Vad gör man när inget hjälper?

Har du testat med att införa naturliga konsekvenser, t ex hon bråkar vid matbordet och blir tillsagt att hon vill bråka så får hon göra detta på sitt rum? Om hon säger "dumma" till er så svarar ni att ni blir ledsna när hon säger så och då vill ni inte prata med henne? När hon vill ha godis på en vardag har ni testat med att undvika säga nej, utan typ säga: Ja, det låter gott med godis, vi köper på lördag.  Kan du se något mönster i när hennes utbrott kommer? T ex om det ofta kommer efter hon kommit från dagis kan det vara trötthet, då kan lösningen vara att hon får titta på TV.  

Jadå det har vi testat Jag skojar verkligen inte när jag säger att vi testat ALLT.

Testat med att inte förklara? Korta "kommandon". Ett nej och konsekvens. Bråkar vid maten - lyfta därifrån och bli utan mat. Kasta leksaker - bli av med leksaken.

Bråkar - bli ignorerad

Osv..

Den där fyraårsåldern... ibland kan det bara vara att härda ut och vänta på nästa fas. Det kommer alltid en ny. Bättre eller sämre :)

Min pojke som nu är sex år, hade vi ganska mycket problem med stundvis. Vissa saker hänger fortfarande kvar. Ignorans fungerar bäst på honom just nu. Dvs. ignorera "felaktigt" beteende, premiera gott beteende. Oftast är det vid maten det skall krånglas, vill inte äta det vi äter osv. Då säger jag, "OK, men det blir inget annat. Antingen sitter du med, eller så får du gå in på ditt rum." Det brukar resultera i en stunds dåligt beteende, smällande i dörrar och annat trams. Men vi ignorerar det och fortsätter att äta och prata med varandra runt bordet. Tillslut kommer han oftast och sätter sig, och äter lite tillslut. Vi säger ingenting om det då heller. Låter honom bara vara, och pratar på som vanligt, även med honom. Detta har resulterat i mindre tjafs vid bordet, men det kommer någon gång i veckan i alla fall.

 

Har en likadan 4-åring, vi har med testat ALLT! Skulle oxå vilja ha lite tips!