Anonym (me 2) skrev 2013-11-29 12:26:00 följande:
Kärleken gör en blind... Man tror att man är speciell, och att han aldrig hade gjort det med någon annan. Men som sagt, sen när man sitter där själv i en relation med den mannen så kommer tvivlen. Även om jag också gjorde fel så var jag iallafall singel. Jag hatar otrohet och kan knappt tro att han gick bakom ryggen på sin sambo på det sättet. Det är nästan så att JAG inte kan förlåta honom för det, trots att det inte var mig han var otrogen mot. Sen har såklart mannen fler sidor som kanske överväger den delen... Men man ska inte inbilla sig att man är speciell...
Risken med att bli den nya kvinnan om han lämnar är att han fortsätter på samma sätt, bara att det blir ombytta roller. Dvs det är TS han är med, men kanske sin f.d. fru som han har en affär med, som han skickar hemliga sms till om hur mycket han saknar henne och älskar henne. Den risken är stor, hur kär han än skulle vara i TS. För det är inte lätt att ha känslor för två personer samtidigt.
"Kärleken är blind, men äktenskapet ger dig synen tillbaka". Ett rätt kul och tänkvärt ordspråk. Den otrogne mannen som man är så kär i och som man får stjäla till sig stunder med och därmed inte lär känna särskilt väl, kanske inte alls är lika kul att dela den grå vardagen med.
Du skriver så klokt, och verkar inte leva i en fantasivärld, utan kan se den krassa verkligheten. Visst finns det män som lämnar äktenskapet för en annan kvinna, men de flesta gör ju inte det. Alla otrogna män är ju heller inte så olyckliga i sina äktenskap som han säger och som älskarinnan väljer att tro. Så att intala sig att "vore han lycklig i sitt äktenskap så skulle han inte vara otrogen" är att göra det väldigt lätt för sig. Många är bara svaga, och kan eller vill inte stå emot när tillfällen bjuds, men det behöver inte betyda att han inte älskar sin fru. Med henne delar han ju ett helt liv, barn, hem ett socialt liv och även säng, fast han kanske säger annorlunda.
Jag har själv varit gift med en jättecharmig man som drog till sig kvinnor som en magnet. Klart han blev utsatt för frestelser som han inte alltid kunde stå emot. När hans andra otrohet kom till min kännedom åkte han ut med öronen före. Vi hade barn tillsammans, jag älskade honom och jag har aldrig tvivlat på att han älskade mig också, trots sina snedsteg. Men en sån man kunde jag inte leva med. Han kröp sina knän blodiga på vardagsrumsgolvet, grät och bönade att han skulle få stanna, men jag hade tappat allt förtroende för honom, och ville inte tillbringa resten av mitt liv med tvivel och undran om han var trogen och att lita på.
Det har gått flera år, och han är fortfarande singel. Det blev aldrig något med älskarinnan han hade när vi skildes, och inte med någon annan heller. Han var väldigt ledsen vid vår skilsmässa, och fick betala ett högt pris för sina utsvävningar. Jag vet att han önskar att han kunde vrida klockan tillbaka, och ha sina svek ogjorda............men det går ju inte.