Ångesten och oron tar över mitt liv

Starkt av dig att försöka hantera ångesten utan medicin och alkohol. Själv är jag inte lika stark. Det enda jag kan tipsa om är att köra mindfullness-övningar. Det finns många bra på youtube.

Aktivitet kanske? Långa och snabba promenader med ljudbok i lurarna?

Bra gjort att sluta dricka! Grattis som fan! Starkt! 

KBT hade kanske varit något för dig?

Johannesört finns på hälsokost

Tack snälla för alla svar! Har fått remiss till kbt terapi men där jag bor är det låååång väntetid :( Försöker promenera varje dag och det brukar hjälpa lite för stunden, mindfullness och johannesört har jag inte provat, ska kolla upp det. Har en " hjälp dig själv bok" mot panikångest och den är bra men inte samma sak som att prata med en människa.. Går hos en psykolog privat men hon är mer inriktad på att gå tillbaka från barndomen och mitt största problem ligger här och nu med att hantera min ångest och oro som bara löper amok inombords.. :'(

Jag känner igen det. Sitter i samma sits själv. Det är totalt kaos inombords och jag vill ha bort tankarna till varje pris. Vad handlar din ångest om? Hjälper det att skriva av sig här?

Undvik koffein och kör mycket avslappning. Att bli av med hjärtklappning kan sänka ångestnivåerna också.

Ja det hjälper att skriva av sig här, känslan av ensamhet med alla tankar är värre.. Har ändå ett relativt bra kontaktnät omkring mig men är svårt för tex en förälder som inte har upplevt det själv att förstå hur det känns.. En kort sammanfattning/ bakgrund om mig som har lett mig dit jag är i dag är att jag var gift med en man i drygt 4 år som misshandlade mig fysiskt och psykiskt, han är dömd för detta i rätten efter våran separation, har aldrig varit någon stordrickare innan jag träffade honom men han drack mkt och ofta och det ledde in mig på samma spår.. Jag har efter det alltid "bara" druckit på kvällarna för att "må bättre" och för att få sova, har haft en fungerande vardag i övrigt, jobbat heltid, skött hemmet osv. Så utåt sett har det alltid "sett bra ut". Dock har detta smygande med drickandet och vetskapen om att det är fel spätt på ångesten mer och mer när tiden har gått. Fick i somras på min första semesterdag en panikångest attack i bilen när jag var ensammen, trodde att min sista stund var kommen och så rädd har jag aldrig varit nånsin... Första attacken ledde till förväntansångest och sen har det bara rullat på... :( har aldrig varit allvarligt sjuk eller haft några psykiska besvär i hela mitt liv, kanske därför jag har haft ännu svårare att hantera det.. Tycker jag har varit med om värre saker som inte har fått mig att bryta i hop.. Är 31 år och just nu känns det som att livet är över.. Hoppas på nån ljusning snart så man får känna hopp om framtiden på nåt sätt..

Tack för tipset!

Jag känner igen mig. Jag blev också fysiskt och psykiskt misshandlat av mitt ex. Istället för alkohol använde jag benzo för att döva smärtan, med samma resultat som du nu har: ångest. Det går inte att fly från det, man måste bearbeta det förr eller senare..

Mitt ex förstörde mig som människa och jag kände att jag lika gärna kunde dö. Allt han sa om mig, det tog jag till mig och till slut utgjorde det hela min personlighet. Och det var ingen bra person så jag kände mig bara så otroligt värdelös att ord kan inte ens beskriva mitt självhat. Jag kunde inte släppa in någon ny, kunde inte ta emot kärlek för jag förtjänade inget enligt mig själv. Men allt vänder förr eller senare.

Nu, efter många år, har jag äntligen träffat en underbar man som vägrar se mig som den trasiga, usla person som jag känner mig som. Han ser något helt annat i mig, och tvingar mig hela tiden att omvärdera och ifrågasätta allt jag trott att jag var. Tack vare honom börjar jag bygga upp en mer normal identitet, baserad på vanliga sunda saker. Jag känner mig fortfarande ovärdig kärlek och försöker fly vår relation emellanåt men han släpper inte mig, för han förstår.  Så livet är inte över! Det kan vända när du minst anar det, och du kommer finna kärlek och lycka igen! Jag är så glad att jag stod ut för nu känner jag så mycket lycka när jag är med denna man. Det var allt värt det.

Man kommer alltid bära med sig sina erfarenheter och minnen, och det är synd att vi behövt gå genom det vi gjort. Men det har hänt, och vi överlevde. Försök finn styrka i det, du är en överlevare!

Tack snälla för ditt långa svar. Får jag fråga hur dina dagar ser ut i dag och vad du gör när dom dåliga dagarna kommer? Hur bearbetar du allt det jobbiga? Jag har en tendens till att älta saker som är och har varit jobbigt och det är ingen höjdare för måendet.. :(

Jag kämpar fortfarande mycket med mitt mående. Just nu är jag inne i en svacka och medicinerar för depression och ångest men har nu bestämt mig för att det är dags att ta itu med mina problem en gång för alla och gå i terapi.

Det är så otroligt svårt att stoppa tankarna när de börjar snurra i huvudet. Ibland försöker jag att skriva ner allt jag tänker och känner, och bara låta alla känslor komma. Det brukar kännas bättre när man gråtit, och det kan vara skönt att läsa det man skrivit sedan för många gånger får man lite mer perspektiv på saker då. Har jag det i skrift så är det också lättare för mig att ifrågasätta mina egna tankar om mig själv. Jag försöker vända och vrida på det, försöker tänka hur jag hade sett på saken om det hade handlat om min vän istället för mig osv.

Har själv funderat på att skriva ner det man tänker och känner både bra och dåligt. Dom dåliga dagarna gråter jag mycket och det är som du säger att det känns lite bättre efteråt, lättar i allafall litegrann.. Har varit på Apoteket och köpt ett naturläkemedel som innehåller johannesört i går.. Är ju värt ett försök att prova iaf.. Kan ju inte bli värre som det känns nu.. Så jobbigt med känslan av att ångesten tar över allt :(