Slutkörd förskollärare. Vad kan jag söka för jobb? Råd och kloka ord

Vet inte om denna tråd postades rätt. Moderator får gärna flytta den. Jag är förskollärare sedan drygt 10 år. Jobbat på 3 olika förskolor sedan jag tog min examen. Varit länge på sista förskolan. Av privata skäl ( långvarig sjukdom i familjen) känner jag mig trött och slutkörd. För ca 1,5 år sedan kom jag i en " jobb-svacka" där jag kände att jag behövde gå vidare i mitt jobb. Jag sökte lite olika tjänster på andra förskolor i min kommun och blev efter intervju erbjuden tjänst på några av dem. Men backade då i väntan på att det skulle bli en tjänst just dit jag ville ( istället för att mellanlanda bara något halvår på en tjänst som inte är helt vad jag önskar). Jag jobbar således vidare där jag varit några år. Omständigheter på min nuvarande förskola gör att jag känner mig helt slut. Alldeles för hög arbetsbelasning, sjukdom hos kollegor, många barn med särskilt behov etc har gjort att jag har tappat lusten. Jag känner att jag är oerhört nära den där väggen som folk pratar om! Min nuvarande rektor vet de mesta kring mina tankar och extra stöd och handledning kring vissa barn har satts in. Jag känner mig helt slut pga jobbet och sjukdom i familjen. Det sista jag tänker på när jag somnar på kvällen är jobbet. Jag vaknar flera gånger varje natt och stressar över jobbet. Drömmer om jobbet. Det första jag känner i magen när jag vaknar på morgonen är klumpen och stressen kring jobbet. Jag har tappat lust, energi och glädje i mitt jobb. Jag har bu börjat inse att det kanske inte hjälper mig att söka nya tjänster på nya förskolor. Jag skulle nog vilja byta yrke helt och hållet och vila från förskolans värld ett tag. Men vad kan jag som förskollärare söka för jobb? Där skulle jag vilja ha lite kloka ord och tankar. Förskoleklass vet jag ju med mig att jag kan söka. Sen har jag tänkt mig att ta kontakt med särskola och träningsskola. Vad har bi för råd att ge mig? Hur vet man när man gått in i väggen. Hur dåligt ska man må innan man inser att det gått för långt? Hur vet man om man gått in i väggen?

spirituality

Äldre 1 Dec 18:35

#1

Personlig assistent till ett barn? Elevassistent?

Anonym (sk)

Äldre 1 Dec 18:41

#2

Arbeta som extra resurs i en skolklass? Såna jobb kan ju ibland outbildade få, och som rektor eller förälder skulle jag uppskatta en person med högre utbildning enormt där. Dina uppgifter blir ju då begränsade på ett annat sätt än i en förskola, tror jag.

Annars kanske fritidshem, eller boendeassistent på tex ett korttidsboende för barn med funktionsnedsättning? Särskolan? Vidareutbildning till specialpedagog?

Anonym (vila)

Äldre 1 Dec 18:56

#3

Låter som du behöver bli sjukskriven ett tag, man ska inte behöva vakna på morgonen med en klump i halsen, drömma om jobbet etc! Försök bli sjukskriven någon månad, vila ut ordentligt. Sen kan du fundera över annat jobb. Tänkte också föreslå elevassistent eller stödpedagog, då har du mer begränsade arbetsuppgifter.

Anonym (35 år fskl) Trådstartaren

Äldre 1 Dec 19:05

#4

Tack snälla för era råd och tankar. Ja jag skulle behöva bredda mina tankar lite och tänka i andra banor kring vilka typ av jobb som skulle passa mig. Assistent eller kortidshem vore ju något att hålla utkik på.

Anonym (vila) skrev 2013-12-01 18:56:55 följande:

Låter som du behöver bli sjukskriven ett tag, man ska inte behöva vakna på morgonen med en klump i halsen, drömma om jobbet etc! Försök bli sjukskriven någon månad, vila ut ordentligt. Sen kan du fundera över annat jobb. Tänkte också föreslå elevassistent eller stödpedagog, då har du mer begränsade arbetsuppgifter.

