Graviditet och förlossning trots framfall??

Har också liknande funderingar som dig.
Mina barn är 4 och 1 och jag fick ett litet framfall efter min andra. Vad har du för slags framfall? För min del är det livmodertappen som är som en jojo. Den sjunker ner när jag ex kissat, lyft tungt osv. Jag har inte heller jätteproblem, men när jag upptäckte det blev jag totalt förstörd. Speciellt eftersom jag inte ens är 25 än!

Jag vet iaf att om jag skaffar mer barn är det ENDAST snitt som gäller för mig. Jag kommer vägra att föda vaginalt helt enkelt. Sen kan ju själva tyngden av graviditeten och det påverka också, men jag tror att själva förlossning är mest påfrestande för framfallet.

Förlåt att jag skriver när jag inte har ett svar på din (er) fråga.. Men går ni omkring med framfall? Får man ingen operation och blir återställd?

Anonym (undrar samma) Jag vet inte riktigt än vad för sorts framfall jag har. Bara en bm har tittat på mig och konstaterat att det är ett litet framfall. Fick aldrig veta mer än så. Jag väntar på tid hos gyn. Men är övertygad om att det är framfall jag har med tanke på symtomen och vad bm sa när jag var där för några veckor sedan. Jag har problem typ hela tiden. Det tynger och trycker och bränner och känns som att något sitter i öppningen. Skitjobbigt. Känns inte ditt framfall hela tiden? Det verkar finnas massor av olika varianter av det hela. Jag har lite dålig koll på detta. Jag är lite äldre än dig, 29, men fortfarande "hyfsat ung" så jag är helt knäckt jag med. Förstår om du är det som är ännu yngre.
 Jag är LIVRÄDD för snitt. Ser jag något dyl på tv eller så där man gör ks eller skär i någon överhuvudtaget så håller jag på att svimma. Jag klarar verkligen inte av sånt. Så jag vet inte hur jag skulle kunna gå en hel graviditet och vänta på något jag är livrädd för :/ Men jag vet heller inte om jag vågar föda vaginalt något mer :/

Pissenisse  - Om det ändå vore så enkelt. Opereras gör det bara om det är riktigt illa och man har stora besvär av det vad jag fröstår. Så många går omkring med det, en del lindrigare, en del värre, en del vet inte ens om det.

Anonym (undrar samma) Har du pratat med någon på gyn eller dyl om ev. graviditet trots framfall? Antar att dom inte tar det på stort allvar eftersom de inte "erkänner" att du har det, men tänkte om du tagit upp det och vad dom i så fall sagt. Om det ens är ok att vänta barn nu eller att man blir avrådd från att bli gravid igen. Jag ska till gyn jag med men har inte fått tid än, lång väntetid. Tänkte prata med dem om saken då, livrädd att dom säger att en graviditet kommer göra saken mycket värre :( Nu är det precis ett år sedan jag fick min yngsta, och jag känner av det hela dygnet runt hela tiden fortfarande.Kan inte tänka på annat. Hur länge gjorde du det innan det blev lite bättre? Finns det något hopp? Jag är alldeles deprimerad och vågar knappt röra mig ifall något "ramlar ut".

Ja, dom har sagt att om man ska skaffa fler barn så gör dom ingenting alls förrän man är klar med det. Det är dock inte farligt att bli gravid igen, men det kan ju förvärra framfallet.

Jag känner fortfarande att det är hopplöst, speciellt nu efter några dagars hosta har allt glidit längre ner... Jag känner fortfarande att det är något inne i slidan, men tyngdkänslan är typ borta.

Är också sjukt deprimerad över detta och har i perioder ätit antidepressiva för att ens ta mig upp om dagarna. För min del känns det hopplöst eftersom allt är "normalt" på mig. På dig har dom sett att du har nått och det ger ju större chans att dom fixar upp det!

Anonym (undrar samma). Verkar konstigt att dom inte ser att något är fel när du känner att det inte står rätt till där inne. Känner man att något är på tok borde det ju vara det liksom. På mig sa bm först att hon tyckte det var ok och kände egentligen inget fel, men sa att det var lite slappt efter graviditeterna och kanske glidit en aaaaning längre ner. Jag envisades med att det inte alls är ok. Det känns som att jag typ "tvingade" fram att hon sa att det kunde vara ett framfall, för hon lät inte helt övertygad när hon sa det. Men antingen "erkände" hon det då eller så sa hon det för att få mig "nöjd" å vara tyst typ..

Hur tänker du i och med att dom säger att det kan bli värre vid ev förlossning? Jag vet inte om jag pallar att gå flera månader med vetskapen om att snart blir det nog så illa att "allt ramlar ut" och blir mycket värre. Jag vet inte riktigt hur stor risk det är att det blir värre av en graviditet, eller om det mestadels är förlossningen som gör det värre.

Jag vet inte riktigt risken med att det blir värre utan graviditet heller. Jag går varje dag med rädslan att det ska bli värre. Att något plötsligt ska "kika ut" istället för att hålla sig innanför. Vill inte gå för då blir det värre. Inte stå för mycket. Inte röra mig. Usch för detta :(

Glömde svara på det om en eventuell graviditet... Som det är nu så vågar jag inte alls bli gravid. Tycker att det känns som ungefär det värsta som kan hända! För tänk om det blir ännu värre och så vägrar dom göra någonting ut det. Fyfan!
Kom på nu att jag måste ta mitt p-piller, hehe ;)