Måste man redan hålla inne med sina kärleksyttringar....?

Barn är barn! Imorgon kanske hon vill höra det 100 gånger! :)

Sånt kan fyraåringar säga, det betyder nog inte så mycket. Min lillasyster kunde säga det i den åldern med. "Vad tjatig du är, ska vi inte bygga hinder till kaninen nu eller?" Inte menade hon att jag inte fick säga det, barn är bara otåliga. Oftast var det hon som en timme senare ville pussas och berätta att jag är världens bästa syster som hon älskar så mycket…

Jag tror absolut inte hon har något emot att du säger att du älskar henne, tvärt om, sluta aldrig med det! Men någon gång om dagen kanske hon tycker räcker ibland. Oroa dig inte, hon älskar ju dig med.  

Äh, hon är fyra år och bestämd. Låt bli med verbala kärleksyttringar när hon ber om det och visa att du älskar henne istället och säg det inte lika ofta. Det är troligen bara en fix idé och går snart över.

Men ehm...mamsen verkar ha ett stort bekräftelsebehov. Kanske inte något att lasta en fyraåring med?

Barn är nöjda med om man visar dem kärlek, såvida man inte gör sitt bästa för att inpränta dem med att det MÅSTE sägas i tid och otid. Man gör väl förresten fortfarande hörselprov på fyraårskontrollen? Lita på att resultatet där stämmer.

en del barn har integritet. Mina två äldsta barn var inte fysiska av sig och är fortfarande inte det fast dom är i tonåren.  Det var sällan dom satt i knät och gosade eller klappade mig på kinden eler så. Godnattpuss fick jag ge motvilligt. 
Klart dom älskade mig - men det var ömsesidig kärlek på deras villkor.

Man måste respektera barns integritet. Det är deras privata sfär och där har vi inget att göra om dom inte uttryckligen ber om det.

En 4-åring förstår mer än man tror och självklart kan även ett barn tycka att bekräftelse är jobbigt.

Varför måste det sägas i tid och otid är min fråga?

Min yngsta son är en kramgurka och en pussnisse utan dess like men bara när han själv vill. Han talar ofta om att han älskar mig o pappa och vill gärna ha bekräftelse tillbaka - men det betyder inte att det är okej att hela tiden bekräfta varandra.  

och visst barn är barn - men integritet och respekt för sitt barn måste man ändå ha .  

Men Gud, så säger ju mina med var och varannan dag. Nästa överöser de mig med samma verbala och fysiska kärleksyttringar som de får av mig. Inget att bry sig om alls tycker jag. Man slutar för stunden bara och fortsätter nästa gång andan faller på. Aldrig i livet att jag skulle sluta påpeka, sjunga, göra ramsor osv om hur mycket jag älskar mina barn. TS du är alldeles för överkänslig. Skärp dig.

Man behöver inte tjata och upprepa att man älskar sina barn flera gånger om dagen. Jag skulle också tröttna på det, om någon höll på så.
Lyssna på henne, och respektera det hon säger. Pussar och kramar kanske räcker för henne.

Tack för svar ni övriga.