• Anonym (idioten till man)

    Frun otrogen med jobbarkompis ..

    I mitt fall var det med en arbetskamrat hon valde att hoppa i säng med. Flera gånger, och hon har även sugit av honom på jobbet. Det var tyvärr inte hon som berättade utan jag som kom på det, och efter att jag avslöjat att NÅGOT hade hänt så ljög hon i 5 veckor om exakt VAD som hade hänt, det var som att krama blod ur en sten att få reda på detaljerna.

    Först påstod hon att de bara sexchattat, sen att de hade haft sex EN gång. Sedan berättade hon om TVÅ avsugningar, därefter kom hon på att de visst hade haft sex en gång till (vi hade haft sex kvällen innan, jag hade somnat på soffan, hon satt med telefonen bredvid mig medans jag sov och chattat med honom, de kom överens om att ses dagen efter). Dagen efter hade de setts, först påstod hon att hon åkt hem till honom men ångrat sig när hon kom innanför dörren och vänt på klacken och åkt hem igen. Senare kom det fram att jo (såklart) de hade knullat SEN hade hon ångrat sig. Senare den kvällen hade vi sex och jag märkte att det var något som inte stämde. Efter att hon gått och lagt sig började jag luska i datorn och hittade tillräckligt för att förstå att hon gjort något, dock inte exakt vad.

    Dum som jag var gick jag upp och väckte henne, istället för att bara norpa hennes telefon och fortsatt undersökningen. Hade jag gjort det hade jag sparat 4-5 veckor av att leva i helvetet, när jag inte vad som var sant och det ena erkännandet efter det andra poppade upp. Lögnerna är det som jag har haft svårast att hantera .. jag känner att jag kommer aldrig någonsin kunna lita på henne till 100% igen - den lilla ärtan av tvivel kommer alltid att finnas där. Hon hann radera hela sin telefon innan jag kom på tanken att söka igenom den.

    Så småningom framkom det att det var inte två avsugningar på jobbet, utan TRE .. efter ytterligare en period och MÅNGA frågor visade det sig att de inte hade använt kondom. Jag frågade och först sa hon att de haft det. Efter ytterligare frågor och tjat så sa hon att hon hade sagt att det kunde han strunta i MEN att han hade haft kondom i alla fall. Men till sist så kom det fram att han hade inte haft någon kondom alls. Gissa hur skitig man känner sig då, när man vet att han knullat henne utan kondom bara några timmar innan jag.

    Nu det sista som kommit fram efter att jag ifrågasatt hur man efter en 25.årig relation inom loppet av en vecka kan gå från att FB-chatta lite till att skicka nakenbilder av sig själv, suga av honom på jobbet och åka hem till honom för att knulla? NU kom det fram att hon en längre tid (4-5 månader vilket tydligen ska ses som en längre tid även fast man ställer det i relation till ett 25-årigt förhållande) känt sig "ensam och osynlig, som att vi bara bodde i samma hus". Och att hon då valde att istället för att prata med mig hoppa i säng med första bästa knullsugna jobbarkompis som flörtade lite med henne.

    På ett sätt hade jag önskat att de hade blivit påkomna med sina äckliga avsugningar på jobbet, så jag har haft mina funderingar på att anonymt (nåja) maila deras chefer med detaljer om detta. MEN, och nu kommer vi till det stora dilemmat;

    Jag älskar fortfarande min fru och vill få det att fungera igen. Hon säger att hon ångrar sig djupt och vill bara vara med mig. MEN inte heller detta verkar vara helt och hållet sanningen, en kväll när vi satt och pratade så påpekade jag att hon istället för att säga att "hon känner si och vill så" så formulerar hon sig att hon "hon VILL känna si och hon VILL göra så" vilket jag tycker är två ganska skilda saker. Då släpper hon nästa bomb att hon "till en viss del" fortfarande skulle vilja skiljas och få leva singelliv. Till saken hör att hon har en vän som levt singel i 10 år och som tycker det är så himla bra och hon har nog länge försökt övertala min fru om hur förträffligt det är. Även jobbarkompisar till henne som tycker livet är underbart när de "slipper barnen" varannan vecka och kan vara ute och knulla runt hur de vill. Min fru låter frestad och jag är fullkomligt panikslagen, medans hon fortsätter att säga att hon "vill känna ditten och datten" och att hon vill stanna och "bara" vara med mig.

