Ska min son verkligen behöva leva i misär varannan vecka?
Min son är 5 år och pappan har haft regelbundet umgänge vh samt en kväll i veckan. Detta har fungerat ganska bra men nu vill han ha vv. Jag som mamma står ju i princip maktlös, jag kan inte förvägra honom det då han inte är alkoholiserad eller på annat sätt direkt olämplig. Han är snäll mot sin son men jag vill verkligen inte att han ska ha varannan vecka därför att våra levnadsstandarder är så olika.
Han har nästan inga möbler. I hans vardagsrum finns en soffa och ett matbord plus stolar. Inget mer. Han har ingen TV, ingen radio eller något. Min son tittar ibland på tecknad film på hans 9-tums minidator. Hur sonens rum ser ut vet jag inte, jag har bara varit där en gång och det var över ett år sedan och då låg det kläder (hans, inte sonens) spridda på hela golvet och fanns inga sänglakan.
Hans kost är åt helvete. Han kan inte laga mat. Jag har försökt hjälpa flera gånger men han ger sonen knappt några grönsaker om alls. Min son kan alltså gå en hel dag utan att äta en enda grönsak eller frukt (typ fil och flingor till frukost, macka till lunch, en muslibar till mellis, korv med bröd till middag). Det känns som om jag försökt med allt men han kan fortfarande inte laga vanlig jäkla mat som inte är helfabrikat.
Sen förutom de usla levnadsförhållande så är han den mest deprimerande människa jag någosin träffat (och då känner jag honom ganska bra eftersom vi har bott ihop). Jag vill helt enkelt inte att min son ska vara omkring den usla attityd till livet som den mannen har.
Det känns så hemskt att min älskade son som betyder mest för mig i världen, ska leva i förhållanden jag själv flydde ifrån eftersom jag mådde så dåligt i dem. Mannen har inte förändrats alls sen vi skiljde oss. Jag vill inte att min son ska behöva bo så hälften av sitt liv!!! Vad gör man?
