Om man pratar bebisspråk med barnen vs normalt?

Jag vet inte när det gäller äldre barn. Men bebisspråk, alltså jollrande med söt röst liksom, är tydligen viktigt för små bebisars språkutveckling har jag hört. Alltså att man jollrar med dem.

Så stora barn skulle jag aldrig prata bebisspråk med. Jag tycker att det är att fördumma barnet.

Jag har en femåring och skulle någon prata bebisspråk med honom skulle han fråga varför de pratar så barnsligt

Jag är övertygad om att barn (i åldern som förekommer i trådstarten, inte bebisar) får ett bättre språk av att mötas av korrekt språk. På samma sätt som att barn (och vuxna) får ett rikare språk av att läsa böcker.

Det är nog lite hönan och ägget. När ett barn har ett välutvecklat språk så pratar man automatiskt mer vuxet med dem då de upplevs som äldre. Givetvis så lär sig barnen ännu mer av det. Men mest lär sig nog barn av att ha föräldrar som hela tiden pratar med dem och uppmuntrar dem till att prata mycket.

Jag pratar inte bebisspråk med barn, men jag kan prata något förenklat och låter oftast glad på rösten när jag pratar med barn.

När dom är små bebisar så ska man prata mjukt och lite "bebisspråk" med dom. Men man behöver ju inte prata som ett riksmongo för det.
Min 2 åring skulle jag aldrig prata bebisspråk med. Henne pratar jag riktigt med och gjort länge. Men just när dom är sådär pyttesmå ska man prata lent med dom har jag läst/hört.
Min 2 åring pratar bra.  

Jag pratar normalt med vår 2,5åring men inte hjälper det. Hon pratar inte tydligare för det även om det långsamt blir bättre