Jag som många andra blev naturligt en AP förälder utan att veta vad det innebär genom att helt enkelt följa mina instinkter. Min son är nu 10 månader och jag har under hela hans livstid fått höra vilken ovanligt glad kille vi har.
Fler AP föräldrar som får höra liknande? :)
Jag inser förstås att mycket ligger i min sons personlighet men jag vill gärna tro att samsovning och en fint fungerade amning mm har spelat stor roll också :)
Jag har världens gladaste och mest lättsamma bebis på 5 månader lite drygt. Jag har dock en snart 6-åring och en 4,5-åring också....och de var inte som våra lille trea 
. Alla har ammats länge, bott i sjal och samsovits med länge......ja, vi samsover fortfarande även med de stora. Med tre totalt olika barn - både som späda och som lite större - så inser jag att det huvudsakligen handlar om personlighet. Alla har dock varit nöjdast, tryggast och gladast med att sjalas, samsova etc. så visst har det förenklat livet och fått alla att trivas som bäst men som sagt det är först vår lilla trea som alltid är glad och nöjd med allt mer eller mindre oavsett vad . Alla tre är de de mest underbara....på sina alldeles egna vis. Men gud vad enkelt livet är med en glad-galosch-bebis .
Jag har två barn som jag kört ap-inspirerat och visserligen är man lugnare nu men personligheten är så olik! Från att första var rädd för att sova och var enormt skrikig och frustrerad tills han började åla vid 3,5 månad så har jag nu fått en kille som jämt är lugn och glad samt älskar att bara vara. Jag kan inte ta på mig någon ära inte
Både min 1 och 3 har varit mycket glada bebisar, 2an var mer "svårflörtad" jag har inte kört Ap med någon, tror mer det beror på hur de är som person!
Vad är ap?
Min 6mån dotter är en helnöjd tjej och vi har fått höra henne skrika ett fåtal gånger. Hon skrattar och är glad hela tiden, vi äter ute på restauranger och hittar på allt möjligt och det har aldrig uppstått nå situationer. Hon somnar själv i sin säng och sover hela nätter nästan jämt (vaknar ibland för att äta i en kvart för att sedan somna om). Hon skriker inte ens när hon är hungrig utan jag hinner märka på henne när det är dags eller så klockar jag. Hon är nöjd vart jag än sätter henne.. bilbarnstol, golvet, babysitter, bärsele, sängen osv osv.
Vi får också höra hela tiden hur lyckligt lottade vi är men jag vill gärna tro att hon är så nöjd och snäll för att vi uppfyller hennes behov så väl :) Vi väntar redan nr 2 för att den här tiden har känts så lätt, vet inte alla hur jag ska reagera om nästa blir typ ett kolik barn eller något :p
Vår son var också världens lättaste och gladaste bebis. Jag inbillar mig inte någonstans att det berodde på att vi var bättre föräldrar än någon annan, utan tror att det till störst del beror på barnets personlighet. Visserligen lät vi honom aldrig vara ledsen, men han varken ammades eller bars i sjal vilket vissa verkar tro är ett måste för att möta ett barns behov. Jag har sett både nöjda och mindre nöjda barn, och det har verkligen inte varit så att de mindre nöjda barnen haft sämre / mindre lyhörda föräldrar.
Min son var likadan. Väldigt glad jämt och ständigt! Fick också höra det ofta!
Han har sovit i egen säng sedan dag1. Jag pumpade i 6veckor och sedan var det ersättning. Så det är nog väldigt olika.
Finns ju de barn som inte vill vara nära också!
Tror inte heller att missnöjda barn har sämre föräldrar, en stor del är ju personlighet. Däremot tror jag att endel föräldrar är mindre lyhörda då de kanske har fler barn eller annat i livet. Det finns oftast en anledning till varför barnen är missnöjda också, att försöka åtgärda det ÄR att vara lyhörd. Sen om det hjälper eller inte är en annan femma.
Jag tror inte att amning eller samsovning i samma säng har något som helst att göra med huruvida barn är nöjda eller inte om man ser till barn generellt. Det beror helt på det enskilda barnet och dess personlighet, inte var det sover och verkligen inte om det ammas eller flaskas. Däremot tror jag att det underlättar många gånger om man utgår från barnets personlighet och behov och svarar "rätt". Ett barn som gärna är nära föräldrarna nattetid är troligtvis nöjdast om det får sova nära, ett barn som helst sover ensam är nöjdast i egen säng osv. Jag tror inte att det finns några givna svar och verktyg, bara olika barn.
Ja jag håller med dig MalinEddie!
Jag ser så många som har problem med exempelvis sömnen så kryper det fram att barnet inte får sova som det vill för att det inte passar (nu pratar jag om små barn, inte tvååringar som börjar ha svårt att somna på kvällen pga dagssömnen). Det är evinnerliga problem för att barnet ska somna exakt en viss tid så man får egentid, barnet ska sova samma tider som syskonet för att det ska bli lugnt - jag tror att man bäddar för problem. Det känns ibland som det läggs mer ork och energi på att försöka styra om barnens behov istället för att leva i symbios. Det är ju så kort tid i livet.
Känner precis som TS, men jag tar inte åt mig någon ära, har nog haft tur med min bebis! Samtidigt har min man och jag märkt att vår lyhördhet spelar stor roll, vår son är glad och trygg vilket uppmärksammas mycket av människor - men INTE om vi gör för mycket på en dag / inte lyssnar in hans "gränser". Han kräver väldigt mycket närhet och one-to-one uppmärksamhet! Och när han inte är GLAD, då är han aaaarg;) stark personlighet haha! Han är 10 månader men känns som en 2åring ibland..