Orolig för Asperger/autism - dålig ögonkontakt

Han påminner mycket om vår son som r 13 månader. Har du tagit upp din oro med BVC och vad säger de i så fall? r det någon mer än du som reagerar? Är han mammig/pappig? Söker han er med blicken när han blir rädd?

Många av sakerna du nämner tycker jag ändå låter helt normalt, alla barn är olika.

Min son pillar också gärna och länge själv och roar sig på egen hand. Han är också ldålig på ögonkontakt och lyssnar bara när han vill. Är han inne i nåt går så är det bara det som gäller.

Upplever dock att många runtomkring säger att det är heeelt normalt!

Har ett barn med autism. Visst känner jag igen vissa av sakerna i din text. Samtidigt så låter ditt barn precis som mitt senaste barn, som jag inte alls tror har autism. Mitt råd är att prata med BVC om din oro, avvakta några månader och se om barnet har utvecklats mer.

"Anonym också orolig": Jag har pratat med min mamma om det och min man och de är inte så oroliga. BVC-sköterskan pratade jag med idag och hon sa att spontant så kändes vår son "normal" men att hon visst kunde träffa honom och observera honom lite extra. Så det ska vi göra nästa vecka. Det är nog mest jag som är orolig men jag har läst mycket om autism och Asperger i och med att jag jobbat lite med personer med dessa diagnoser. Dock inte såhär små barn som vår son! Han blir ofta ledsen när vi går och jag upplever att han blir tröstad om man tar upp honom när han är ledsen. Däremot kan jag inte svara på om han tittar på oss när han blir rädd. Hur är er son? Är det någon som har reagerat? Vad säger BVC?

Det låter ju positivt tycker jag. Vår son blir inte ledsen när vi går. Eller jo, det händer men inte så mycket. Går vi ut kan han snarare bli ledsen för att han vill ut i trappuppgången, där han älskar att vara. Vi upplever också att det är svårt att trösta honom och att det alltid har varit det. 
Vi har kontakt med BVC-psykologen som upplever att han avviker lite, framförallt med ögonkontakt. När hon testade att ta en sak ifrån honom skrek och grät han och tittade  mot saken. Hon reagerade på att han inte tittade på henne. Och så gör han ständigt. Han tittar på sakerna men inte på oss när vi visar saken eller måste ta den ifrån honom.

"Anonym också orolig": jag vet ju inte om han blir ledsen för att vi går eller om det är det att han vill följa med ner till nedervåningen. Han slutar inte gråta direkt när man tar upp honom men oftast efter ett tag om man avleder honom med något annat. Jag vet inte om han tittar på mig eller saken när jag tar något från honom (saken tror jag) ska observera det imorgon. Generellt känns det som att han tittar mycket mer på saker och detaljer än på mig och andra människor. Jag har reagerat på att när han vill ha något, t ex mer mat, tittar han bara mot maten och gnäller och inte mot mig. Vad säger BVC-psykologen annars? Ska ni följa upp det ytterligare med henne? Är det ert första barn också? Är det ngn mer som uppmärksammat det än du?

Om ni är ute, hur är han då? Vår son kan vara svår att få kontakt med ute. När man hälsar på honom där kan det vara som att han inte ser oss. Men hemma är det bättre.
Nu är ju er son lite yngre så jag vet inte riktigt hur man då tänker kring att titta på saken eller personen. Men det märktes att vår BVC-psykolog tyckte att han borde titta på på henne. och det gjorde han inte alls. Något annat jag ganksa tidigt reagerade på vad han han tittade mer på att munnen rörde sig än att det var en person (mamma) som pratade med honom. 
Nu tycker även min man och mina föräldrar att han är annorlunda, i början var det bara jag som reagerade. Jobbigt! Vi ska avvakta och se hur det blir när han börjar förskolan. Eftersom han ännu är så liten vill psykologen avvakta med remiss för utredning.  

Eftersom han inte går ännu är han mest i sin vagn när vi är ute och då kan han ge ögonkontakt ibland. Om han vore "lös" ute vet jag inte hur han skulle reagera. Ibland tycker jag det känns som att min son tittar "förbi" mig. När ska er son börja förskolan? Vår ska börja i mars och då märker man ju mer hur det fungerar, som du säger. Förstår att du tycker det känns jobbigt. För mig går det upp och ner. Vissa dagar känns det sommar jag ska ätas upp inifrån av all oro. Härmar er son något? Det har jag reagerat på att vår inte gör. Det ska de väl börja göra i den åldern?

Vår son var väldigt tidigt svår att få kontakt med ute, i vagnen tittar han överallt men inte på oss. Han har också en tendens att springa ifrån oss. 
Vi tänkte att han skulle börja i februari, har haft kontakt emd förskoleenheten nu om vår oro så att de  ska ha lite extra koll. Hoppas att det blir så. Vi ska prata mer med dem. Han härmar inte ljud men kan härma när vi smackar med munnen eller klappar händerna. Men det har han inte gjort så länge, kom efter han fyllde ett. Pekar er son något? Vår har ingen tendens till det och kan inte heller följa vår pekning. Han tittar på handen istället