Hur gör ni vid matbordet?

om han är fem år så vet han att han tex inte får panga mot lillebror, då skulle jag ta bort honom i från matbordet direkt om han gjorde det, jag skulle inte låta honom gå hungrig utan antingen låta honom äta när vi är klara eller att han får äta på sitt rum eller så, mat ska aldrig användas som straff.
Varför jag skulle plocka bort honom när han gör något som han verkligen vet att han inte får är just för att din son lämnar matbordet när han känner att han är klar, då ska du hinna före honom så att det blir en konsekvens av det han gör, sköter man sig inte så kan man inte få umgås och ha trevlig utan man får sitta själv då och det tycker de inte är lika kul så har de råkat ut för det några gånger och märker att det händer varje gång man gör något som inte är okej så kommer han att sluta bete sig illa, men glöm att han gör det direkt när du kör igån det tar några gånger innan han fattar att det kommer att hända varje gång.  

Sätt honom någon annan stans från början givetvis.

Sätt de längre ifrån varandra.
Mina barn, 2 och 3,5 år sitter bredvid varandra. Men när de börjar retas och ha sig så flyttar jag dem ifrån varandra så de inte kan kivas. 

Här hemma är det jämt krig vid matbordet, den som väsnas får gå från bordet och sen äta själv när vi andra är klara.

Barnen sitter mitt emot varandra så de når inte varandra fysiskt utan att resa sig upp. Det värsta är bara att min store kille alltid varit så ointresserad och liten i maten att det nästan känns som "en belöning" att låta honom gå från bordet för han vill inget hellre....

Har liknande situation med storebror på 5,5 och lillasyster på tre. Jag säger till flera gånger med. Fast han är ju stor nog att resonera med ändå... Och på nått sätt tror jag han förstått att det är rätt jobbigt när lillasyster skriker och blir ledsen också. Så jag förklarar konsekvenserna och vädjar till hans känslor. Och funkar det till slut inte bryter jag ihop, blir i värsta fall skitförbannad och ryter och visar alla dåliga sidor man inte ska som tålmodig förälder... vi är inte mer än människor.

Det jag genast tänker på är om det är enda situationen som storebror söker uppmärksamhet?

Jag har märkt på min tös att hon har behov av att bli mer sedd genom att ta jättelång tid med maten, äta med händerna mm och framför allt när hela familjen är samlad. Hon fick en lillasyster i somras som är min sambos barn och blir väldigt mycket mer gullad med.

Efter en föräldrakurs har jag fått med mig att leka med barnet minst 10 minuter varje dag då det får odelad uppmärksamhet samt berömma allt önskvärt beteende. Detta har förbättrat många situationer vi har haft här hemma. Sambon är väl fortfarande delvis kvar i sin egna värld så där är kamperna fler.

Räcker det inte med det kan ni ju genomföra någon form av belöningssystem med klistermärken som vid ett visst antal ger förmåner eller småsaker. 

Idag satt lillebror med iPad och när han sett färdigt sitt klipp på youtube så var det storebrors tur. Storebror kunde inte låta bli att peta och störa lillebror så jag sa då att om du inte slutar får du inte ha iPaden alls utan lillebror får fortsätta titta. Jag frågade "har du förstått" för att få bekräftat att han lyssnat och han svarade ja. Två minuter senare petar han på lillebror igen och undrade när det var hans tur att få iPaden. När jag då svarade att han inte får ha iPaden tyckte han jag var dum trots att han var väl medveten om konsekvenserna av att fortsätta retas. Tröttsamt att hela tiden välja mellan att bröderna skall kivas eller att det är jag som är dum när han bryter mot uppsatta regler.

Gå från bordet ni andra då och låt honom sitta kvar. Jag har gjort det när jag varit själv med barnen nån gång och dom härjade med varann. Nää, sa jag, ska ni hålla ¨på så här så vill jag inte vara med er. Och så tog jag min tallrik och satte mig i ett annat rum. Gissa om dom blev snopna, och tysta.

Tack för förslagen! Håller absolut med om att det är vi vuxnas förhållningssätt som kan bli bättre. Barnen är ju bara barn och testar gränser.