Oroligt bonusbarn

Hej på er!

Skulle behöva lite synpunkter och tips angående min styvsons orolighet, men
först lite bakgrundsinformation:

Jag bor ihop med min sambo och hennes son sedan 2,5 år ungefär. Sonen är
8,5 år och jätteorolig av sig. Han har ett enormt kontrollbehov och behöver
förberedas på minsta lilla sak. Ska man ut och handla tex. frågar han vilka
affärer vi ska på och bråk och irritation uppstår om det blir ändringar i
planen under resans gång.

Vi bor i en lägenhet, en 3:a på 75 kvadrat. Ändå kontrollerar han hela tiden
vars vi är för tillfället, frågar i vilket rum vi tänker gå till, och får panik
om man ska gå till tvättstugan eller gå ut med soporna.
Får panik av att sova i eget rum med stängd dörr.

Dom här sakerna börjar gå överstyr känner jag, pojkens oro ökar i styrka känner
jag och det är dags att ta tag i det på allvar, för han börjar ju ändå närma sig
9 år och jag är rädd för att självförtroendet blir körd i botten. Min sambo och
tillika mamma verkar inte ha något intresse att ta tag i saken, även om vi diskuterar
ofta och länge om hur vi ska hjälpa honom att känna sig trygg helt enkelt. Men jag
kan inte ignorera problemet utan för hans skull måste jag styra in honom på rätt bana.

Mina åtgärder hittills har varit genom att stegvis utsätta honom för saker han blir
orolig av och sedan öka i takt med att han blir modigare. Ser på en gång att när han
börjar klara att hantera en rädsla ökar också självkänslan hos honom. Som exempel kan
vi ta det med att sova i eget rum, fungerade inte alls för ett år sedan, men jag gjorde
en plan åt honom att en hel natt i egen säng motsvarade ett visst antal poäng, och sedan tjänade
han ihop till olika belöningar. Funkade skitbra, nu sover han i sitt rum, med en lampa på
visserligen och öppen dörr.

På senare tid har jag märkt att han börjat kliva upp mitt i natten för att kolla om dörrar
är låsta och vars i lägenheten våra katter är. Eftersom jag ofta börjar arbeta mitt i natten
och han är lättväckt, kan oftast inte smyga förbi hans rum påväg till ytterdörren utan att han
vaknar, så nu håller jag på att stegvis vänja honom att sova med stängd dörr, men där är det
tvärstopp, han får verkligen panik när han vaknar.

Nu till frågan, har ni upplevt liknande problem och hur gick ni tillväga?
Allt jag vill är att få honom att känna sig trygg och släppa kontrollbehovet, och öka hans
självförtroende, utan att behöva gå för hårt fram. Blev långt det här så tack ni som orkade läsa ;)

/Styvpappan