Medicinsk abort v.16 Min upplevelse

Jag vill dela med mig av min upplevelse av en ganska sen medicinsk abort i v. 16. Kanske blir ganska långt men den som orkar får läsa.

Jag hade svårt att bestämma hur jag skulle göra då jag och min sambo inte var ense om att behålla. Jag ville till en början behålla men kände sedan att det inte var rätt mot honom pga olika omständigheter som jag inte tänker diskutera här. Detta blev det rätta beslutet för oss båda.

Jag vill börja med att säga att jag tycker det blev en "bättre" upplevelse än jag hade förväntat mig. Hade värsta skräckscenariot i mitt huvud så förhoppningsvis kanske detta kan hjälpa nån som ska gå igenom samma sak. Men jag kommer skriva med alla äckliga detaljer så känsliga läsare varnas här med. Tidsangivelserna kanske är lite diffusa då jag fått en del smärtlindring men på ett ungefär så stämmer det.

På lördagen var jag (och min sambo som var med till 100% under hela allt ihop) upp till sjukhuset kl 10.00 för att få min första tablett, Mifegyne. Svalde den och gick hem, kändes inget särskilt eftersom det inte direkt hände något i kroppen. Började inte blöda och fick inte ont eller mådde dåligt på annat vis. Kände mig nervös och orolig på söndagkvällen eftersom jag inte visste vad jag skulle förvänta mig inför måndagen.

Måndag morgon kl 8.00 lades jag in på gynavdelningen.
Ca 8.30 fick jag två alvedon, en diklofenak och 4 st cytotec som fördes upp i slidan.
Efter en timme kände jag ingenting, två timmar gick och jag tror jag kanske började få lite lätt mensvärk.

Efter tre timmar kl 11.30 fick jag dos nr 2; 2 cytotec som skulle sväljas. Ingen skillnad från innan förutom att kroppen började tömma sig. Blev jättedålig i magen med diarre som följd. Började blöda lite lätt efter ca 2 timmar.

Kl 14.30 fick jag dos nr tre, 2 cytotec som skulle sväljas samt 2 alvedon och en diklofenak. Efter ca en timme fick jag kraftigare mensvärkskänsla och efter ytterligare en timme bad jag om bättre smärtlindring. Fick morfin vilket hjälpte jättebra. Kände ingenting och kunde sova till och från. Nu hade de även satt dropp eftersom jag börjat blöda. Dock var jag fortfarande riktigt dålig i magen.

kl 19 ungefär fick jag dos nr fyra, två cytotec som skulle sväljas. Jag tog mina två tabletter och efter ca 20-30 min behövde jag gå upp för att kissa, jag hade en toastol inne på mitt rum som jag fick göra mina behov i. Gjorde det jag behövde och blev plötsligt väldigt illamående och fick skynda ut till toaletten och kräkas. Vet inte om kroppen hunnit tagit upp tabletterna jag precis svalt eller om de for ur med det lilla vatten jag hade kvar i magen. Hade bara ätit frukost och sedan fick jag bara drick tills de satte droppet. Kände fortfarande inga smärtor.

Kl 22 fick jag sista dosen cytotec för dagen. Ingenting hände. kl 23.30 ville min sambo hem och sova. Kändes jobbigt att bli lämnad själv över natten, men han fanns ju bara ett telefonsamtal bort. Men jag blev ledsen när han skulle åka och jag vet inte om det var känslorna eller vad det var men plötsligt blev jag illamående igen och fick skynda ut till toaletten. Denna gången gick det över.
Min sambo såg till att jag fick nåt mot illamåendet samt två insomningstabletter så jag kunde sova. Det var en jobbig och lång dag även för honom och han ville ju orka med dagen efter då allt antagligen skulle ske eftersom inget hänt hittills.
Jag sov som en stock hela natten tackvare tabletterna antar jag.

Kl 8 nästa dag fick jag äta lite frukost och de kopplade bort droppet så jag fick dricka fram tills jag började få ont. Då kopplades droppet in igen. Detta görs eftersom man kan behöva åka till operation för skrapning.

