oh vad jag känner igen mig!!! jag var i din sits för snart ett år sedan sedan eskalerade det och blev tusen ggr värre så jag säger så här- kontakta din vårdcentral och be om en remiss till psykolog för kbt behandling!
Jag fick dubbelslag på hjärtat ett tag och bubblingar i bröstet några dagar och sökte läkare för detta, hon var jättetrevlig och lyssnade på hjärtat och allt var super, jag släppte det men rädslan att OM det var något fel på mig och möjligheten att jag skulle lämna mina två små barn tog över...
Sedan började en ihållande huvudvärk för ett år sedan, då började min minsta i förskolan i samma veva och allt var nog stress som alla runt mig sa men min huvudvärk släppte inte och hade den dygnet runt i 5 dagar, jag gjorde det sämsta man kan göra och googlade och det som kom upp var självklart hjärntumör! Jag var bomsäker på att jag hade en hjärntumör, och denna rädsla gjorde ju bara stressen och ångesten värre= mer huvudvärk
Jag sökte läkare som trodde det berodde på bihålorna... Och när jag frågade henne om jag kunde ha en hjärntumör sa hon : "jag finner inget som tyder på detta i nuläget" =jag tolkade detta som mycket möjligt men vi testar något annat.
Jag fortsatte att googla symptom på hjärntumör, chanser att överleva, behandlingar, patienter som gått igenom detta osv.. allt då jag var ensam, speciellt kvällar, nätter
Detta var början på min resa till hypokondri...
Veckorna som gick släppte inte huvudvärken, jag fick även glasögon här så då blir jag yr och konstig av dessa, jag diagnoserade mig med bihålecancer (ja det finns och är en ovanlig diagnos men självklart hade jag denna) och tryckte på mina bihålor titt som tätt.... kollade näsans form... sedan hade jag hjärntumör igen för jag var yr av glasögonen ... allt gick som ett ekorrhjul...
sedan lugnade det sig något nån vecka för att explodera igen, nu med äggstockscancer, bröstcancer, magcancer..
jag fastnade i cancer träsket och var bombsäker på att jag har cancer!
Jag har aldrig känt på mina bröst och aldrig direkt förstått hur man ska göra, så jag tänkte jag måste ju kolla om jag har någon knöl, och alla bröst har ju knölar / körtlar och jag fattade inte att dessa var helt ok och fick panik att jag har bröstcancer hjälp, jag sov inte på hela helgen och dessutom tryckte jag på bröstet så kom det bröst mjölk
jisses, googla på att bröstet läcker utan vara gravid så kan du lista ut vad man finner ;)
Jag bokade tid hos läkaren som klämde kände och pratade med mig, jag var helt frisk och att kunna klämma ut bröstmjölk ett år efter avslutad amning var helt normalt.. puh för stunden... jag var frisk några dagar sedn slogs det igång igen....
jag googlade alla symptom, kollade min kropp och alla möjliga olika diagnoser ställde jag mig själv, tillslut insåg jag att jag måste få hjälp med det här för annars kommer mina barn bli lidande...
jag sökte läkaren för en remiss... det var 4 månaders väntan och det var väl ok tänkte jag..
men jag fick tipset att psykolog studenter (sista terminen) brukar vilja ha sådana här patienter så jag chansade här i min stad och kom med.
Kostar en hundralapp drygt per gång och är som vilken kbt behandling som helst, skillnaden är bara att det är en student med ett halvår kvar ...
just nu är jag inne i behandlingen och har precis börjat med där det kommer bli jobbigt
men jag ser en ljusning och hopp att slippa ha dessa tankar
även om du säger att det inte går ut över dina barn så kommer det göra om du inte försöker arbeta med det nu tror ja...
Har man börjat tänka som en hypokondriker så kommer det eskalera, en "vanlig" människa katastrof tänker inte så som en hypokondriker gör, tankarna är jobbiga då det blir som om sjukdomen blir jag
Jag har inte ens en sjukdom (vad jag vet om ) men ändå så är jag på något sätt så säker på mina symptom är en sjukdom att jag låter det styra min vardag
Att felsöka min kropp, känna efter knölar, kolla om brösten vätskar, har gropar ja allt ingår i min vardag, jag gör det så rutinerat att jag inte ens tänker på hur många ggr per dag jag gör det
När jag söker ett sjukdomstecken så intalar jag mig själv att jag har detta efter någon vecka...
Varfr jag just nu fastnat med bröstcancer sedan ngr månader och inte byter sjukdom tror jag har och göra med rosa bandet galan, alla tv program där de visar drabbade, hur många som drabbas etc
Det blir så verkligt för mig på något sätt
När jag sedan fick veta att min mormor har en cancersläkt på sin sida blev det värre, hennes 3 systrar har dött i bröstcaner och äggstockscancer... dock inte min mormor, mamma eller mina mostrar så det är en bit ifrån mig detta ligger
Visst får jag inslag av andra sjukdomar, nu senast var jag förkyld ett tag, en långdragen förskylning med halsont i en månad och svullnad lymfkörtlar under hakan... en vanlig människa tänker väl- jobbig förkylning
jag tänker den går inte över jag har lymfom!
jag trodde aldrig jag skulle tänka så här, inte för 10 år sedan och inte för ett år sedan när det började.
Jag har alltid var "psykisk stabil" om man säger så och stark, sjukdomar har aldrig stört mig och jag var den som ng gick till läkaren sist för allt läkte ju förr eller senare ändå..
Ingen direkt i min nära familj som varit så sjuk och dött av cancer som påverkat mig
Ändå lyckades jag träna min hjärna att tänka i ett sådant säkerhetsbetende att jag blev en hypokondriker
Jag ber om ursäkt om det var ett långt inlägg men jag ville bara visa hur fort det kan gå och hur jobbigt det är om du inte försöker få hjälp redan nu
Det är väldigt vanligt att man får sådana här känslor när man får barn, det sa läkaren till mig och du ska veta INGEN skulle tycka du var svag eller konstig om du bad om samtalspterapi för detta!
Det är vanligt med hälsoångest och det finns enkel hjälp att få om du är beredd att jobba lite för det!
Lycka till =)
Kram