Anonym (så trött)

Äldre 8 Dec 10:18

24 svar

Så bortskämt "bonusbarn"

Hej!

Är inte ny på FL men har nyreggat konto av olika anledningar.

Har ett eget barn i tonåren och ett bonusbarn som är 11. Levt ihop med sambon 6 år, och som rubriken låter, innerligt trött på bonusbarnet som är så bortskämt.

Bonus har veckopeng som de flesta andra barn, har hört sambon säga att hon ska städa rummet om hon ska få sin veckopeng, men det händer aldrig. På rummet står gamla tallrikar med mat, glas, godispapper, gammal tvätt ligger på golvet osv...Rör aldrig bonus rum, inte mitt eget barns rum heller, tycker de är tillräckligt gamla för att ordna där själva. Men bonus rum gror igen...säger dock aldrig något om det. Stänger dörren när hon inte är här för att slippa se röran.

När vi har ätit tjatar sambon varje gång på bonus att hon ska ta bort sin tallrik och ställa den i diskmaskinen. Bonus gör det, motvilligt. Mellis och sånt hon äter när ingen är hemma står antingen kvar på rummet, bordet eller på diskbänken. Hon hjälper aldrig till att duka eller plocka av, någonsin. Eller tömma diskmaskinen. Är den nydiskad och inte tömd hamnar hennes disk i bästa fall på diskbänken ovanpå, annars står den som sagt kvar på bordet.

Bonus kläder och annat sprids runt på golvet, i badrummet, i soffan eller på hennes rum. De saker hon bara lämnar där de inte ska vara brukar jag efter ett tag lägga i hennes rum, när de legat framme tillräckligt länge och jag konstaterat att varken sambon eller hon tänker ta undan dem. Det är inte så kul med trosor i soffan när det kommer hem folk...

För övrigt hjälper hon inte till med något annat överhuvudtaget. Inget alls. Mycket vi gör duger inte, saker vi köper till bonus lämnar hon oöppnade i protest att de inte var tillräckligt bra. Vi kan ha 5 olika sorters pålägg till frukost på helgen, bonus smakar inte ens, äter i protest en knäckemacka med smör, för just det pålägget hon ville ha just den här morgonen fanns inte. Ignorerar bara det beteendet, fjäskar aldrig, vill hon inte kan hon låta bli.

Jag försöker verkligen på alla sätt, men har sedan egentligen flera år tillbaka tappat sugen, det är inte kul att försöka köpa saker, överraska med goda middagar och annat när bonus så tydligt visar att det inte duger. Det här är inte specifikt mot mig, hon är likadan mot sin pappa, som bara sväljer och sväljer. Han säger aldrig ifrån utan låter henne domdera.

Visst är man ett barn när man är 11, men lite hyffs borde man ha lärt sig. Även ett barn har väl lärt sig att säga tack när de får en present? Förra julen satt hon i soffan och surade, sa inte ett enda tack för sina julkappar till någon....jag skäms, tycker det är pinsamt när släkten ansträngt sig och hoppas att hon ska bli glad, så får de inte ens ett leende eller ett tack.

Självklart ska man inte ignorera sitt barn, men är det normalt att barn på 11 år beter sig så här? Brukar inte 11 åringar hjälpa till hemma alls? Ska allt bara vara helt kravlöst?

För övrigt har bonus och jag en bra relation, tycker mycket om henne men kan inte låta bli att bli irriterad. Lika irriterad som jag hade blivit om det var mitt barn som höll på så här. Mitt barn bor på heltid, kanske blir skillnad när man vistas varann vecka bara.

Lindsey Egot the only one

Äldre 8 Dec 10:31

#1

Hon behöver en vuxen som bestämmer. Just nu verkar det som om hon inte har någon som bryr sig öht och som sätter regler och gränser. Ni måste bli eller rättare sagt pappan måste våga bli förälder igen och visa att vissa saker får konsekvenser. Tex ge inte ungen veckopeng om hon inte sköter sig. Ska hon städa för att få veckopeng så ska det vara städat innan tex fredag annars blir det ingen veckopeng. Städar hon på lördagen är det försent.

Anonym (så trött) Trådstartaren

Äldre 8 Dec 10:37

#2

vilka krav är rimliga att ställa på en 11 åring? Hur har ni andra gjort? Bara städning av rummet eller annat?

sextiotalist

Äldre 8 Dec 10:47

#3

Anonym (så trött) skrev 2013-12-08 10:37:19 följande:

vilka krav är rimliga att ställa på en 11 åring? Hur har ni andra gjort? Bara städning av rummet eller annat?

