mig för 10 år sedan skulle jag säga självklart.     
  • Fanny b

    Om man tvekar mellan att skaffa barn och inte så tycker jag man ska avstå tills man är helt säker på att man vill ha barn.  För om man ändå skaffar barn och denna känsla kvarstår så är det för sent att ångra sig. 

  • Anonym (tvekande)

    Tusen tack för alla svar! Väldigt skönt att se att det finns fler som inte vet.


    Anonym (Tänkte samma) skrev 2013-11-12 19:12:38 följande:
    Jag tror inte att du kommer att ångra dig om du skaffar barn, de upptar nästan all tid men det är värt det.
    Jag tror absolut inte heller att jag skulle ångra mig om jag fick barn - men kommer jag ångra mig om jag inte får barn..?
    Anonym (mia) skrev 2013-11-12 15:21:39 följande:
    Iof finns många som längtar och inte reflekterar kring det som du och sen utsätter barnen för massa dumt. Så det är individuellt. MEN, viktigt ni vill på riktigt! Eller är säkra på att viljan mognat fram när det blir mer verkligt. Det handlar om att "ana" detta är det största och finaste i livet, det största förtroendet man kan få och en känsla att vilja ta ansvar för någon annan utifrån ren och skär kärlek.
    Ibland vill jag på riktigt. Men jag håller inte med om att det är det största och finaste i livet egentligen - på sitt sätt kan jag tycka att det är mycket finare och större att lägga sin tid på att t ex ta hand om andras försummade barn, eller på annat sätt jobba för att världen skall bli en bättre plats för alla. 
    Anonym (Val och kval) skrev 2013-11-12 19:18:34 följande:
     Dessutom förespår jag en global ekonomisk kollaps inom 5 år, och då tror jag katastrofen på Phillipinerna kommer att kännas som en lätt västanfläkt i jämförelse med den misär vi kommer att få se, soppköer etc överallt, i EU också. Vill man ha barn då? Är min stilla undran.

    Och barn är VISST något man kan ångra. Känner 2 personligen som sagt att dom inte skaffat barn om de fått leva om sina liv. Det är inte alltid rosenrött med barn, världen är överbefolkad så det räcker, så man bör brinna för det, annars kanske avstå och köpa hund istället. 

    Jag tänker exakt som du också. Världen är på väg mot någon sorts kollaps, är det då rätt tillfälle att avla fram fler barn som skall tas hand om? Å andra sidan: alla möjliga "icke-tänkande" människor skaffar sig barn - så varför "får" inte jag..!?
    jag tänker lika skrev 2013-11-12 20:02:00 följande:
    Hej!

    Åh, jag är i precis samma sits som du. Jag kan inte bestämma mig! Och alla som säger att man ska skaffa barn har små barn, de talar bara om hur fantastiskt det är med 4-åringen som säger "jag älskar dig" som kryper ner i sängen, alla kärlek man får bla, bla, bla.
     
    Nja jag är ingen direkt bebismamma, tror jag, så bebisåren är i så fall det jag ser minst fram emot! Men när de  blir sådär 2-3 år, när man börjar kunna kommunicera med dem och göra saker med dem - då är det jättekul Ännu mer när de blir 5-6!
    Allinrep skrev 2013-11-12 19:30:54 följande:
    Om du inte riktigt vet vad du vill kan du försöka föreställa dig framtiden med och utan barn. Tänk på det ofta och mycket. När du äter frukost, hur skulle din framtid se ut i köket om det fanns en bebis/barn/tonåring vid bordet, eller om det bara var du och din partner? När du åker hem från jobbet, hur skulle det vara att åka vägen om dagis/skola/fotbollsträning för att hämta barnet? Kan du se framför dig hur det skulle vara att vabba för att ta hand om lillan med feber? Med stolthet fira tonåringens efterlängtade student, eller skulle du hellre fira någon annans barns framgångar?

    Själv har jag bara fokuserat på att bli "bebis-redo" och tänkt att man växer med barnet och blir redo för de äldre stadierna i den takt som krävs, så jag är definitivt inte redo för en tonåring än men jag räknar med att jag borde vara tillräckligt redo för det när det behövs.

    Det är bara du som kan avgöra om du kan vara förälder resten av livet. Det är ett stort beslut, många kan inte tänka sig ett liv utan barn men andra hade kanske hellre avstått. Försök se framtiden som den skulle kunna vara och gör vad du kan för att gå den väg du helst vill gå.
    Tusen tack för tänkvärda ord. De skall jag fundera vidare på. Och det är väl de som gör att jag tvekar: äta frukost med barn - jättekul - göra saker på helgerna med dem - kul - vabba ibland (min partner är helt inne på helt delat ansvar ifall vi nu försöker, så jag är inte rädd för att det bara skulle bli mitt ansvar) också helt ok. SKulle gärna fira med mitt barn. Och att "visa ett barn världen" tycker jag också är jättekul. Lära känna en individ och hans/hennes värderingar.

    Men - alltid!?

    Val och kval - du måste ju ha varit säker på att du ville om du har gjort IVF - vad är det som har gjort att du tvekar nu? Och är du och din partner överens?

    Är det någon av er som tvekar som tänker att det kanske är "enklare" med ett barn, att man inte "ger upp" sitt gamla liv helt om man får ett? (Ja man kan ju inte välja om man skulle få tvillingar...)

    Tack igen alla.




     
  • Reflexen

    Jag förstår dina funderingar, ts! Jag har redan ett barn, men brottas med tankar om ifall jag vill ha ett barn till eller inte. Jag var länge osäker på om jag ville ha barn över huvud taget, men bestämde mig för att jag ville efter moget övervägande. Det är fantastiskt att vara mamma och jag är så lycklig över mitt fina barn. Men jag är ytterst tveksam till det där med fler barn. Jag tvekar pga oro för hur vårt liv skulle förändras av ett barn till. Man vet vad man har, men inte vad man får liksom!

  • Anonym

    Jag tycker att det är en ganska skön känsla med en egen familj.

    Det är en helt annan känsla med föräldrar och syskon ex.

    Detta känns närmre.

  • Anonym (Nin)
    Anonym (Val och kval) skrev 2013-11-12 19:18:34 följande:
    Jag pendlar mellan att vilja ha barn och inte vilja. Vi kan bara få barn annat än via IVF och har inte bestämt om vi ska göra fler försök. Det känns inte som det är meningen att vi ska ha barn längre. Vill och vill inte, förstår precis TS.

    Dessutom förespår jag en global ekonomisk kollaps inom 5 år, och då tror jag katastrofen på Phillipinerna kommer att kännas som en lätt västanfläkt i jämförelse med den misär vi kommer att få se, soppköer etc överallt, i EU också. Vill man ha barn då? Är min stilla undran.

    Och barn är VISST något man kan ångra. Känner 2 personligen som sagt att dom inte skaffat barn om de fått leva om sina liv. Det är inte alltid rosenrött med barn, världen är överbefolkad så det räcker, så man bör brinna för det, annars kanske avstå och köpa hund istället. 
    Precis så tänker jag och min sambo också
  • Zuzanne

    Jag hade ingen barnlängtan. Inte mannen heller. Vi tyckte att blir det så blir det, då är barnet välkommet. Blir det inget så gör det inget. Nu är vår dotter snart 7 veckor och jag avgudar henne. Hon är värd allt jobbigt på vägen. Så gör som vi ^^

Svar på tråden Vill jag ha barn eller inte - hur skall man veta?