Sluta förminska andras sorg!!

det jag menar är oavsett dödsorsak tid o tillfälle så kommer alltid kommentarer från många som hittar orsaker till att man inte borde få sörja / förminska, oavsett om det var en bebis barn en sjuk en ung en gammal osv osv

det är ju att förlora nån man älskar som gör ont, OAVSETT orsak,tid ålder osv
förlusten ska inte förminskas

finns det NÅGON som blir gladare av kommentarer som ovan?? jag kanske tänker helt annorlunda än de flesta men det tror jag faktiskt inte....

jag pratar hellre inte alls än att få höra sånna här kommentarer, detta gör att jag i sorgen inte ens har lust att svara i telefonen pga jag blir ännu mer ledsen, och då får jag dåligt samvete över att ej svara, behöver man ha det? när det bara är dagar sen en man älskar dog får man inte sörja på sitt sätt o stänga in sig då utan dåligt samvete, när släkt o vänner o kollegor ( inte alla men tillräckligt många) ändå säger saker som får mig att må sämre? jag vill liksom läka själv och samla mig och inte lägga energi jag inte har på att höra förminskande ord nån som käner ige n sig? 

och efter 3 sms på en vecka o dom ringer o man inte orkar svara pga att man inte orkar göra dem ledsna o förklara att jag inte orkar prata för jag blir ännu mer ledsen av dig... vad ska man göra? vill ju inte såra dem heller men ändå

känner mig nästan jagad över alla som vill prata med mig visst jag är tacksam över det att de bryr sig men många bryr sig på fel sätt o stjälper mer än hjälper. snälla har ni tips?

och alla falska "bekanta" ytliga vänner osv som aldrig brytt sig eller hört av sig på 10 år när framgång o lycka sköljt över mig , inte grattat till mitt bröllop barn framgång osv

NU ser dom mig helt plötsligt o kommer med "falsk" medlidande, efter att behandlat mig som luft i alla år pga att de inte verkar ha tålt all min lycka

sånt klarar jag inte heller, gör ni?

oj nu blev det mkt men ja behövde skriva av mig anonymt o kravlöst har tänkt på detta ett tag  o behövde få ur mig allt känns redan liiite bättre, men hoppas nån svarar, nu är de ju natt men kanske under helgen =)

är det bara jag som helst vill sörja i fred första tiden men mina allra närmaste? och inte hela världen? kunna förstå själv innan man berättar för "massan" liksom

ps på tal om kristendom och att ev få mötas när man själv dör, vad tror ni om det? jag kallar mig kristen men går inte i kyrkan är inte döpt eller konfimerad, måste man gå i kyrkan osv för att få kalla sig kristen o lägga tilltro hopp till att få möta dem man förlorat?

Jag känner mig iaf övertygad om det och kopplar det fritt från svenska kyrkan och kristendomen.