Ja det är inte långt ifrån nu att jag inte fixar mer. Får panik när jag tänker på en ny vecka. Ser fram emot en välbehövlig vila över jul och nyår. Känns som att jag inte återfår krafterna trots att jag varit ledig och sjuk en del i höst. Känns som att den lilla lilla lågan som finns kvar snart slocknar. Det behövs ingen stor vindpust för att få den att slockna nu.....

Anonym (sk)

Äldre 1 Dec 19:11

#5

Usch TS, det låter riktigt jobbigt. Hoppas du får välbehövlig vila och nya krafter. Det du beskriver låter som nära utmattning. Var inte rädd, med rätt behandling och vila får du tillbaka din arbetslust. Lycka till.

Anonym (35 år fskl) Trådstartaren

Äldre 1 Dec 19:34

#6

Anonym (sk) skrev 2013-12-01 19:11:18 följande:

Usch TS, det låter riktigt jobbigt. Hoppas du får välbehövlig vila och nya krafter. Det du beskriver låter som nära utmattning. Var inte rädd, med rätt behandling och vila får du tillbaka din arbetslust. Lycka till.

Tack snälla för ditt inlägg. Blir tårögd av det fina du skriver. Det som gör att jag på allvar börjar bli orolig är att detta är något som sakta sakta pågått under mer eller mindre 1,5 år. Jag känner verkligen hur jag närmar mig kanten på klippan. Ibland inträffar något stärkande som får mig att hamna några steg bakåt och klippkanten kommer längre bort. Men över tid kommer jag närmare och närmare och har nu gjort det under en längre tid.

Jag är så dålig på att släppa fram känslorna. Hur vet man när det gått för långt? Jag sover inte, jag får panik när jag tänker på en ny vecka, gråter mycket, irriterad sedan flera månader tillbaka. Några gånger per vecka får jag som ett tryck över bröstet och det känns som att luften stryps. Som om någon satt på bröstkorgen.

Jag har aldrig varit sjukskriven någonsin mer än någon dag för feber eller liknande så klart. Hur vet man hur långt man ska pressa sig? Hur vet man att man verkligen " är sjuk"? Hur dåligt ska man må för att veta att nu går det inte längre?

Anonym (sk)

Äldre 1 Dec 19:43

#7

Anonym (35 år fskl) skrev 2013-12-01 19:34:09 följande:

Tack snälla för ditt inlägg. Blir tårögd av det fina du skriver. Det som gör att jag på allvar börjar bli orolig är att detta är något som sakta sakta pågått under mer eller mindre 1,5 år. Jag känner verkligen hur jag närmar mig kanten på klippan. Ibland inträffar något stärkande som får mig att hamna några steg bakåt och klippkanten kommer längre bort. Men över tid kommer jag närmare och närmare och har nu gjort det under en längre tid.

Jag är så dålig på att släppa fram känslorna. Hur vet man när det gått för långt? Jag sover inte, jag får panik när jag tänker på en ny vecka, gråter mycket, irriterad sedan flera månader tillbaka. Några gånger per vecka får jag som ett tryck över bröstet och det känns som att luften stryps. Som om någon satt på bröstkorgen.

Jag har aldrig varit sjukskriven någonsin mer än någon dag för feber eller liknande så klart. Hur vet man hur långt man ska pressa sig? Hur vet man att man verkligen " är sjuk"? Hur dåligt ska man må för att veta att nu går det inte längre?

Hej igen,
Jag tycker du ska gå till en läkare och säga precis det du skriver här. Inte försöka förmildra utan berätta precis hur detta påverkar dig dagligen. Har du sömnsvårigheter och matproblem (äter för mycket eller för lite, tex) så ska du berätta det också. Läkare har formulär som de kryssar i och får du tillräckligt många kryss så anses du vara så pass överbelastad att du terapeutiskt behöver vila från arbete en tid. Troligen får du också någon stämningshöjande medicin och är det en klok läkare får du även fysisk aktivitet på recept. Jag gissar att du skulle behöva bara ta hand om dig själv ett antal veckor och då skulle jag föreslå att du går ut på en rejäl promenad varje dag i ur och skur, några kilometer om dagen, såvida du inte är fysiskt förhindrad förstås. Lycka till igen, jag tror på dig! Kram!

