• Anonym (Svart)

    Sörjer mina barn som inte finns.

    Fan vad jag önskar att alla ni som har barn kunde förstå hur det känns att sörja barn som inte finns.
    Det är en sorg. Det är död.

    När ni sitter i fikarummet på jobbet och gnäller över att ert barn hostade hela natten eller att ni måste cykla till dagis i regnet, sluta gnäll!
    Och sluta fråga "när är det dags för dig då Hanna? Ska inte ni få en liten snart"
    Då vill jag bara svara "Vad fan tror du? OM vi hade kunnat få barn, tror du inte vi hade haft flera stycken redan?"

    Blir så trött på att folk ska lägga näsan i blöt. Ja, jag är bitter. Och många andra barnlösa med mig.

    Man orkar knappt umgås med kompisar som har barn, man vill inte se barn. Inte kolla på TV där det finns barn. Barnvagnar som rullar på stan ska vi inte ens tala om, för att inte nämna gravida tjejer som jämrar sig. Man vill isolera sig. Stänga in sig. Man önskar att sin man hade fallit för en annan tjej, en tjej som kunde ge han barn. Man vill gräva ner sig. Ibland vill man faktiskt bara dö. Och tro mig, jag talar inte bara för mig själv.

    Man vill inte ha medlidande, man vill definitivt inte ha några förbannade tips på hur man blir gravid genom att slappna av eller skaffa en hund.

    Sorgen efter barn som inte finns går att jämföra med sorgen av en anhörigs död. Fast på ett nästan djupare, mer utdraget plan. Ens liv blir inte som man tänkt. Visioner hoppar och drömmar går i tusen bitar. Och klumpen i halsen växer för varje långt år som går. Varje mens känns som ett missfall och man önskar att det faktiskt var ett missfall. Så att man iallafall vet att man kan bli gravid. Att man är halvvägs där.

    Sorg är vad det är.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-11-13 20:18
    Men kan alla sluta fokusera på att jag skrev "gnäll" i min trådstart. Tråden handlar inte om att föräldrar inte får gnälla, det handlar om hur det känns att inte kunna få några barn. Snälla sluta haka upp er på det.

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2013-11-14 21:36
    Till mina kämpande medsystrar, jag önskar er all lycka i livet. Hoppas era drömmar en dag slår in. Ha en underbar helg och ta hand om er.

    Till alla andra tjejer. Varför kan inte kvinnor ta hand om varandra och hjälpa varandra? Varför är det så viktigt att få salta såren på någon som ligger? Jag blir inte ledsen av era sura ord. Men andra kanske blir, tänk på det! Visa lite jävla medmänsklighet. Skapa ett bättre klimat människor i emellan, snacka inte skit om varandra. Man behöver inte alltid förstå eller hålla med. Men man kan försöka visa lite gammalt hederligt hyfs.

    Jag lämnar..

  • Svar på tråden Sörjer mina barn som inte finns.
  • Anonym (har varit där)

    Jag har under flera år varit i din situation och du har rätt.
    Det är en djup sorg som ingen förstår, Jag mådde skit och visste inte om jag skulle klara av det.
    Det jag gjorde va att skriva upp en hög med olika saker jag skulle vilja göra så jag hade några andra mål med livet oxå.
    Det hjälpte så klart inte längtan men jag kände mig mer meningsfull.
    har ni sökt hjälp? och hur länge har ni försökt? 

  • Anonym (Svart)

    Hur lång tid.. Vågar jag ens räkna efter... hm. åtta år.  Snart nio.

  • Anonym (7 år)

    Jag känner verkligen igen mig och håller med om nästan allt! Utom det där med missfall,det ger faktiskt ingenting att bli gravid,men förlora varje barn... De som inte provat på vår sits fattar faktiskt ingenting,men ibland skulle det kännas skönt med åtminstone liiiite sympati,lite fejkad förståelse om inte annat! Vetskapen att allt är mitt fel p.g.a mina skitägg är det värsta av allt. Med vilken annan fru som helst hade maken säkert haft tre barn redan... Men vi ger inte upp,väldigt snart ska vi göra EA så nu har jag fått hoppet åter! Bara en enda får däremot veta det för fler "goda" råd eller dumma kommentarer orkar jag inte med från släkten. När en bekant utan problem väntade andra barnet efter 40 kläckte en ur sig att "ja,hon är ju barnmorska,hon vet ju hur man gör". Underförstått,vi vet inte ens hur man pippar eller vad sjutton menar man med en sån kommentar!?

  • Anonym (Hilma)

    Då ska man givetvis inte få klaga på sin mamma heller. För det finns många som förlorat sin mamma.

