16-åriga son vill byta linje, hur gör man?

Jag vet inte vad man gör under tiden. Men jag hade utnyttjat tiden till att läsa kurser han kan ha nytta av om jag fått chansen

Jag hade kontaktat rektorn på sonens skola, h*n bör kunna ge svar på alla dina frågor.

Ledig o ledig, han lär ju inte få ha kvar sitt studiebidrag om han hoppar av och är ledig. Alternativet är väl att forsoka hitta ett jobb, eller att du forsorjer honom helt om han är ledig. Du kan ju ha honom att gora hushallsysslor i utbyte mot fickpengar.

Det smartaste e att han går kvar men på halvtid. Får betyg i några ämnen så slipper han dem på nästa program. Å får på så sätt ett lugnare tempo även nästa år. Prata m rektorn å syon så fort ni kan. Lycka till

Ni borde kunna kolla vilka ämne som är grundämne - dvs samma på de båda linjerna. Dessa ämne kan han ju läsa till våren så slipper han läsa de sen. Annars kan man söka praktikplats och jobba för att få sitt studiebidrag. Men enklast är att prata med rektorn!

Är han sexton och vill ta ett sådant stort steg tycker jag han ska ta reda på det här själv. Åtminstone försöka. Och sedan får han presentera möjligheterna för dig och sin pappa och så får ni tre diskutera fram vad som är lämpligt. Inte bara hur det ska gå till med kurser, ansökningspapper etc utan också vad han ska göra under våren och varifrån han ska få pengar.

Det finns kanske någon studievägledare på skolan där han kan börja? Oavsett så är det dags att peppa honom till att ta eget ansvar! Han vill ta ett vuxet beslut och bör få respekten att bli behandlad som en vuxen.

Hej! 

Jag var i samma sitts som din son fast med annat program plus att jag var väldigt skoltrött. Jag valde då att skriva in mig på individuella programet och praktisera för att fortfarande få studiebidraget. Detta tycker jag var ett väldigt bra alternativ för mig, då jag fick arbetslivserfarenhet inom det yrket. Praktiserade med min kusin som är lärare på lågstadiet.

Året därpå påbörjade jag handel men kännde fortfarande att jag egentligen var väldigt skoltrött och pratade då med min mamma om att gå estet musik istället för jag har alltid tyckt musik var roligt. Fick då byta över till den linjen men låg dock efter i inriktningsämnena. Grundämnena var inga problem.

Mitt råd till er är att vänta och gå om ettan för att hänga med från början och inte behöva sitta med på lektionerna och inte förstå och då inte riktigt kunna hänga med. Men som någon annan skrev innan, kontakta rektorn och berätta om hur din son känner det och se hur ni kan lösa det hela.

Lycka till! :)  

Min son började ettan förra året men vantrivdes ganska tidigt pga för mycket stök och trams på lektionerna. Lärarna var slappa och fick inte tyst på klassen och min son ville till slut inte ens gå dit för han tyckte ändå inte att han fick ut något när vissa i klassen bara förstörde varenda lektion. Både jag och han pratade med hans lärare och dom försökte tydligen att få ordning på klassen men inget blev bättre. Så vi, hans lärare och syon träffades för att byta skola och linje och syon ordnade allt det praktiska. Min son gick en termin och fick betyg och en bit in i andra terminen hoppade han av. Han var hemma utan csn-bidrag och använde tiden till "personlig utveckling" som han kallar det för (gym, tränade med hund, läste mycket om psykologi och beteende på nätet och tittade på dokumentärer). Idag mår han jättebra, har bytt skola och linje och trivs. Han tar ju dock studenten ett år senare än sina kompisar men han ångrar inte en sekund :)

Varför valde han natur om han har problem med matte och kemi? Fick han ingen bra studievägledning i högstadiet inför gymnasievalet? Jag tycker som några andra i tråden att han kan gå kvar och läsa klart gymnasiegemensamma kurser.

Frågan är snarare: hur kom han in på natur? intressant att se hur mycket skattepengar Sverige har råd att slösa bort.

Caliningrad: det är inte så svårt att komma in på natur.. Dock så har jag som gy-lärare i matematik märkt att många elever tyvärr har en felaktig bild av deras egen kapacitet och kunskap. I allt för många fall tror de att de är mycket bättre än vad de egentligen är. Detta gör att de tex väljer ett högskoleförberedande program och sen inte klarar av det. Det är verkligen slöseri både ur samhällsekonomisk synpunkt men också för den enskilde eleven.

" I allt för många fall tror de att de är mycket bättre än vad de egentligen är. "

Men hela svenska systemet bygger ju på att man ljuger för barnen. "vad duktig du är", "vad fint du skriver" osv...
Jag har hört t o m att rätta stavfel ska vara någon form av kränkning!

Så inte så konstigt att stora barn har ett överdimensionerat ego och överskattar sig själva.

Flum!

Det är inte så lite press vi lägger på ungarna när vi kräver att de ska veta vad de vill "bli när de blir stora" redan vid knappt femton års ålder. Klart som tusan att många väljer fel, går efter vad som verkar roligt (men kanske inte är det när det kommer till kritan), lyssnar mer på föräldrar än sitt eget hjärta eller går efter vad kompisarna väljer. Det hör till åldern. 

Vår tonåring bytte inriktning efter ett år på gymnasiet. Då hade han ändå varit fullt övertygad om att han valde rätt linje, hade varit övertygad sen han var en 12-13 år. 

Det vi gjorde när han ville hoppa av/byta var att vi kontaktade något som heter Gymnasieslussen, som har till uppgift att ta hand om alla de under arton som inte redan går gymnasiet eller de som vill byta linje/hoppa av. Nu bor vi i Stockholm, vilket antagligen gav oss och honom fler möjligheter än om man bor på en liten ort, men att kontakta kommunens utbildningsförvaltning är ett första steg. 

Sen får man diskutera, prata, prata, prata, låta allt vila en stund så ungen får tid att smälta allt, prataprataprata och diskutera igen och sen kontaktar man de skolor/linjer som är intressanta för att se om det går att få plats. I vårt fall så kontaktade tonåringen själv olika skolor via mejl och telefon, och fick sen plats direkt efter några veckor. Nu trivs han bra, och framför allt så _mår_ han bra. 

Värt att nämna är även alternativ som folkhögskolor och olika praktiska skolor. Tänk bara på att fundera över om det är högskoleförberedande eller inte, något som kan vara viktigt för framtiden. Det kostar trots allt en del att behöva plugga in ämnen på komvux om man senare vill in på högskolan. 

Jag tycker att han borde gå ut året för att få sina betyg, sedan kan han söka om igen till det han vill. Han kan antingen söka via en hemsida vilket jag tror han gjorde när han sökte till natur. Om det inte går via hemsidan och det kanske står att kontot gått ut osv kan man kontakta antagningskansliet eller vad det heter och be om ett nytt lösenord tror jag. Man får lösenordet via mejlen som är registrerad tror jag, eller så kan ni gå där eran kommuns antagningskansliet finns och fylla i en lapp vart han vill gå. :)  

ts: kontakta skolans syvare och rektor. Boka möte, sen ser syvaren över sonens situation. Nu är det ju redan vårtermin så det troligaste är att sonen får jobba klart med de kurser som går bra men skippa övriga. Om det känns helt omöjligt kan skolorna i vissa fall hjälpa till med att hitta praktikplats så länge (då genom indivuidella programmet). Man behåller studiebidraget då och så hjälper syvaren till att söka om till ett annat program till hösten