Anonym (35 år fskl) Trådstartaren

Äldre 1 Dec 19:48

#8

Anonym (sk) skrev 2013-12-01 19:43:35 följande:

Hej igen,
Jag tycker du ska gå till en läkare och säga precis det du skriver här. Inte försöka förmildra utan berätta precis hur detta påverkar dig dagligen. Har du sömnsvårigheter och matproblem (äter för mycket eller för lite, tex) så ska du berätta det också. Läkare har formulär som de kryssar i och får du tillräckligt många kryss så anses du vara så pass överbelastad att du terapeutiskt behöver vila från arbete en tid. Troligen får du också någon stämningshöjande medicin och är det en klok läkare får du även fysisk aktivitet på recept. Jag gissar att du skulle behöva bara ta hand om dig själv ett antal veckor och då skulle jag föreslå att du går ut på en rejäl promenad varje dag i ur och skur, några kilometer om dagen, såvida du inte är fysiskt förhindrad förstås. Lycka till igen, jag tror på dig! Kram!

Ja du har nog rätt. Jag känner också ett ansvar gentemot mina barn som ska ha en pigg mamma med tålamod och engagemang. Sökte lite här på FL och fann en liknande tråd där det länkandes till ett test
http://www.arbetarskydd.se/tidningen/article3583917.ece
På den testen fick jag ca 26 poäng och över 18 poäng var riskzon

Anonym (varit där)

Äldre 5 Dec 17:32

#9

Anonym (35 år fskl) skrev 2013-12-01 17:24:40 följande:

Vet inte om denna tråd postades rätt. Moderator får gärna flytta den. Jag är förskollärare sedan drygt 10 år. Jobbat på 3 olika förskolor sedan jag tog min examen. Varit länge på sista förskolan. Av privata skäl ( långvarig sjukdom i familjen) känner jag mig trött och slutkörd. För ca 1,5 år sedan kom jag i en " jobb-svacka" där jag kände att jag behövde gå vidare i mitt jobb. Jag sökte lite olika tjänster på andra förskolor i min kommun och blev efter intervju erbjuden tjänst på några av dem. Men backade då i väntan på att det skulle bli en tjänst just dit jag ville ( istället för att mellanlanda bara något halvår på en tjänst som inte är helt vad jag önskar). Jag jobbar således vidare där jag varit några år. Omständigheter på min nuvarande förskola gör att jag känner mig helt slut. Alldeles för hög arbetsbelasning, sjukdom hos kollegor, många barn med särskilt behov etc har gjort att jag har tappat lusten. Jag känner att jag är oerhört nära den där väggen som folk pratar om! Min nuvarande rektor vet de mesta kring mina tankar och extra stöd och handledning kring vissa barn har satts in. Jag känner mig helt slut pga jobbet och sjukdom i familjen. Det sista jag tänker på när jag somnar på kvällen är jobbet. Jag vaknar flera gånger varje natt och stressar över jobbet. Drömmer om jobbet. Det första jag känner i magen när jag vaknar på morgonen är klumpen och stressen kring jobbet. Jag har tappat lust, energi och glädje i mitt jobb. Jag har bu börjat inse att det kanske inte hjälper mig att söka nya tjänster på nya förskolor. Jag skulle nog vilja byta yrke helt och hållet och vila från förskolans värld ett tag. Men vad kan jag som förskollärare söka för jobb? Där skulle jag vilja ha lite kloka ord och tankar. Förskoleklass vet jag ju med mig att jag kan söka. Sen har jag tänkt mig att ta kontakt med särskola och träningsskola. Vad har bi för råd att ge mig? Hur vet man när man gått in i väggen. Hur dåligt ska man må innan man inser att det gått för långt? Hur vet man om man gått in i väggen?

Du är inte ensam. Byt bana, om det är möjligt. Sök inte asisstentjobb eller jobb som anknyter till din nuvarande tjänst. Ta dig ur (förskola och skola knäcker många i dessa dagar, synd men sant). Jag rekommenderar inte heller några stora förändringar - bara att byta bana en tid , kanske kommer lusten tillbaka, kanske inte. Ja, jag vet att det inte är lätt. Men testa tanken.

Slutkörd förskollärare. Vad kan jag söka för jobb? Råd och kloka ord

INNEHÅLL