    Vet inte längre hur jag ska jobba med detta .. om jag försöker att lappa ihop medans hon försöker hitta modet att bryta upp så kommer det att knäcka mig totalt. Om jag försöker distansera mig och bara försöker rädda mig själv så betyder det att jag måste offra henne och det vill jag inte. Jag VILL ha henne, jag vill leva med henne för resten av mitt liv, jag är inte beredd att slänga bort 25 år hur som helst. Kanske är det lite det som håller henne tillbaka också, och jag vet inte om det är vad jag vill, att hon stannar för att hon inte ska ha kastat bort 25 år .. jag vill att hon ska stanna för att hon vill ha mig och för att hon älskar mig, gör hon inte det så varför ska vi kasta bort ännu fler år medans vi försöker övertyga oss om saker som inte är sanna.

    Jag älskar henne, det vet jag, och det kommer jag alltid att göra. Men jag kommer nog aldrig lita på henne igen, och hennes vän som jag alltid har gillat kommer jag aldrig vilja se igen. Jobbarkompisen som jag träffat några gånger vid sociala funktioner i samband med hennes jobb har jag lust att strypa eller något (nej, det får man inte, men man får KÄNNA att man vill göra det) .. vi har festat ihop och haft ganska trevligt, faktiskt bara en vecka eller två innan han började flörta med min fru. Skulle vilja förödmjuka honom så offentligt som möjligt och kan jag bara komma på något sätt utan att det drabbar min fru så kommer jag inte att tveka en sekund. Han får gärna lida alla samma helvetets kval som jag har levt.

    Vad är det jag vill ha sagt? Vet inte. Vad är min fråga, ingen aning. Behöver bara spy ur mig lite galla antar jag. Kanske någon annan i samma situation förstår att de inte är ensamma, och att känslorna man har inte är så himla unika som man tror. Det är iaf vad jag har lärt mig efter att ha läst här inne de senaste veckorna. Och att jorden faktiskt fortsätter att snurra trots allt .. ska det läka så kommer det att ta TID.

    Reaktioner på detta? Gör jag rätt som vill försöka lappa ihop det här? Vad ska hon göra för att jag ska kunna återfå något förtroende för henne? (Hon blev avslöjad och ljög om allt tills hon inte hade något annat val än att berätta och inte ens då kunde hon säga allt).

  • Svar på tråden Frun otrogen med jobbarkompis ..
  • Luffi

    Sjunk inte till hennes nivå och snoka runt, ger henne bara mer ammunition mot dig. Att du inte litar på henne osv osv, för hon kommer förmodligen vilja vända detta till ditt fel oavsett.
    Förstår att du älskar henne men varningsklockor på att hon VILL känna.. Låter som hon glömt vad hon har, gräset är grönare på andra sidan osv osv..

    Lämna henne, i alla fall för ett tag. Så hon får känna hur det verkligen känns att vara singel och kunna ligga med alla. Oftast verkar det bättre än vad det någonsin kommer bli.


    Under "pausen" kan du försöka lappa ihop dig själv, umgås mycket med vänner är ett hett tips!


    Sen får hon helt enkelt bestämma vad hon vill göra. För hon kan inte fortsätta vela runt som hon gör nu. Det är antingen eller, gift eller inte! Man kan inte vara gift när man känner för det.


    Om hon verkligen ångrar sig och det bara var en svacka som hon verkligen ångrar sig över så kan det vara värt ett försök igen, det är trots allt 25 år tillsammans.


    Men i slutändan är det bara du som kan bestämma om du kan lita på henne igen efter det hon har gjort. Pratar jag från min sida så vet jag att jag aldrig skulle kunna göra det. 

  • Luffi

    Förövrigt, du har ingen anledning att vara trevlig mot jobbarkompisen.


    Gör inget du ångrar bara och tänk igenom saker innan, impulsivitet är inte alltid en bra egenskap från människans sida.

  • Robert 832

    Jag tror tyvärr inte att du kommer kunna lita på henne igen. Hon ljög vid upprepade tillfällen och det verkar uppenbart att hon vill ha sex med andra. Jag vet inte om det betyder att hon vill avsluta det ni har. Förmodligen inte eftersom hon ljög. Ville hon att det tar slut så kunde hon lika gärna ha sagt som det var från början. Tror det enda du kan göra är att acceptera att hon inte vill ha ett monogami förhållande och försöka prata med henne om eventuella förändringar. Det är möjligt att ni inte kan komma överens och då är det nog bättre att ni gör slut men det finns alternativ så som öppet förhållande eller cuckolding. Det senare är inget jag skulle föreslå om du känner så starkt negativt. Jag kan bara önska lycka till och hoppas att det löser sig.

