Anonym (bonus)

Äldre 27 Nov 14:18

45 svar

jag vill bara väl men allt blir så fel

vet inte hur jag ska hantera den situation som uppstått.
jag lever med en man, han har två barn sen innan, jag har två barn sen innan, mina bar har vi på heltid då deras pappa försvann ur deras liv för 2 år sen.
hans barn är hos oss varannan vecka, heter det iallafall. men sonen brukar vi ha lite mer då mamman inte orkar med honom tydligen. hon har sen han va 2 år (är nu 6) tjatat om att han har adhd, eller någon annan diagnos, han har fått på många samtal och utredningar på mammans bevåg, och alla säger samma sak, han har ingen diagnos, och framförallt så sätter vi ingen så tidigt.
hon har sen ett år tillbaka försökt få läkare att skriva ut ritalin till honom, och min sambo försöker förklara och läkare försöker förklara. men hon vill ha en diagnos! ja, han får utbrott som är ganska jobbiga, han retas, svårt att sammarbeta, och allt ska ske på hans villkor, men är det inte lite så 6 åringar är? eller har jag fel?
jag studerar på distans och har då ibland ganska mycket tid att kunna lägga på barnen, och hitta på saker. sist jag hade en ledig dag var i måndags, jag o barnen hade bestämt att åka till en jättestor lekpark som dom älskar att vara på. bonussonen hörde detta och frågade om vi inte kunde vänta med att åka till han slutat skolan, så han fick följa med.
jag svarade att för min del går det jätte bra, men att du ska till mamma imorgon, så vi får ringa och fråga henne isåfall.
han ringde själv, och får som svar att det inte hinns med, och att hon ville prata med mig.
då fick jag i örat " bestäm för fan inte saker med MITT barn bakom min rygg" jag svarade lugnt och sansat att det va inte meningen att du skulle ta illa vid dig, och jag har inte lovat honom något alls, utan att vi skulle fråga dig förs och det är det vi gör. har ni annat planerat så självklart respekterar jag det.
får tillbaka att han ska för i helvete va på fritids. med hans problematik så kan man inte bara bryta hans rutiner hur som hellst. men sånt vet du inget om lilla gumman.

jag såg på bonusen hur ledsen han blev av att inte få följa med, och jag lovade honom att ta ledigt en dag nästa vecka när han kommer igen så vi åker dit.
lite till saken hör att dottern vill knappt längre vara här, enligt mamman, men när hon väl är här så frågar hon hela tiden om hon inte kan få stanna några dagar till. men då får pappan som svar "hon säger så mycket, hon vill inte va hos dig o det har jag sagt innan, du måste väl respektera din egna dotter". :(

innan jag o mina barn kom in i bilden så hade det varit mycket han o pappa, själva. så jag är jätte glad över att det funkar så bra, när han fått 3 "konkurenter" i hemmet. i början var det myyyyycket svartsjuka, mina barn var/är så små så som såg ju min sambo som en pappa ganska snart. klart det måste varit jätte jobbigt för bonusen. men vi har jobbat mycket på det och pratat, och han har märkt själv att här är vi alla en familj, oavsett vems blod man bär i ådrerna. och den sista tiden kan han lika väl komma o krypa upp i mitt knä som till sin pappa. så det känns så tråkigt att se när hon försöker krossa den relationen.
jag vill bara ha en god kontakt med henne, och har försökt vara i bakgrunden, och inte gått in som någon mamma, utan mer som en vuxen som finns där.
gör jag så fel? är det vi som ska tänka om på nått sätt?
bonusen säger mer och mer att han bara vill bo hos oss, men pappan uppmuntrar honom till att det ska vara roligt att åka till mamma. säger bonusen det till mamman så förstår jag ju självklart att det inte kan vara så roligt att höra som förälder.

jag antar att mycket bottnar i dålig självkänsla från sambons ex. hon har svårt för att vara själv, hon har haft 6 sambo sen dom separerade för 3 år sen. och ingen av dom har alls varit intresserade av barnen.

usch va jag känner att allt blev luddigt nu. men hoppas någon kan o orkar läsa och förstå =)

NummerTvå

Äldre 27 Nov 15:51

#1

Anonym (bonus) skrev 2013-11-27 14:18:54 följande:

