5år o lyssna inte! hur ska man uppfostra

Vad blir konsekvensen av hans handlande?

Det är lättare att ge råd utifrån en konkret situation, men jag skulle aldrig sätta mina barn i timeout som jag antar att du menar med sitta i trappan?

Själv brukar jag om mitt barn tex inte vill gå och lägga sig, bära barnet till sängen efter det att jag räknat till 3.
Vill barnet inte äta, så får det sitta kvar vid bordet tills vi andra är klara (gäller 5 åring).
Vill barnet inte borsta tänderna, borstar jag dess tänder med fasthållning om så krävs (obs ej så att det skadar barnet!).

Det jag alltid gör är dock att först varnar jag att om du inte slutar nu kommer jag att göra si när jag räknat till 3. Sedan börjar jag helt enkelt räkna, 1....... 2....... 3...... och sedan utför jag vad jag nu har sagt att jag ska göra.

Gör barnet något som gör mig ledsen så brukar jag berätta för barnet att nu blir mamma ledsen och nu har jag inte lust att läsa saga ect som man har planerat. Sedan pratar man om vikten av att respektera varandras känslor och att det är bättre om alla är glada. Vi pratar om att det är viktigt att tex borsta tänderna för annars får man hål och det är inget roligt att behöva laga dem.

Nu vet jag inte om du prövat detta och varit konsekvent eller om ni föräldrar agerar likadant med barnet varannan vecka.

Han är 5 år, det hör till åldern. Och kanske personligheten också om pappan är likadan

Skulle aldrig använda time-out och straffmetoder, det straffar sig själv och du kommer bara få det ännu värre.

En enkel grundregel är att när det gäller hans grundläggande biologiska behov och hans privata sfär, då ska du också låta han bestämma! Gå inte in och domdera över sådant som mat och sömn, du kan ju inte bestämma över när han är hungrig och trött! Det är det vanligaste felet som föräldrar gör när barn lärt sig att använda just mat och sömn som maktmedel, det blir krig för att föräldrar tror att de kan bestämma över sina barn men de kan faktiskt inte det.

Barn tappar snabbt respekten för en förälder som hela tiden försöker bestämma över barnet, tyvärr. Du ska ju vägleda och fostra, inte bestämma. Och ja, det kanske är därför du upplever pappan som likadan, om du försökt bestämma även över honom.