  • Anonym (älska MEN gå)

    Du behöver inte stanna kvar i relationen även om du på något plan fortfarande älskar henne en del.

  • Bridis

    Vissa kan gå vidare, förlåta och en dag till och med hitta tilliten till sin partner igen. Antar det är olika för alla samt situation.

    Personligen tror jag att detta bara är toppen på isberget. Med tanke på hur hon försökt dölja sina spår när misstanke om upptäckt skett samt upprepade lögner kan jag bara relatera till det jag själv erfarit. Sak efter sak dyker upp i din historia och det tar tid. Hur lång tid tror du det tar innan du nystat upp allt? Kanske du inte behöver veta allt men som någon skrev tidigare behöver du få vara ensam och känna av läget och återhämta dig se vart dina känslor står.

    Svårt att veta varken ut eller in i en situation som denna ensam tid och någon att anförtro dig är nog det som hjälper bäst just nu.

  • Anonym (EK)
    Anonym (idioten till man) skrev 2013-12-08 15:12:05 följande:
    I mitt fall var det med en arbetskamrat hon valde att hoppa i säng med. Flera gånger, och hon har även sugit av honom på jobbet. Det var tyvärr inte hon som berättade utan jag som kom på det, och efter att jag avslöjat att NÅGOT hade hänt så ljög hon i 5 veckor om exakt VAD som hade hänt, det var som att krama blod ur en sten att få reda på detaljerna.

    Först påstod hon att de bara sexchattat, sen att de hade haft sex EN gång. Sedan berättade hon om TVÅ avsugningar, därefter kom hon på att de visst hade haft sex en gång till (vi hade haft sex kvällen innan, jag hade somnat på soffan, hon satt med telefonen bredvid mig medans jag sov och chattat med honom, de kom överens om att ses dagen efter). Dagen efter hade de setts, först påstod hon att hon åkt hem till honom men ångrat sig när hon kom innanför dörren och vänt på klacken och åkt hem igen. Senare kom det fram att jo (såklart) de hade knullat SEN hade hon ångrat sig. Senare den kvällen hade vi sex och jag märkte att det var något som inte stämde. Efter att hon gått och lagt sig började jag luska i datorn och hittade tillräckligt för att förstå att hon gjort något, dock inte exakt vad.

    Dum som jag var gick jag upp och väckte henne, istället för att bara norpa hennes telefon och fortsatt undersökningen. Hade jag gjort det hade jag sparat 4-5 veckor av att leva i helvetet, när jag inte vad som var sant och det ena erkännandet efter det andra poppade upp. Lögnerna är det som jag har haft svårast att hantera .. jag känner att jag kommer aldrig någonsin kunna lita på henne till 100% igen - den lilla ärtan av tvivel kommer alltid att finnas där. Hon hann radera hela sin telefon innan jag kom på tanken att söka igenom den.

    Så småningom framkom det att det var inte två avsugningar på jobbet, utan TRE .. efter ytterligare en period och MÅNGA frågor visade det sig att de inte hade använt kondom. Jag frågade och först sa hon att de haft det. Efter ytterligare frågor och tjat så sa hon att hon hade sagt att det kunde han strunta i MEN att han hade haft kondom i alla fall. Men till sist så kom det fram att han hade inte haft någon kondom alls. Gissa hur skitig man känner sig då, när man vet att han knullat henne utan kondom bara några timmar innan jag.

    Nu det sista som kommit fram efter att jag ifrågasatt hur man efter en 25.årig relation inom loppet av en vecka kan gå från att FB-chatta lite till att skicka nakenbilder av sig själv, suga av honom på jobbet och åka hem till honom för att knulla? NU kom det fram att hon en längre tid (4-5 månader vilket tydligen ska ses som en längre tid även fast man ställer det i relation till ett 25-årigt förhållande) känt sig "ensam och osynlig, som att vi bara bodde i samma hus". Och att hon då valde att istället för att prata med mig hoppa i säng med första bästa knullsugna jobbarkompis som flörtade lite med henne.

