sambo eller mamma??!

Man lämnar dom! Jag hade ett sånt förhållande förut, exakt likadant. Å till slut tröttnar man ju liksom. Man bor ju ihop å är en familj, dessutom är han kille! Han ska ju inte bete sig som en liten unge.
Fy va jag blir irriterad när jag läste d du skrev, jag blir så påmind om hur jag hade d i 1,5 år tills jag tröttnade å flyttade ifrån honom.
Nu för tiden har jag d mycke bättre me min nya sambo! Vi hjälps åt i hemmet.

Om det ändå vore så enkelt att bara lämna honom... Samtidigt är jag så förbannad på mig själv för på sätt och vis så är det jag som har tillåtit det att bli så här, för i början då vi blev ihop (har varit tillsammans i 4år) så var det mysigt att pyssla om honom, och när han blev glad och överraskad så blev jag glad. Bara det att nu blir han varken glad eller överraskad han bara tar det förgivet...

Har du provat att bara sluta med det då? Tvätta bara dina egna kläder i ett par veckor och se om han fattar vinken?

ja jag får prova med det, eller så får vi bli särbos för då har han inge val o jag får plocka russinen ur kakan=)

Jag tycker du ska bara ta hand om dina egna saker ett tag. Tvätta bara *dina* kläder, laga mat bara till dig, strunta i om han är dödstrött på morgonen etc.
Brukar fungera utmärkt.

Om du står ut själv är det även en bra idé att inte städa ett jota. Då kanske han märker hur skitigt det blir. Och hinna hem till datorn före honom och spela dataspel hela kvällen du också.

Jag skulle inte stå ut!

Min pojkvän är väl inte världens käckaste på att städa, han "ser" liksom inte lika lätt som mig när det börjar se hemskt ut.

Men vi diskar varanan gång, hjälps åt med tvätt och när det ska städas får en dammsuga och en skura oftast.

Eftersom jag tycker det är viktigare att det är snyggt, så ligger ju lite mer av ansvaret på mig. Men att vara en morsa åt sin pojkvän skulle jag INTE stå ut med!! Nä bevare mig väl, jag skulle flytta bort så fort jag kunde.

Du ska inte behöva göra allt det här.
Det är inte din plikt, eftersom du inte är hans mamma, utan hans jämlike sambo!

Tycker ni borde reda ut det där.. du kan inte bara vara tyst och hålla ut,
och det är onödigt om ni drar ut allt med jobbiga bråk också. Försök lösa det..

Min man är likadan han..
Han tvättar aldrig och blir förbannad på mig om jag prioriterar något annat före som typ att gå och handla och städa och såna grejer..
Han hjälper inte till med städningen och han hjäper inte till med barnen utan han sitter hela dagarna framför datorn och chattar med andra tjejer och dricker öl och spelar jättehög hårdrock så jag får migrän..
Eller så ligger han i soffan och antingen kollar på tv eller sover..
Så nu har jag bortprioriterat honom och vi ska skiljas.. Orkar inte vara hans mamma också.. Det räcker med 2 barn..

Axel och Vidas Mamma:
Precis så kommer det att bli mellan oss när vi får barn!
Nej jag ska ta ett allvarligt snack med sambon i kväll. Han får 2månader på sig, från och med ikväll, att visa att han är vuxen man och att han kan ta ansvar för hemmet, kan han inte det så vet jag att det aldrig kommer att bli bättre och det här förhållandet är slut.

utmärkt!

Jag skulle definitivet inte stå ut heller!

Nu har jag i och för sej tur med min pojkvän i det avseendet, han skulle inte komma på tanken att jag ensam är ansvarig för att tvätta, städa osv. Men jag har en ganska stark åsikt att när man bor tillsammans så delar man på hushållsuppgifterna med, och den åsikten hade jag från första början, jag har alltså inte skämt bort honom med uppassning.

Jag tycker att du ska strunta fullkomligt i att fixa med hans grejer! Att strunta i städningen är kanske lite svårt med tanke på att du också bor i lägenheten, men jag skulle definitivt inte plocka upp en enda pinal som han har lämnat efter sej. Skulle han komma på iden att du ska göra det får du väl ta och fråga varför - det är ju hans grejer och han som behöver rena kläder och då får han fixa det - INTE DU!!

Ta sen och utnyttja den fria tiden du numera har till saker som DU tycker om - fika med kompisar, gå ut: what ever. Men sitt inte i lägenheten och pyssla inte med hushållsgrejer är mitt råd.

Lycka till med omställningen och glöm inte grundregeln: Du fixar DINA grejer och HAN SINA.

Bra.. tror att det är bästa sättet också. Låter inget kul alls. Han behöver bli vuxen helt enkelt...

Ts här
jag funderar på om det hade varit annorlunda om han hade gjort lumpen, eller om det är för att hans mamma aldrig ställt krav på honom (tror att hon pga dåligt samvete låtit honom få som han velat och tagit hand om allt) för han har ett beteende som är väldigt barnsligt mot mig, och det är inte bara att han är en lat mansgris. Utan mer som om han egentligen inte vet hur ett förhållande med tjejer ska vara.
Då vi träffades så föll jag för just hans manlighet och hans röst, sen så har det kommit mer och mer nu kan det gå dagar då han bara jollrar runt och det överhuvudtaget inte går att få ett vettigt ord ur honom och när man är på väg att ge upp hela relationen blir han "vuxen" ett tag och sen så är det bara trams igen... AArghh!
Ska spela in honom så han själv får höra hur han låter...

Nä, fy och usch! Du har det nog bättre själv...