Förskollärarutbildning slapp?

Hej

Nu i december kommer jag bli klar med min barnskötarutbildning på 1,5 år och funderar nu kring om jag verkligen vill arbeta inom förskolan eller läsa vidare. Det har för mig alltid varit en dröm att jobba på "dagis" som det kallades när jag var barn.

Problemet är att jag i perioder haft lite dåliga erfarenheter från förskolan. Jag vet inte om jag riktigt passar som förskollärare. T ex när jag och mina kollegor får frågor att svara på ifrån våran chef så har vi ett litet möte där vi ska formulera svaren. Under det här mötena kan en fråga vara "varför ska barnen gå på förskolan" och jag blir något mållös när det enda mina kollegor kan komma på är att "för att barnens föräldrar är på jobbet". Själv uppfattar jag frågan som att vi ska "sälja in" varför det är så bra för barn att vara på förskolan. Exempelvis att vi uppmuntrar barnen i deras utveckling, jobbar med barnen kring frågor som demokrati och värderingar. Vi i stimulerar barnens språkutveckling med olika ramsor, sånger och andra saker som är viktiga. Men jag sitter där och alla andra är tysta.

Jag jobbar bra tillsammans med barnen även om det finns många saker jag känner att jag behöver mer utbildning för att kunna hantera situationerna på bästa sätt.

Sen under min utbildning nu på vuxengymnasiumet har inte mina klasskamrater heller känt så drivande till att studera. När vi har haft grupparbeten blir det oftast så att jag får göra antingen hela jobbet eller största delen av arbetet. Jag kan få höra medans jag skriver när ingen annan gör det "när är vi klara, när är vi klara". Vi har från början kommit överens om att alla ska ta och skriva var och en för sig ibland och att vi sedan ska sätta ihop det. Dom som undrar när vi är färdiga blir jag väldigt less på tillslut och ger dom penna och papper och säger att det går fortare om dom hjälper till. Då blir dom jätteförbannade och går hem.

Vid andra tillfällen har grupparbetena sätt likadana ut. Alla ska läsa på och vi ska samlas och diskutera faktainsamlingen och skriva våra egna reflektioner kring det vi har läst. Jag går till biblioteket, åker runt i hela stan för att hitta just dom modernaste och dom med mest fakta utifrån det specifika området vi ska fördjupa oss kring. Jag läser på, skriver flera A4 på datorn och kommer med en traveböcker och frågor jag funderat kring under faktainsamlingen jag gjort. När vi sedan ses har dom flesta inte "hittat" någon information eller inte haft tid trots att vi haft lång tid på oss att förbereda. Jag vill då istället börja diskutera saker efter att jag först varit tyst då och låtit alla berätta vad dom själva gjort, blir mest mumlande. När jag presenterar mitt arbete då och vill diskutera så säger dom bara att mitt arbete var bra så att vi skulle kunna dela ut mina stycken till var och en i gruppen så att dom kan prata kring dom sakerna på redovisningen. Jag försöker föra fram min reflektioner och får då höra att "men jag vill gå hem snart" och då har vi suttit i en halvtimme och pluggat tillsammans.

Det här gör mig både ledsen och frustrerad och har pratat med mina lärare om vad jag gör för fel, varför får jag inte till grupparbetena som jag vill, varför vill ingen diskutera dom sakerna vi ska fördjupa oss i när det är uppgiften? Har då fått svaret att dom inte är lika ambitiösa och att det tyvärr ser ut så på många håll inom förskolan.

Sen har jag även träffat helt fantastiska förskollärare. Som verkligen tar sitt arbete på allvar och tänker igenom sitt egna förhållningssätt och saker som rör barnen och deras utveckling.

Så nu är frågan om jag ska läsa vidare till förskollärare? Jag vill inte plugga 3,5 år och känna mig så ensam. Har en önskan om att ha studiegrupper där man kan träffas och bara diskutera saker oavsett om det är ett grupparbete eller inte. Det kan röra frågor kring "hur sträng får man vara som pedagog", "är det okej att skicka ut ett barn som missköter sig", "hur ska man jobba kring barnkonventionen i förskolan" och ja allt möjligt, det finns hur mycket saker som helst att samtala och resonera kring.

Ni som läst utbildningen hur var det, kände ni att utbildningen var utvecklande och att ni samarbetade mycket med varandra?