Flytta ca 130 mil med barn

Jag och min man har två barn 1 och 4 år, tillsammans och han har ett sen tidigare. Min man flyttade 130 mil för att bo tillsammans med mig för 3 år sen. Han saknar hemstaden och att inte ha möjlighet träffa sin förstfödda lika ofta. Nu funderar jag på om vi skulle ha flyttat 130 mil för min mans skull, hans sons skull och min mans släkt som bor där nere. Det är bara jag som oroar mig över våra två andra barn som har sin trygghet här, i en mindre by tillsammans med då min släkt. Jag står min mamma och pappa väldigt nära, och det är mest jag som är feg och får dåligt samvete över pojkarnas mor och far föräldrar som dom träffar flera gånger i veckan inte ska kunna ha samma möjlighet längre.
Hur stället sig barnen till det? Flytta från allt som känns tryggt? Samtidigt känner jag mig egoistiskt som tvekar, deras farmor och farfar går ju miste om deras uppväxt varje dag. Jag vet varken ut eller in och jag kan förstå detta meddelande ser lika virrigt ut som jag känner mig i huvudet. Jag vet att min man aldrig skulle kräva att vi flyttade från min hemstad, men jag önskar att modet fanns hos mig! Dessutom har man aldrig bott någon annanstans än där man bor nu.

Finns det någon med samma dilemma som mig? Någon som varit med om jobbiga flytter?