Min mest minnesvärda jul var då jag för första gången firade utan familjen.
22år gammal var reste jag till Rom den 22 december, för att vara med och förbereda ett stort internationellt ungdomsmöte, ca 45-50tusen deltagare, anordnat av en kristen kommunitet med bröder (och systrar från en annan ordern). Det var hårt jobb och mycket slit för att få till allting till den 28de då de flesta skulle anlända.
Men juldagen fick vi volontärer ändå chans att fira lite tillsammans. Vi var unga vuxna från hela världen, många av oss kände varandra sedan tidigare, andra var nya. Vi åt god men enkel mat tillsammans, och tog del av varandras berättelser om julfirande, samt sjöng tillsammans på engelska, eller det språk man kunde. Sedan fick vi även ta del av en polsk tradition som innebar att man fick ett tunt oblat-liknande bröd som man skulle gå omkring och dela med varandra samtidigt som man önskade varandra God Jul och lycka.
I Rom slutar kollektivtrafiken rulla rätt så tidigt på helgdagarna, så jag och en nära vän från Holland fick ta oss tillbaka till det nunnekloster där vi bodde under vår vistelse. Vi fick dela en julmåltid med alla dessa systrar som också var från stora delar av världen. Vi skrattade mycket, och umgicks. Till skillnad mot vad många kanske tror så är munkar och nunnor inte alls stela och tråkiga, tvärtom! Och några av systrarna var i vår egen ålder, så vi blev goda vänner.
Senare på kvällen firade vi julnattsmässa tillsammans i deras kapell. Fyra katolska präster gästade - de var från USA, Holland, Frankrike och Italien - och fast vi inte förstod så mycket då det mesta var på italienska så var det fantastiskt vackert. Levande ljus, rökelser och musik.
Efter mässan hade de dukat upp med kakor, chips och snacks. Dessutom fanns ett dryckesbord, med saft, läsk, samt champange, vin, Limoncello och Martini...
Vi samtalade och hade trevligt, nunnorna, prästerna och vi.
När vi slutligen gick för att lägga oss, strax efter midnatt, upptäckte vi att nunnorna hängt en påse med hemmagjorda chokladpraliner på vårt dörrhandtag.
En underbar jul som jag aldrig kommer att glömma!
Om jag vinner kommer pottan ges bort i present till ett ungt par som snart ska få sitt första barn. Pappan är en god vän som känns som en bror för mig, och som har genomgått en hel del mycket svåra saker. Han är så glad för sin lilla familj och för sitt ofödda barn, och det vore roligt att få ge honom något fint och användbart!
Åh, jag blev så glad, trodde inte jag hade några bilder från den kvällen, men hittade denna!