Tja, börjar ni ställa en massa krav på en gång, så blir det bara värre. Det ni kan göra är väl att hon får direkta konsekvenser.
När det gäller saker hon får, behåll kvittot, vill hon inte ha det, så åker ni tillbaka och byter ut mot något hemma som alla har glädje av
Disken, ni låter tallriken stå kvar, så får hon välja vid nästa måltid, äta på den redan smutsiga tallriken eller ställa ned den och få en ny.
Julklappar och så, nästa julklapp delas inte ut förrän man har öppnat och tackat för sin, gäller samtliga, vägrar hon, så får hon inte sin nästa julklapp förrän hon har öppnat och tackat.
För att göra det lite roligare, skriv rim som ska läsas upp av mottagaren

högavisan

Äldre 8 Dec 10:58

#4

Ja, det var verkligen en bortskämd unge och jag förstår att det är irriterande. Jag tycker 60talists ideer var bra måste jag säga. Saker som läggs i badrum, soffor och annat hade jag bara hivat in på ungens säng så får hon ta hand om det själv. Sen hade jag dragit pappan hårt i örat efter det.

Queenie70

Äldre 8 Dec 11:02

#5

Anonym (så trött) skrev 2013-12-08 10:37:19 följande:

vilka krav är rimliga att ställa på en 11 åring? Hur har ni andra gjort? Bara städning av rummet eller annat?

Min femåring städar sitt eget rum. Plockar bort leksaker och dammtorkar. Jag dammsuger.

Fånga dagen

Äldre 8 Dec 11:31

#6

Den som du egentligen ska vara irriterad på är väl hennes föräldrar som inte haft ork eller vilja att lära henne vad som för andra är helt självklara saker. Jag tror inte det skulle vara så svårt att få in henne i andra och bättre banor om man är konsekvent. Här får nog pappan visa lite auktoritet, och tala om vad som gäller. Dra in vissa förmåner så hon märker att dåligt uppförande inte lönar sig. Man kan kräva ganska mycket av en 11-åring.

Påven Johanna

Äldre 8 Dec 11:56

#7

Men om ni har en bra relation till varandra och gillar varandra så förstår jag inte varför du inte pratar med henne om detta?

Hade jag varit du hade jag sagt:

"Vet du vad? Jag tycker att det är så pinsamt och otrevligt att det ligger smutstvätt i soffan. Om någon kommer och hälsar på och ska sätta sig där så är det inte alls kul att det ligger lortiga underkläder och annat i samma stil där. Jag tror faktiskt att du inte hade gillat om jag haft min skitiga BH hängande över golvlampan när du har dina kompisar här heller. Eller?"

"Jag tycker mycket om dig. Jag tycker att du är värd att ha fint omkring dig. Ditt rum är jättestökigt och skulle behöva städas. Jag funderar på om det kan vara så att du tycker att det är så mycket som behöver göras att du får svårt att komma igång? Känns det meningslöst att ens börja när det är så där mycket? I sådana fall kan jag eller pappa hjälpa dig att göra rent och fint och så kan du försöka hålla efter? Och så kan du säga till om eller när du märker att det hopar sig på ett sätt som gör att du vill hoppa över den där lilla insatsen som det är att hålla efter. Vi kan samarbeta kring det här, så att du kan få njuta av att rummet är så fint som du förtjänar att ha det."

"Du? du vet när du får något? En present eller julklapp eller så? Jag har tänkt på att du verkar ha svårt att se glad ut då. Du kanske inte tänker på det själv, och därför vill jag berätta det för dig. Jag förstår ju också att du ibland får saker du inte riktigt vill ha och att du ibland blir besviken över det. Men vi måste hjälpas åt att hitta sätt för dig att framföra det på ett bra sätt. Tacka bör man ju till exempel alltid göra. För det gör man inte för själva presenten egentligen, det gör man för att en annan människa har gjort en ansträngning för att göra en glad. När det inte lyckas så tackar man ändå och så kan man säga något som 'skulle du bli ledsen om jag byter den här saken? Det var jättesnällt av dig att köpa den till mig, men jag är mer intresserad av' och så berättar du vad du intresserar dig för. En bra sak att tänka på är hur man själv känner om någon verkar bli sur över det man gett bort. Du skulle nog också tycka att det kändes jättetrist om en kompis ba: 'Men blä!" eller satt och surade efter att du gett henne eller honom något, tror du inte?"

