Varför får jag inte ha barnen "i fred" under min vecka.......
2010 skilde jag och min fru oss, vi har två barn tillsamman och vi beslutade att barnen skulle bo hos henne och komma till min varannan helg. Jag var tydlig med att säga att vi börjar så här och lämnar öppet för förändring framöver och vi var överens om det bägge två.
Anledningen till att jag ville ha det så i början var för att jag kände mig lite osäker på att ha barnen på heltid varannan vecka pga jag inte hade nån erfarenhet av det då min ex.fru är ganska......"dominant". Dessutom fanns det en otrohetsaffär på hennes sida som hade pågått ett bra tag men som hon inte ville låtsas om, så jag var väl inte på topp när vi skilde oss kan man säga.
Ganska snabbt märkte jag att det var något helt annat att ha barnen själv där jag fick bestämma hur dagarna skulle se ut och vilket "tempo" det skulle vara på dem så jag bad att få ha barnen mer....men det gick inte!
"Barnen tycker det är bra som det är...." fick jag till svar.
Försökte prata med barnen och förklara hur jag tänkte och såg på saken och allt verkade bra och de sa att de ville vara mer hos mig när jag pratade med dem, men sen när de kom tillbaks till mamma så fick jag SMS eller mail där hon skrev att barnen säger att de känt sig pressade och att de tycker det är bra som det är.
Minns en gång särskilt då min yngsta (då 7 år) flicka hade gjort ett kort åt mig i skolan där hon hade ritat ett rött hjärta och det stod "Love, Pappa jag vill vara varannan vecka hos dig" och då blir man ju lite konfunderad....varför skriver hon så om hon tycker det är bra som det är?
Fortsatte att prata med exet för att få ha barnen mer men fick inte det och till slut kallade jag in Familjerätten och vi gick dit på samtal men det kändes hyffsat meningslöst.
På första samtalet sa de: "Ja vi förstår att du vill ha barnen mer men X vill inte det...och vi kan inte tvinga henne...."
I mina öron lät det som "Stå på dig gumman så får du som du vill...."
Lyckades iallafall få till att barnen skulle vara hos mig Tors-Sön ("på prov", av nån anledning) och sen skulle vi träffas igen till hösten och utvärdera hur det gått.
Allt fungerade hur bra som helst och jag kände mig frustrerad över att inte få ha dem på halvtid....och tiden gick.
Jag kände att jag inte orkade vänta x antal månader igen och sen "Utvärdera" nått som funkar bra så jag kontaktade en advokat och vi skickade ett brev till mitt ex där vi framförde mina önskemål.
Våra advokater brevväxlade och jag fick en dag till med barnen "på prov" så klart.
Månaderna gick och våra advokater brevväxlade med varann men exet ville inte gå med på 50/50 så vi skickade in en stämning till Tingsrätten.
Vid den här tiden hade jag barnen 5 dagar varannan vecka OCH betalade underhåll för dem, vilket kändes som "kaka på kaka" vilket jag oxå framförde till mitt ex.
När inställelseordern från Tingsrätten landade i brevlådan hos mitt ex så var det plötsligt som att hon förstod vad jag sa och hur jag menade och vi gjorde upp om att jag fortsätter att ha barnen 5 dagar varannan vecka och slipper betala underhåll och att vi delar på barnbidraget så då kändes det som att allt föll på plats och lugnet lade sig i mitt bröst.
(Min advokat tyckte att jag skulle ta den dealen för barnen är snart så stora att de gör som de vill i allafall, så vi körde på det)
Nu när barnen är hos mig så ringer och SMSar mitt ex och hennes föräldrar konstant, mitt ex är inblandad i barnen fotbolls och basketlag så hon kan hänga på alla träningar, matcher och cuper.
Barnens mormor&morfar försöker få med barnen på aktiviteter när det är min helg med barnen osv.
Varför kan inte jag inte få ha barnen ifred när det är min vecka/helg ??
Varför kan inte jag få fara med barnen på fotbollscup till Finland utan att ha exet och hennes nya springades i åttor runt oss......?
Varför kan inte barnen få vara hos mig utan att man måste ringa och fråga vad de gör hela tiden...?