vet inte hur jag ska hantera den situation som uppstått. jag lever med en man, han har två barn sen innan, jag har två barn sen innan, mina bar har vi på heltid då deras pappa försvann ur deras liv för 2 år sen. hans barn är hos oss varannan vecka, heter det iallafall. men sonen brukar vi ha lite mer då mamman inte orkar med honom tydligen. hon har sen han va 2 år (är nu 6) tjatat om att han har adhd, eller någon annan diagnos, han har fått på många samtal och utredningar på mammans bevåg, och alla säger samma sak, han har ingen diagnos, och framförallt så sätter vi ingen så tidigt. hon har sen ett år tillbaka försökt få läkare att skriva ut ritalin till honom, och min sambo försöker förklara och läkare försöker förklara. men hon vill ha en diagnos! ja, han får utbrott som är ganska jobbiga, han retas, svårt att sammarbeta, och allt ska ske på hans villkor, men är det inte lite så 6 åringar är? eller har jag fel? jag studerar på distans och har då ibland ganska mycket tid att kunna lägga på barnen, och hitta på saker. sist jag hade en ledig dag var i måndags, jag o barnen hade bestämt att åka till en jättestor lekpark som dom älskar att vara på. bonussonen hörde detta och frågade om vi inte kunde vänta med att åka till han slutat skolan, så han fick följa med. jag svarade att för min del går det jätte bra, men att du ska till mamma imorgon, så vi får ringa och fråga henne isåfall. han ringde själv, och får som svar att det inte hinns med, och att hon ville prata med mig. då fick jag i örat " bestäm för fan inte saker med MITT barn bakom min rygg" jag svarade lugnt och sansat att det va inte meningen att du skulle ta illa vid dig, och jag har inte lovat honom något alls, utan att vi skulle fråga dig förs och det är det vi gör. har ni annat planerat så självklart respekterar jag det. får tillbaka att han ska för i helvete va på fritids. med hans problematik så kan man inte bara bryta hans rutiner hur som hellst. men sånt vet du inget om lilla gumman. jag såg på bonusen hur ledsen han blev av att inte få följa med, och jag lovade honom att ta ledigt en dag nästa vecka när han kommer igen så vi åker dit. lite till saken hör att dottern vill knappt längre vara här, enligt mamman, men när hon väl är här så frågar hon hela tiden om hon inte kan få stanna några dagar till. men då får pappan som svar "hon säger så mycket, hon vill inte va hos dig o det har jag sagt innan, du måste väl respektera din egna dotter". :( innan jag o mina barn kom in i bilden så hade det varit mycket han o pappa, själva. så jag är jätte glad över att det funkar så bra, när han fått 3 "konkurenter" i hemmet. i början var det myyyyycket svartsjuka, mina barn var/är så små så som såg ju min sambo som en pappa ganska snart. klart det måste varit jätte jobbigt för bonusen. men vi har jobbat mycket på det och pratat, och han har märkt själv att här är vi alla en familj, oavsett vems blod man bär i ådrerna. och den sista tiden kan han lika väl komma o krypa upp i mitt knä som till sin pappa. så det känns så tråkigt att se när hon försöker krossa den relationen. jag vill bara ha en god kontakt med henne, och har försökt vara i bakgrunden, och inte gått in som någon mamma, utan mer som en vuxen som finns där. gör jag så fel? är det vi som ska tänka om på nått sätt? bonusen säger mer och mer att han bara vill bo hos oss, men pappan uppmuntrar honom till att det ska vara roligt att åka till mamma. säger bonusen det till mamman så förstår jag ju självklart att det inte kan vara så roligt att höra som förälder. jag antar att mycket bottnar i dålig självkänsla från sambons ex. hon har svårt för att vara själv, hon har haft 6 sambo sen dom separerade för 3 år sen. och ingen av dom har alls varit intresserade av barnen. usch va jag känner att allt blev luddigt nu. men hoppas någon kan o orkar läsa och förstå =)

Alla dessa luddiga ts. Har du någon specifik undran eller vill du bara klaga rent allmänt över situationen?

NummerTvå

Äldre 27 Nov 15:53

#2

Varför komplicerar ni till saker och ting? Jag menar, varför ringer du till mamman och ber om lov när det är pappans vecka? Är det inte bättre om du tar sånt med pappan under hans vecka?

nymedlem

Äldre 27 Nov 16:42

#3

NummerTvå skrev 2013-11-27 15:53:27 följande:

Varför komplicerar ni till saker och ting? Jag menar, varför ringer du till mamman och ber om lov när det är pappans vecka? Är det inte bättre om du tar sånt med pappan under hans vecka?

Jag hade också blivit sur om jag vore biomamman. Ni har en hel vecka på er ts, nu gör du mamman till "elak" som var tvungen att säga nej till sitt barn. Fult gjort och helt onödigt!

Anonym (Vadå)

Äldre 27 Nov 16:56

#4

nymedlem skrev 2013-11-27 16:42:51 följande:

Jag hade också blivit sur om jag vore biomamman. Ni har en hel vecka på er ts, nu gör du mamman till "elak" som var tvungen att säga nej till sitt barn. Fult gjort och helt onödigt!

Vadå, så man får inte planera saker och ting med sina biobarn för att det kan läcka ut till bonusen?

Jag såg det som att hon hade planerat att göra det med biorna men att bonusen fick reda på det genom t.ex. Biobarnen, och TS försökte göra det bästa av situationen genom att säga att bonusen kan fråga sin mamma om han får följa med. För att inte göra bonusen ledsen.

Anonym (bonus) Trådstartaren

Äldre 27 Nov 17:11

#5

Anonym (Vadå) skrev 2013-11-27 16:56:31 följande:

Vadå, så man får inte planera saker och ting med sina biobarn för att det kan läcka ut till bonusen?