Typ så. Och vid många tillfällen förstås. Man slår ju inte i ungar en kunskapskaka vid ett enda tillfälle och är färdig för gott sedan.

Anonym (så trött) Trådstartaren

Äldre 8 Dec 12:11

#8

Påven Johanna skrev 2013-12-08 11:56:16 följande:

Men om ni har en bra relation till varandra och gillar varandra så förstår jag inte varför du inte pratar med henne om detta?

Hade jag varit du hade jag sagt:

"Vet du vad? Jag tycker att det är så pinsamt och otrevligt att det ligger smutstvätt i soffan. Om någon kommer och hälsar på och ska sätta sig där så är det inte alls kul att det ligger lortiga underkläder och annat i samma stil där. Jag tror faktiskt att du inte hade gillat om jag haft min skitiga BH hängande över golvlampan när du har dina kompisar här heller. Eller?"

"Jag tycker mycket om dig. Jag tycker att du är värd att ha fint omkring dig. Ditt rum är jättestökigt och skulle behöva städas. Jag funderar på om det kan vara så att du tycker att det är så mycket som behöver göras att du får svårt att komma igång? Känns det meningslöst att ens börja när det är så där mycket? I sådana fall kan jag eller pappa hjälpa dig att göra rent och fint och så kan du försöka hålla efter? Och så kan du säga till om eller när du märker att det hopar sig på ett sätt som gör att du vill hoppa över den där lilla insatsen som det är att hålla efter. Vi kan samarbeta kring det här, så att du kan få njuta av att rummet är så fint som du förtjänar att ha det."

"Du? du vet när du får något? En present eller julklapp eller så? Jag har tänkt på att du verkar ha svårt att se glad ut då. Du kanske inte tänker på det själv, och därför vill jag berätta det för dig. Jag förstår ju också att du ibland får saker du inte riktigt vill ha och att du ibland blir besviken över det. Men vi måste hjälpas åt att hitta sätt för dig att framföra det på ett bra sätt. Tacka bör man ju till exempel alltid göra. För det gör man inte för själva presenten egentligen, det gör man för att en annan människa har gjort en ansträngning för att göra en glad. När det inte lyckas så tackar man ändå och så kan man säga något som 'skulle du bli ledsen om jag byter den här saken? Det var jättesnällt av dig att köpa den till mig, men jag är mer intresserad av' och så berättar du vad du intresserar dig för. En bra sak att tänka på är hur man själv känner om någon verkar bli sur över det man gett bort. Du skulle nog också tycka att det kändes jättetrist om en kompis ba: 'Men blä!" eller satt och surade efter att du gett henne eller honom något, tror du inte?"

Typ så. Och vid många tillfällen förstås. Man slår ju inte i ungar en kunskapskaka vid ett enda tillfälle och är färdig för gott sedan.

ja...det är egentligen vad jag skulle vilja säga...men hennes pappa och jag har kommit överens om att det är han som ska sköta "uppfostringsbiten", han tycker det blir för känsligt om jag "säger till". Är det något som direkt rör mig eller min mitt barn säger jag såklart till, vi är trots allt en familj som lever under samma tak. Jag skjutsar bonus till olika aktiviteter och engagerar mig i det mesta, men just detta, vill sambon ta själv med henne.

Jag sköter tvätten, och dealen vi har i familjen är att det man vill ha tvättat ska läggas i tvättkorgen. jag ser ju när jag tvättar att bonus kläder sällan ligger där, och rätt vad det är har hon panik när det inte finns rena byxkor på morgonen. Egentligen skulle jag bara vilja påminna om att "kläderna tvättas när de ligger i korgen", men pappan brukar då ställa sig och försöka snygga till ett par skitiga brallor som legat på golvet (efter att han skällt en stund på dottern som inte lagt sina kläder i korgen), men ingen konsekvens. Sen plockar han upp all hennes smutstvätt från hennes golv och ber mig tvätta så hon har rena kläder, varpå detta ofta upprepas nästa gång de rena kläderna är slut.

sextiotalist skrev 2013-12-08 10:47:25 följande:

