Vuxna som spelar (datorspel, tv-spel). Barnsliga och omogna?

Jag anser absolut inte att det är så. Men jag tror det dåliga ryktet bland vissa lite kommer ifrån att det finns oväntat många som är spelberoende. Det är inte särskilt attraktivt i en relation, om man inte är så intresserad av spel själv och har råkat på en sån person tidigare kanske man blir lite lättskrämd?

It depends, some of them are sexgods.

Jag är själv tv-spelsnörd, så jag finner det tvärtom attraktivt. Men de som inte är intresserade av det själva tycker säkert att även jag är omogen osv.

Jag tycker inte det alls. 

Problemet ligger tyvärr i att man har för dålig kommunikation om spelande. Många (oftast tjejer) blir arga så fort dom ser sin kille sätta sig vid datorn. Sen att dom själva sitter på fb eller spelar med mobilen har inget som är det minsta fel. Data/tv-spel har tyvärr dåligt rykte. Man säger bara nej direkt istället för att diskutera kring spelen. När,hur mm spelande är okej. Istället för att skrika nej borde man fråga hur man kan få sin partners hobby funka i det vardagslivet utan att någon blir arg eller tillfreds. 

Sen om killen är ute och spelar fotboll 20 timmar i veckan är mer okej än att han skulle spela data spel 10 timmar är något jag inte fattar. 

1: Nej, absolut inte. Jag dömer heller inte en vuxen människa som har vattenkrig eller som hoppar studsmatta i sin egen trädgård.

2: Beroende på vad man spelar utvecklar man olika egenskaper som exempelvis fatta snabba beslut, strategiskt tänkande, förmågan att samordna grupper, social skills och fler språk (om man använder skype, raidcall, team speak etc). Jämför det med att titta på film eller sticka tröjor. Man lär sig olika saker och blir förhoppningsvis bättre på dom. 

3: Jag spelar inte på telefon, men på pc, xbox360 och andra tillgängliga spelkonsoler. 

Gällande beroende så kan vissa människors fotbollstittande och springande på matcher, köpa tröjor, köpa biljetter osv oxå räknas in i ohälsosamt starka intressen. 

Angående relationer så fungerar nog en relation bäst om man har gemensamma intressen och således något att prata om som båda finner intressant. Jag ger mig inte in i en relation med en person vars största intresse är basket eller golf, för jag skulle inte bry mig ett dugg om vilket lag som vann.

Människor som hatar spel kommer därför ha jävligt tråkigt om dom dejtar en gamer.
Den tid andra lägger på "åh jag älskar shopping!", "jag följer allsvenskan stenhårt" och "nu ska jag lägga upp dessa bilder på dagens lunch på min blogg och skriva något jätteintressant om mig själv" lägger en gamer på att spela. 

1. Absolut inte. Varför ska man, så fort man blir vuxen, dumpa sina intressen? Bara för att man råkar gilla spel så betyder det inte att man är 5 år i huvudet och är oansvarig.

2. Det finns ju många som spelar 24/7 och då är väl datorn och skype den enda kontakten med omvärlden, vilket jag kan tycka är problematiskt  mot en promenad om dagen eller att utföra en sport några gånger i veckan med kompisarna IRL. Tycker såklart att man ska få spela, men inte så man växer fast i stolen.

3. Spelar WoW med min sambo, på en lämplig nivå. Dvs, inte varje dag och inte flera timmar om dagen. Sen spelar man väl något på telefonen som ett tidsfördriv.

Som jag nämnde i punkt tre så är det i en lämplig nivå. Annars gillar vi båda att träna, träffa vänner (ex. lagar vi middag ihop med kompisar varje fredag och ser en film eller spelar brädspel) och vara ute i naturen. Ingen av oss är oansvariga småbarn bara för att vi tycker det är kul att få besöka en annan värld till och från...

Det är givetvis inte barnsligt att spela. Jag tycker det skiljer sig från andra "slöa" tidsfördriv (titta på tv, brodera, läsa en bok) på det sättet att det är mer socialt och man är mer aktiv i hjärnan när man spelar. Jag spelar sällan på telefon eller surfplatta, däremot på den orimliga mängd konsoller vi har (n64, gamecube, wii, ps3, ps4, nintendo 8bit, xbox 360 samt ps vita och nintendo 3ds)...

Och datorn såklart.

Det här är en samvetsfråga känner jag.
Jag spelar gärna Sims och är antagligen ganska barnslig, så då måste det väl stämma dårå.
Fast nää, jag tycker inte det egentligen, klart det inte är något fel att spela dataspel om det är det man gillar.
Sen är väl allt som går i extrem inte så bra kanske men generellt sett så nej, jag ser inga problem med att något tycker om att spela.
Vi har alla olika tidsfördriv.

Tycker inte spel är särskilt barnsligt eller omoget. Spelar ganska mycket och det gör sambon med så innebär inte några problem hos oss. Men jag har ofta funderat över vad folk som inte spelar gör på fritiden som är så mycket vettigare. Vad jag hör av kollegorna är det skräptv som gäller, och det är ju än värre än att spela.