Extremt lillgammal 2,5-åring

Min dotter har ALLTID varit Lill-gammal; och nu när hon är 8, så är de väldigt tydligt. När hon skriver små sagor eller liknande så ser de på riktigt ut som att en vuxen skrivit de. Hon använder stora ord och gör de även i konversationer.

Sluta leta problem där det inte finns några.

Var glad Ts, det är ju jättekul med ett talbegåvat barn

Min femåring var senare än ditt barn att börja prata men nu är hon fantastiskt duktig, och verkligen "lillgammal". I övrigt tycks hon vara helt normalstörd, det är säkert din flicka också!

Känner igen det du beskriver. Min dotter har pratat mycket och bra tidigt och det tycker vi bara är roligt. ( Hon är tvåspråkig och kan räkna, färger, sjunger, alfabetet, och mycket mycket mer såklart skryt, skryt). MEN jag märker att ibland kräver andra lite mer av henne än andra jämnåriga. Märkligt vilka uttryck och meningar/funderingar som de små kan. Undrar om det är precis som någon tidigare i tråden skrev - att barnet fortsätter vara lillgammalt? Och när vet man att barnet är bara normal(störd) eller om det verkligen är särbegåvat?

Som jag kommer ihåg det så var just treårsåldern (som din dotter snart är i) en period som mina pojkar var som mest förtjusta i krångliga och vuxna ord och uttryck ("oooh vad det det doftar om godsakerna!" ). Och de var ändå helt nomaltidiga i sin språkutveckling innan dess.

Att hon helst leker med äldre just nu är väl inte så konstigt, jämnåriga pratar väl knappast så bra än att de är lika roliga att interagera med. Det är lite likadant med min dotter, som är lite yngre än två men tidig i talet. Hon söker iofs gärna kontakt med jämngamla, men de är fortfarande i det lite mer inbundna stadiet och skyggar ofta undan. Lite äldre barn tycker att hon är rar och rolig och leker gärna med henne och då finns det förstås en sannolikhet för att hon kommer att föredra dem framöver, tills de jämnåriga blir lite mer sällskapliga och konversabla.