Tja, börjar ni ställa en massa krav på en gång, så blir det bara värre. Det ni kan göra är väl att hon får direkta konsekvenser.
När det gäller saker hon får, behåll kvittot, vill hon inte ha det, så åker ni tillbaka och byter ut mot något hemma som alla har glädje av
Disken, ni låter tallriken stå kvar, så får hon välja vid nästa måltid, äta på den redan smutsiga tallriken eller ställa ned den och få en ny.
Julklappar och så, nästa julklapp delas inte ut förrän man har öppnat och tackat för sin, gäller samtliga, vägrar hon, så får hon inte sin nästa julklapp förrän hon har öppnat och tackat.
För att göra det lite roligare, skriv rim som ska läsas upp av mottagaren

Bra tips om disken, hade nog fungerat utmärkt om inte sambon då istället tar bort hennes tallrik. Just nu står det 2 tallrikar och 1 mugg med gammal möglig varma koppen inne på hennes rum. Slängde in hennes skitiga trosor och strumpor på hennes rum idag som legat på badrumsgolvet 3 dagar nu.

Egentligen är det väl sambon man ska prata med, men vi har det verkligen jättebra, detta är egentligen inget stort problem som jag dagligen tänker på eller hetsar upp mig över men det blir ju aldrig bättre. Måste vara detta att bonus är "skillsmässobarn" som gör det hela så känsligt.

Påven Johanna

Äldre 8 Dec 12:27

#9

Anonym (så trött) skrev 2013-12-08 12:11:02 följande:

ja...det är egentligen vad jag skulle vilja säga...men hennes pappa och jag har kommit överens om att det är han som ska sköta "uppfostringsbiten", han tycker det blir för känsligt om jag "säger till". Är det något som direkt rör mig eller min mitt barn säger jag såklart till, vi är trots allt en familj som lever under samma tak. Jag skjutsar bonus till olika aktiviteter och engagerar mig i det mesta, men just detta, vill sambon ta själv med henne.

Jag sköter tvätten, och dealen vi har i familjen är att det man vill ha tvättat ska läggas i tvättkorgen. jag ser ju när jag tvättar att bonus kläder sällan ligger där, och rätt vad det är har hon panik när det inte finns rena byxkor på morgonen. Egentligen skulle jag bara vilja påminna om att "kläderna tvättas när de ligger i korgen", men pappan brukar då ställa sig och försöka snygga till ett par skitiga brallor som legat på golvet (efter att han skällt en stund på dottern som inte lagt sina kläder i korgen), men ingen konsekvens. Sen plockar han upp all hennes smutstvätt från hennes golv och ber mig tvätta så hon har rena kläder, varpå detta ofta upprepas nästa gång de rena kläderna är slut.
Bra tips om disken, hade nog fungerat utmärkt om inte sambon då istället tar bort hennes tallrik. Just nu står det 2 tallrikar och 1 mugg med gammal möglig varma koppen inne på hennes rum. Slängde in hennes skitiga trosor och strumpor på hennes rum idag som legat på badrumsgolvet 3 dagar nu.

Egentligen är det väl sambon man ska prata med, men vi har det verkligen jättebra, detta är egentligen inget stort problem som jag dagligen tänker på eller hetsar upp mig över men det blir ju aldrig bättre. Måste vara detta att bonus är "skillsmässobarn" som gör det hela så känsligt.

Men vad exakt menar han med det då? Kan han mena någon sorts auktoritär uppfostran där du står och säger till, kommenderar, pekar med hela handen och sätter ner foten? Sådant ogillar jag också. Men samtala om diverse saker måste ni väl få göra? Sådant är ju bara bra, det är viktigt för alla som lever tillsammans att få ta del av varandras perspektiv. "Uppfostrande" samtal/dialoger är utvecklande och nödvändiga för alla att ha. Det är ju så man lär sig om varandra och om varandras reaktioner.

Det är klart att vissa saker kan upplevas som känsliga och då behandlar man dessa med mer hänsyn och med större förståelse. Att ignorera varandra och varandras känslor är emellertid i mina ögon jättekonstigt.

Anonym (Eve)

Äldre 8 Dec 12:33

#10

Problemet verkar vara pappan som inte vill uppfostra sin dotter och som också nekar dig att hjälpa till. Jag skulle ha tagit ett ordentligt samtal med mannen och ställt krav på förändring annars riskerar ni att familjen inte fungerar och det bara blir tjafs och irritation. Kämpa för er kärlek och för att kärleken ska hålla krävs att vardagslivet fungerar.

Så bortskämt "bonusbarn"

INNEHÅLL