Jag såg det som att hon hade planerat att göra det med biorna men att bonusen fick reda på det genom t.ex. Biobarnen, och TS försökte göra det bästa av situationen genom att säga att bonusen kan fråga sin mamma om han får följa med. För att inte göra bonusen ledsen.

Precis så va det. Det va absolut inte så att jag hade bestämt detta med bonusbarnen. Utan med mina 2 biologiska barn. Min 5 åring sa till bonus sonen att dom skulle dit. Jag ville lägga fram det på ett sätt som bonusen skulle förstå att det inte var självklart. Han vet att han har förskoleklass till kl 1. O sen är han på fritids till kl 17.30 oftast på mammans veckor. Även om hon slutar kl 15.

Så jag tänkte att det kanske inte gör aå mycket om han följde med oss.

Ess

Äldre 27 Nov 17:34

#6

nymedlem skrev 2013-11-27 16:42:51 följande:

Jag hade också blivit sur om jag vore biomamman. Ni har en hel vecka på er ts, nu gör du mamman till "elak" som var tvungen att säga nej till sitt barn. Fult gjort och helt onödigt!

Om killen hör att ts planerar med sina barn att göra något, och han frågar om han får följa med. Dom åker på eftermiddagen och jag tror inte att det är några problem utan att ts kan lämna honom hos mamman när hon slutar jobbet.
Varför är man så förbannat stelbent att man inte kan unna sitt barn att göra något han tycker är kul, speciellt som dom inte hade något annat mer än att han skulle va på fritids?

Anonym (bibo)

Äldre 27 Nov 22:12

#7

TS, du ville säkert väl men du eller pappan borde frågat henne först hur korkad hon än är. Hon blir den elaka här.

Nu tycker jag iofs att hon ÄR det eftersom hon hellre lät honom vara på fritids till 17,30 istället för att åka med er... Det är taskigt så klart.

Men nästa gång säg att han är hos sin mamma och att det inte går den gången. Be sen pappan ringa och fråga henne. Om det går är det ju toppen.

Självklart måste ni boka in saker och göra grejer vv när han är hos sin mamma. Annars blir ju halva ert liv bara en väntan. Så det måste han tyvärr lära dig att leva med. Snällt att ni gör om detta med honom också.

Mina bonusar ville ett tag att vi skulle göra allt kul vh när dom kom (vh var deras val) men vi fick förklara att det inte gick. Dom förstod det.

Anonym (bonus) Trådstartaren

Äldre 27 Nov 22:45

#8

förstår precis vad du menar, och min sambo brukar ta sånt här själv, men just denna gången va han inte hemma, och jag var naiv nog att tro att det verkgen inte var några problem att han skulle va med oss i 2-3 timmar istället för på fritids. hade han inte varit på fitids dom timmarna hade jag aldrig sagt att han skulle fråga mamman, för då hade jag bara förklarat att då är du hos mamma. men jag tänkte att det blir ju ingen tid förlorar med hennes son när hon ändå inte har honom den tiden.

eftersom han vill bo hos oss på heltid så är vi vana vid att ta "konfliker", eller konflikter är fel ord, diskussioner mer..med honom om just saker vi gör när inte han är där. och det brukar han förstå bra. men eftersom mamman oftast kör hit honom på hennes veckan för att hon inte orkar med honom så tänkte jag väl att det inte borde vara några större problem.

Anonym (bibo)

Äldre 27 Nov 23:04

#9

Förstår dig också! Jag tror att dom flesta normala människor tänkt precis som du. Självklart borde det inte vara något problem.

Här byter vi lätt helger osv om det sker något speciellt som bonusarna vill vara med på. Så det ska vara givetvis.

Hoppas att allt löser sig för er.

Vet verkligen hur det är när ena föräldern beter sig illa. Vi har det så också numera tyvärr. Vissa saker funkar och annat blir man mörkrädd över. Väldigt stressande. Fortsätt som ni gör så vet ni iaf att ni gör rätt. Finns en trygg punkt för barnet

Styrkekramar

Gurkan

Äldre 28 Nov 07:01

#10

Har jag förstått det rätt? Måndagar är det byte så bonussonen åker till mamma. Förskoleklass som bonussonen går i slutar kl 13 och därefter är bonussonen på fritids framåt till 15.30-17.30 någon gång. Lekplatsen var något du planerat med dina biobränsle men som kom fram till bonusen som också ville med. Du förvarar och säger att det är inte säkert att det går men att ni kan ringa mamman och fråga. Mamman blir arg och tycker att du är dum. Jag förstår mig faktiskt inte på mamman. Mellan 13 och 15.30-17.30 skulle hon ändå inåt träffat sin son. Hon skulle ju kunnat hämta honom direkt vid lekplatsen när hon slutat och sonen skulle ändå hunnit med några timmars lek. Vad har han för diagnos som gör att han absolut inte klarar av att bryta rutinen någon enstaka gång för att vara med sin familj?

jag vill bara väl men allt blir så fel

INNEHÅLL