Ångest av en relation

Jag har de senaste månaderna haft konstant ångest. Jag får tryck över bröstet, pulsen blir sjukt hög och jag vill bara slå sönder allt som finns runt om mig och skrika så högt jag kan. Det gör så ont, överallt. Speciellt på nätterna, då jag sover max: 3h. Tårarna tar inte slut och luften blir så tunn, det går knappt att andas. 

Allt detta, på grund av en relation som är i botten. Jag känner mig inte uppskattad alls, och det gör så ont. Allt det fina som vi hade för några månader sedan är borta. Jag vill inte leva utan den här killen. Allt som jag gjorde anslöt till honom, och jag kan inte leva utan att ha det så.

Men de sista dagarna så känns det som att den här ångesten bara gör vår relation så mycket värre, som att det är den som förstör allting. Jag vet inte hur jag ska göra för att bli av med den, vet inte heller vad jag är villig att göra. Det sista jag vill är att släppa taget om den här relationen.

(Kan även tillägga att jag käkar sömntabletter så jag slipper vara vaken vissa dagar, men ibland blir det bara värre och jag kan få extremt mycket grövre ångest än vanligt).  

Någon som känner igen sig? Och snälla, jag skulle uppskatta om ni inte kommenterar massa jobbigt. Jag ska söka hjälp, det är inte det. Vill bara höra om det är någon människa här i landet som känner likadant. Känner mig så ensam. 

känner igen
känner igen... jag fick precis så av en relation men har lämnat relationen kände mig tvungen då ångesten blev så ohållbar o de fysiska symptomen .. jag åt också en del insomingstabletter, imovane men slutat me de.. vad är det för tabl du äter ? samt vad är det han gör som skapar sån hemsk ångest ?   

Jag vet inte vad dom heter, har dom inte i närheten just nu. Men det är ett par tabletter som har blivit utskrivna, och ganska starka. 

Vi hade världens bästa förhållande verkligen, skulle flytta ihop osv. Sen började han att träna 9 ggr i veckan, och eftersom att jag ville vara den perfekta flickvännen lät jag honom hållas, och engagerade mig ännu mer i att passa tider som gjorde att vi hann träffas varenda dag. Men det höll iallafall inte. 

En månad senare, så kunde vi inte motstå att träffas och försöka lösa allting iallafall. Men under den månaden som vi var ifrån varandra så hann jag bli grovt misshandlad och jag hann också bli tvingad till sex. Han blev grymt besviken på mig, och kan inte förlåta mig för det jag gjort, även fast jag blivit utnyttjad. 

Nu försöker jag göra allt för honom: åker hem till honom i tid och otid, försöker visa uppskattning genom pengar, lagar mat varenda kväll, berättar hur mycket jag älskar honom, men han uppskattar det inte. Det känns som att han vet hur väl jag tycker om honom, och han är alldeles för medveten om att jag kommer finnas där för honom vad han än gör. Men nu orkar jag snart inte mer. Jag vill ju att han ska förstå att jag inte klarar allt i världen, att jag inte orkar lägga ner all tid som finns åt att få han mindre osäker, även fast jag gärna skulle velat. 

När vi ses, ungefär 3 ggr i veckan, sover vi med varandra och har sex. Just i de tillfällena så är jag hans allt säger han, att det är mig han vill leva med. Men utöver det, så säger han att han inte har tid att träffas, att han inte orkar osv. Han svarar inte ens när jag ringer. Men när vi väl pratar, knappt någon gång per dag, så är han väldigt dryg och vill helst avsluta konversationen så snabbt som möjligt.

Det ger mig ångest. Att inte veta vad han vill, att veta att han är osäker på mig, att inte veta vad han snackar om när han är med våra gemensamma vänner. Det gör ont. Det ger mig ångest.  

det där låter som ett mkt osunt förhållande.. han uppskattar dig inte, du har varit med om misshandel, med en annan  man om jag förstår dig rätt? det skulle du behöva stöd i..... hur länge har du o denna killen varit ihop? vad är du i för ålder? hur länge har du ätit sömntabltterna? det ger beroende på längre tid.. kan du jobba/ plugga? frågar en del för o få en uppfattning..  detta låter inte alls bra för dig , du är värd nåt bättre/ styrka till dig, kram 

Vet också, så mycket väl, att det är ett osunt förhållande. Och det är just därför jag behöver någon som förstår, någon som kan vägleda mig och hjälpa mig på traven.. 

Vi har snart varit tillsammans i ett år, men vi har varit väldigt goda vänner enda sen grundskolan. Vi har alltid haft en bra relation till varandra. Vi är fortfarande i tonåren. Sömntabletterna började jag med när jag började märka att vårt förhållande börja spricka, så ungefär för 2-3 månader sedan. Jag går knappt till skolan, känner att jag inte kan göra det i det här stadiet.

<3 

<3 känner du att du orkar söka hjälp hos någon kurator på vårdc eller psykiatrin?? känns som du skulle behöva stöd att ta dig ur... oavsett hur mkt du älskar den här killen så är det inte värt att du mår på detta sättet o med tiden blir beroende av sömntabletter 
 det är en destrultiv spiral du kommit in i som bara kommer bli värre o värre