Flytta hemifrån

Det funkar inte riktigt så...

Har du jobb, eller pluggar du?

Pluggar.. 

Motivera vafrör.

Du kan gå och prata med någon på socialkontoret tror jag. Ta där upp vilka problem du har hemma. Och var ärlig. 
Min kille syster fick något som kallas förtur. Du får alltså gå före i kön för att du har något typ av problem.

Men det kanske inte fungerar likadant i just din kommun.

Annars är tipset att skaffa dig ett jobb vid sidan av studierna. Sköt både jobb och studier väl.
Och hyr en lägenhet i andrahand, om du inte får någon hyresrätt. 
Du kan hitta lägenheter att hyra i andrahand via blocket. 
Där får du skriva till någon som vill hyra ut och förklara vad du arbetar med och att du är skötsam. 
Det är en väg att gå. 

Och skaffa dig inga betalningsanmärkningar för då blir det ännu mer svårt att få en lägenhet i framtiden.  

1. ta kontakt med socialkontoret och be att få prata med någon.
2. Du kan även få hjälp från ungdomsmottagning. Där du kan få stöd från någon. Det är helt gratis. Prata med någon.
3. Sök arbete vid sidan av studierna. 
4. Försök sköt studier och arbete så gott det går, för det är viktigast.

Lägenhet får man inte så lätt idag tyvärr. Men det är ändå värt att försöka. 
 

Det är inte så lätt tyvärr. Visst finns det möjlighet till att få hjälp.

Jag förstår att de är jobbigt att bo hemma ibland, flyttade själv när jag var 20.

Men försök lösa det på annat bättre sätt tills du gått klart skolan. Eller skaffa ett extra jobb.

"Socialen betalar" ...NEJ. Dem HJÄLPER.

Har ingen erfarenhet av soc. Men tänk alla utgifter du medför när du flyttar. Det är inte bara hyran.

Det är försäkringar, el, mat, mobilräkning, kläder? Nöjen? Körkort? Bil? Massor.

Mitt råd är att tänka en gång till.

Det är som sagt jobbigt att bo hemma. Men det blir sååååå mycket lättare att flytta om du är klar med studierna, har en inkomst och kanske ett körkort? Körkort kostar MASSOR, hur ska du ha råd med det om du flyttar tex?

(Om man ni vill ha körkort)

Skaffar du extra jobb, men fortfarande lever på socialen, kommer dem högst troligt kräva att du ska betala med dem pengarna i första hand, än att lägga dem på nöjen, sparanden, eller som sagt körkort.

Nä, tänk igen. Lycka till :)

Ska prata med de så får vi se hatar att de är så bara om kunde fixa vilken fattig ställe som helst skulle det vara bra med mat så nöjer jag mig. Har 4000 på kontot.

Prata kan du absolut göra.

Rekommenderar bara att tänks lite extra, tror att dem kommer fråga dig hur du tänkt. Då kan du ju inte säga "jag vet inte" ...eller om dem frågar dig om oväntade utgifter, "det har jag inte tänkt på".

Googla lite på vad man har dör utgifter när man flyttar hemifrån. Tror det är på konsument....någonting sodan, där står det tex hur mycket en tonåring kostar, och hur mycket den "bör" betala hemma. Om man nu kör med såna regler.

Där står information om hur mycket mat, kostnaden för mat, ungefär ligger på varje månad för barn i alla åldrar typ. :)

Googla och se.

4000 är tyvärr inte mycket. Det är "rikt" när man bor hemma. Men i det verkliga livet kommer du ingenstans med dem pengarna.

Skulle tippa på att mat för dig, ligger säkert kring 1500:- /månad. Ej inkluderat hygien artiklar.

Kom även på en till grej som många glömmer, TV-licens. Kostar det med ;)

Tvättmedel....möbler....you name it. Det är mycket.

Jag får ut ca 6000. Ibland bara 2000.

För att jag endast har extra jobb. Finns knappt jobb alls där jag bor. Men har turen att leva med en Karl som tjänar bra.

För mina 6000:- ryker direkt på räkningar, hyra & mat. Det är är bara tre saker....resterande utgifter får sambon ta.

Man är helt klart begränsad.

Men som sagt, prata med dem och se vad dem säger. Du kan ju inte få mer än ett nej :)

Samtidigt så vet vi inte vad han lever i för typ av situation eftersom han inte nämnt det. 
 

Absolut, de säger jag inget emot.

jag syftade mer på om han levde i en "normal" "hatar föräldrarna" situation som alla ungdomar mer eller mindre går igenom.

Men givetvis, är det seriöst inte bra hemma, kanske misshandel osv eller vad vet jag. Ja då givetvis ska men väl försöka hitta hjälp. Men även då vara brädd att säga de till soc....att föräldrarna kanske slår en. Döljer man de, får man kanske inte den hjälp man behöver.

Hoppas jag inte "dum" förklarar någonting här. Menar bara väl :)

Men hur gjorde du när du flyttade hade du jobb?

Jag jade en liten annan situation. Jag jobbade extra bör jag bodde hemma. Kollade på en etta en gång, men besköt mig att bo hemma ett tag till, och hitta ett närmare boende. Då pendlingen till och från jobbet skulle kosta mig några hundra extra varje månad. Jag hade med näppe klarat mig med den lönen jag fick. Men då hade jag inte räknat medicinerade utgifter som stan alltid dyker upp. Så jag gjorde rätt i att inte flytta just då.

Samtidigt där, träffade jag en kille. Som idag är min sambo.

Han bodde 100 MIL ifrån där jag bodde.

Men eftersom det blev för jobbigt att flyga var och varannan helg så flyttade jag.

Dumt nog utan att ha jobb där borta. Men jag sökte/söker helatiden. Jag fick sommarjobb samma månad som jag flyttade upp, och har sen dess jobbat kvar där som extra. Detta var ett år sen jag flyttade hit. Och jag är fortfarande extra. Med en knaper lön.

Men min sambo visste att det skulle bli tufft med jobb här, och han hjälper mig därför ekonomiskt när jag inte har råd att tex betala min mobilräkning. Alla mina pengar jag tjänar går som sagt åt till räkningar, mat och hyra.

Jag kan sällan unna mig någonting "Lyxigt" som en shoppingrunda på stan för nejets skull. Utan OM jag shoppar, så är det absolut nödvändiga saker som jag MÅSTE ha.

Så....så såg min situation ut.

Så jag vet hur tufft det är utan pengar. Utan min sambo, skulle inte klara mig.

Jag har heller ingen a-kassa eller soc bidrag. Så alla mina pengar på kontot är pengar jag jobbat för.

Därför rekommenderar jag att tänka en extra gång. Om man nu har möjlighet till att faktiskt kunna sträcka sig till att stå ut hemma :) fast det är Tufft vissa gånger.

Men du sparar flera 1000 i månaden på att bo hemma, skaffa jobb, och körkort. Om du inte redan har det, och vill ha dvs :)

Och såvida du inte har en "extrem" situation hemma med misshandel eller annat oacceptabelt.

Men att mamma och pappa har koll på en, sätter regler och gränser, det är deras "jobb" och fullt normalt att störa sig på ;)

Shit....skrev som en kråka ju!

-jag hade inte räknat med oväntade utgifter som nästan alltid dyker upp. Ska det stå där uppe ;)

Prata med kuratorn på skolan om det. Jag gjorde det. Han tog fram lite sidor till mig om det. Men min mamma blev arg och tror hon slängde det. Flyttade ihop med en pojkvän runt 1 år senare. Nu har jag bott hemifrån i nästan 3 år. Var 17 då är 20 idag. Så kolla med kuratorn.