    Man ska inte klaga över om man har gallsten. För det finns de som har cancer.

    Sorg kan inte jämföras. Jag har ingen aning om er sorg är djupare än min som förlorat båda mina föräldrar i hemska sjukdomar i unga år. Men det spelar ingen roll, självklart ska folk diskutera farsdagspresenter i fikarummet även när jag är där och givetvis ska receptionisten få visa bilder på barnbarnet. Givetvis får man klaga på barn, föräldrar och småkrämpor.

  • viseversa
    Anonym (Hilma) skrev 2013-11-12 22:08:48 följande:
    Då ska man givetvis inte få klaga på sin mamma heller. För det finns många som förlorat sin mamma.

    Man ska inte klaga över om man har gallsten. För det finns de som har cancer.

    Sorg kan inte jämföras. Jag har ingen aning om er sorg är djupare än min som förlorat båda mina föräldrar i hemska sjukdomar i unga år. Men det spelar ingen roll, självklart ska folk diskutera farsdagspresenter i fikarummet även när jag är där och givetvis ska receptionisten få visa bilder på barnbarnet. Givetvis får man klaga på barn, föräldrar och småkrämpor.
    Instagram...LOVALOVISA
  • Anonym (A)

    Det är ok att vara bitter ibland, bara så du vet! Hoppas att du kan känna glädje för andra saker i livet ibland också! Kram på dig

  • Anonym (Svart)

    Ja folk har så extremt dumma kommentarer.

    En av dom dummaste jag kan komma på just nu att jag fått är nog
    "ät mycket kiwi, det gjorde jag den veckan jag blev gravid"   Mmhm. Känns som ett vattentätt koncept.

  • Anonym (7 år)
    Anonym (Hilma) skrev 2013-11-12 22:08:48 följande:
    Då ska man givetvis inte få klaga på sin mamma heller. För det finns många som förlorat sin mamma.

    Man ska inte klaga över om man har gallsten. För det finns de som har cancer.

    Sorg kan inte jämföras. Jag har ingen aning om er sorg är djupare än min som förlorat båda mina föräldrar i hemska sjukdomar i unga år. Men det spelar ingen roll, självklart ska folk diskutera farsdagspresenter i fikarummet även när jag är där och givetvis ska receptionisten få visa bilder på barnbarnet. Givetvis får man klaga på barn, föräldrar och småkrämpor.
    Så om du mötte oss och visste vad vi gått igenom skulle du likafullt beklaga dig över dina existerande barn!? Huvva,jag har åtminstone vett att hålla tyst om jag inte har nåt vettigt att säga till folk som sörjer,jag brer inte på deras olycka!
  • Anonym (Svart)
    Anonym (Hilma) skrev 2013-11-12 22:08:48 följande:
    Då ska man givetvis inte få klaga på sin mamma heller. För det finns många som förlorat sin mamma.

    Man ska inte klaga över om man har gallsten. För det finns de som har cancer.

    Sorg kan inte jämföras. Jag har ingen aning om er sorg är djupare än min som förlorat båda mina föräldrar i hemska sjukdomar i unga år. Men det spelar ingen roll, självklart ska folk diskutera farsdagspresenter i fikarummet även när jag är där och givetvis ska receptionisten få visa bilder på barnbarnet. Givetvis får man klaga på barn, föräldrar och småkrämpor.
    Nej det går inte att  jämföra hur varje enskild person känner. Men sorg i sin massa, som den är när man lever i den, det går att jämföra. Det går att jämföra sorg som den fungerar hos en människa. Om det inte gick att jämföra och analysera sorg så hade det inte funnits utbildningar till psykologer.
  • Anonym (lk)
    Anonym (Hilma) skrev 2013-11-12 22:08:48 följande:
    Då ska man givetvis inte få klaga på sin mamma heller. För det finns många som förlorat sin mamma.

    Man ska inte klaga över om man har gallsten. För det finns de som har cancer.

    Sorg kan inte jämföras. Jag har ingen aning om er sorg är djupare än min som förlorat båda mina föräldrar i hemska sjukdomar i unga år. Men det spelar ingen roll, självklart ska folk diskutera farsdagspresenter i fikarummet även när jag är där och givetvis ska receptionisten få visa bilder på barnbarnet. Givetvis får man klaga på barn, föräldrar och småkrämpor.

    Skillnaden är att du har fått chansen att bearbeta sorgen. Som barnlös är man i ingenmansland. Det går inte att gå vidare så länge det är definitivt att det inte blir några barn.
Svar på tråden Sörjer mina barn som inte finns.