• Anonym (halo)

    Abort i vecka 20 - någon som har liknade erfarenhet?

    Hej
    Ja nu vill jag egentligen bara prata av mig. Och kolla om det finns någon som har varit med om liknade som vi har.... För några månader sedan så gjorde jag en abort i vecka 20 pga att barnet hade ne svårmissmissbildning som var oförenlig med liv efter födseln. Läkaren var förvånad att jag inte fått missfall redan tidigare. Barnet levde alltså fortfarande och jag hade känt sparkar i över en månad så gott som dagligen. Från beslutet om abort blev det snabbt en medicinsk induktion och jag födde barnet under en smärta som var helt horribel, det tog ungefär ett halvt dygn.
    Efter det här har vi varit i chock, mått bättre, mått sämre och så mått bättre igen. ungefär så. Nu jobbar jag heltid igen och det rullar på, men jag upplever starkt att de allra flesta runt omkring mig inte fattar hur förjävligt det har varit och hur ledsen och sargad man är över vad som har hänt. Det är som en kniv som vrider om när jag tänker på vad som hänt, att mitt barn inte fick leva och att vi inte fick bli föräldrar som vi längtat efter så länge. Det tog nämligen över 1 år för oss att bli gravida. Ibland vill jag bara skrika rakt ut hur ledsen jag är över detta och hur jobbigt det har varit. Det blir liksom aldrig desamma igen, något har gått sönder i mig.
    Nu börjar vi igen att försöka få barn, det har gått några månader och än så länge har det inte fungerat. Känner en stor stress över om huruvida det kommer att bli något eller inte, jag kan bara inte tänka mig ett liv utan barn. Därtill är jag även rädd för hur en ny graviditet kan bli. Så ibland vill jag bara lägga ner det här och satsa på att göra andra saker i mitt liv, men varje gång det är dags för ägglossning önskar jag så förbannat mycket att det ska bli något DEN HÄR månaden.... om vi bara.....  Någon som är i samma situation?

  • Svar på tråden Abort i vecka 20 - någon som har liknade erfarenhet?
  • LonelyWolf

    Hej ts

    Jag lider med dig. Jag tycker att du har all rätt att få utlopp för dina känslor du har inom dig. Öppna ventilen och släpp ut det. Jag förstår också att du kan känna att du ska släppa tanken på att försöka igen, bara för att eventuellt få slippa lida eller bli besviken igen. Jag har väl tänkt så när det gäller andra saker men när det kommer till kritan så försöker jag ändå. Jag tror att du kommer försöka precis så länge det krävs. Hoppas att du inte behöver vänta så länge. kram :) 

  • Anonym (K)

    Ungefär samma sak fick vi gå igenom i våras. Vi fick avbryta graviditeten i v 18 och fick genomgå samma sak som Ni. Det var jättehemskt men sån tur var har vi bara bra vänner och familj som varit jättestöttande.
    Jättetråkigt att höra att du inte kan känna samma förståelse och stöd som vi gjorde :(.
    Tänk på att du kan gå till en kurator eller liknande!, be om hjälp om det är jobbigt. Även fast man kanske vill ha mer sympatier av närstående ist för en okänd hjärnskrynklare.
    Det kan faktiskt vara så att folk inte vågar prata med dig om detta. Och ser du inte förstörd ut utåt så kanske folk tror att du mår bättre och vill inte riva upp sår...
    Kämpa på, och stressa inte fram en ny gaviditet är mina tips

  • Liljeplan8

    Hej
    Jag sitter i samma sits just nu. Imorn bär det av till specialistmödravården för att ta pillren. på Fredag ska jag föda ut. Bäbisen har en kromosommissbildning som heter triploidi. Jag vet inte hur jag ska kunna klara av en sådan sak överhuvudtaget.

    ursch att det här ska behöva hända överhuvudtaget, ingen människa ska behöva genomlida nåt sånt här... <3

    Massa goa kramar till alla er som behöver genomlida detta helvete..

Svar på tråden Abort i vecka 20 - någon som har liknade erfarenhet?