Ca 9.00 fick jag första dosen samma som dag ett. 4 cytotec i slidan och två alvedon och en diklofenak.
Nu fick jag mensvärkskänsla igen minns inte om den blev ganska kraftig direkt, men jag tror det. Fick morfin, vilket hjälpte tills jag skulle få dos nr 2. Jag fick först en spruta med någon annan typ av smärtlindring och med avslappnande i. Kräktes 10 min efter sprutan.

Kl 12.00 fick jag dos nr 2; 2 cytotec som svaldes. Eftersom jag var dåsig av den senaste sprutan så sov jag ca 2 timmar. Vaknade sedan av att kroppen var avslappnad men inte magen. Kom värkar med ca 1,5 minuts mellanrum, de varade i ca 30 sekunder. Då fick jag mer morfin och blev lite piggare en stund av någon konstig anledning. Detta var strax innan dos nr 3.

kl 15.00 fick jag dos nr 3. Vilket gjorde att värkarna blev kraftigare men ändå så att jag kunde andas mig igenom dem. Så jag tyckte inte själv att jag behövde mer morfin. Efter ca 40 min var jag upp och kissade, detta gjorde mig illamående igen och jag kräktes.
Ca kl 17.30 tror jag det var så började det bubbla i magen ungefär som gaser som förflyttar sig och värken släppte. Jag piggnade till och behövde kissa. Lade mig i sägen igen och det bubblade till igen. Barnmorskan som kommit in med jämna mellanrum sedan kl 15 ville undersöka hur mycket jag hade öppnat mig.
Hon stack in fingrarna och konstaterade att fostret låg i slidan en bit upp fast utför livmodern. Hon fick tag i fostret och drog försiktigt ut det. Det gjorde inte ont på något sätt. Jag blundade hårt och bara försökte tänka på något annat, vilket givetvis var omöjligt. Jag tyckte mig känna ungefär hur stort det var och jag kände att hon lade det strax nedanför mig för att kunna klippa av navelsträngen som hon hade satt en klämma på. Hon gick i väg snabbt med fostret men kom snabbt tillbaka för att undersöka mig och se om moderkakan lossnat. Det hade den inte gjort. Jag fick två cytotec till att svälja. Sedan lämnade de oss ensamma en stund. Då kom tårarna och allt kändes väldigt sorgligt. Min sambo kröp upp i sängen och låg och höll om mig medan jag grät en stund. Massa känslor som är svåra att beskriva.
Efter nån timme var jag kissnödig igen och gick upp för att kissa,navelsträngen hängde ut med klämman vilket kändes väldigt äckligt. När jag kissade bubblade det till i magen och sköterskorna fick komma in, men inget hade hänt. De undersökte om moderkakan lossnat men icke. Då bestämdes det att jag skulle skrapas.
Blev kissnödig igen och då när jag sat och kissade så bara gled moderkakan ut. Ingen smärta utan den bara gled ut. Så det blev ultraljudsundersökning och allt såg jättebra ut så jag slapp skrapning och fick åka hem strax efter kl 22.
Min sambo sa att jag hade ett helt annat ansiktsuttryck när moderkakan glidit ut av sig själv, jag såg lättad och nästan glad ut, vilket jag nog oxå var. Hade inte lust att sova kvar en natt till.

Under onsdagen sov vi länge och åt sedan en god frukost, sedan behövde jag vila och sov två timmar till. Blöder lite mer än en vanlig mens i alla fall för att vara jag.
Idag har jag haft lite lättare mensvärkskänsla men det är kanske inte så konstigt med tanke vad livmodern har varit med om.

Innan jag fick åka hem så frågade jag barnmorskan hur stort fostret var, vet inte varför egentligen, men jag ville nog bara se om jag känt rätt. Hon visade med två händer ca 10-12 cm och det var ungefär som jag trodde och tyckte mig känna.

I övrigt så mår jag bra. Men är väldigt känslig och börjar lätt gråta. Kanske beror det på hormoner, ingen aning. Jag hade ställt in mig på mer smärta mer blod och annat äckligt, men jag hade väldig bra sköterskor och barnmorskor omkring mig, fick bra smärtlindring och ett bra stöd av min sambo. Det blev väldigt utdraget men jag tror det var bra. Får för mig att det kanske gör ondare om det går för snabbt.

Ville mest bara dela med mig...