    På ett sätt hade jag önskat att de hade blivit påkomna med sina äckliga avsugningar på jobbet, så jag har haft mina funderingar på att anonymt (nåja) maila deras chefer med detaljer om detta. MEN, och nu kommer vi till det stora dilemmat;

    Jag älskar fortfarande min fru och vill få det att fungera igen. Hon säger att hon ångrar sig djupt och vill bara vara med mig. MEN inte heller detta verkar vara helt och hållet sanningen, en kväll när vi satt och pratade så påpekade jag att hon istället för att säga att "hon känner si och vill så" så formulerar hon sig att hon "hon VILL känna si och hon VILL göra så" vilket jag tycker är två ganska skilda saker. Då släpper hon nästa bomb att hon "till en viss del" fortfarande skulle vilja skiljas och få leva singelliv. Till saken hör att hon har en vän som levt singel i 10 år och som tycker det är så himla bra och hon har nog länge försökt övertala min fru om hur förträffligt det är. Även jobbarkompisar till henne som tycker livet är underbart när de "slipper barnen" varannan vecka och kan vara ute och knulla runt hur de vill. Min fru låter frestad och jag är fullkomligt panikslagen, medans hon fortsätter att säga att hon "vill känna ditten och datten" och att hon vill stanna och "bara" vara med mig.

    Vet inte längre hur jag ska jobba med detta .. om jag försöker att lappa ihop medans hon försöker hitta modet att bryta upp så kommer det att knäcka mig totalt. Om jag försöker distansera mig och bara försöker rädda mig själv så betyder det att jag måste offra henne och det vill jag inte. Jag VILL ha henne, jag vill leva med henne för resten av mitt liv, jag är inte beredd att slänga bort 25 år hur som helst. Kanske är det lite det som håller henne tillbaka också, och jag vet inte om det är vad jag vill, att hon stannar för att hon inte ska ha kastat bort 25 år .. jag vill att hon ska stanna för att hon vill ha mig och för att hon älskar mig, gör hon inte det så varför ska vi kasta bort ännu fler år medans vi försöker övertyga oss om saker som inte är sanna.

    Jag älskar henne, det vet jag, och det kommer jag alltid att göra. Men jag kommer nog aldrig lita på henne igen, och hennes vän som jag alltid har gillat kommer jag aldrig vilja se igen. Jobbarkompisen som jag träffat några gånger vid sociala funktioner i samband med hennes jobb har jag lust att strypa eller något (nej, det får man inte, men man får KÄNNA att man vill göra det) .. vi har festat ihop och haft ganska trevligt, faktiskt bara en vecka eller två innan han började flörta med min fru. Skulle vilja förödmjuka honom så offentligt som möjligt och kan jag bara komma på något sätt utan att det drabbar min fru så kommer jag inte att tveka en sekund. Han får gärna lida alla samma helvetets kval som jag har levt.

    Vad är det jag vill ha sagt? Vet inte. Vad är min fråga, ingen aning. Behöver bara spy ur mig lite galla antar jag. Kanske någon annan i samma situation förstår att de inte är ensamma, och att känslorna man har inte är så himla unika som man tror. Det är iaf vad jag har lärt mig efter att ha läst här inne de senaste veckorna. Och att jorden faktiskt fortsätter att snurra trots allt .. ska det läka så kommer det att ta TID.

    Reaktioner på detta? Gör jag rätt som vill försöka lappa ihop det här? Vad ska hon göra för att jag ska kunna återfå något förtroende för henne? (Hon blev avslöjad och ljög om allt tills hon inte hade något annat val än att berätta och inte ens då kunde hon säga allt).
    Det är svårt att vara nån annan och säga till dig vad du ska göra. Vet ju inte vad ni har för liv tillsammans osv. Men av det jag har läst nu så blir jag ledsen och irriterad. Jag vill inte att du ska VILJA ha tillbaka henne efter vad hon har gjort mot dig, men samtidigt förstår jag. Jag hade antagligen velat samma. 25 år är en väldigt lång tid. Och hade din fru verkligen velat jobba på detta tillsammans med dig för att få erat förhållande att funka igen hade det vart en annan sak tror jag. Men nu som du skriver verkar det som att hon är osäker på om hon ens vill fortsätta ett liv med dig efter att det är hon som har betett sig som ett stort svin? 

    Jag önska att du kunde sträcka på ryggen, gå till frisören, köpa dig en ny skjorta och visa henne att det är HON som har förlorat på detta. Och att DU klarar dig själv. Det är hon som kommer må dåligt och sakna dig. Mitt tips är iallafall att du ska vara för dig själv ett litet tag och få tänka ut saker och ting i ditt huvud. Känna efter vad du faktiskt vill och kan tänka dig offra. Det är inte bra att ta något beslut som man sedan ångrar. 
    Men vem vet, du kanske gillar singellivet mer än något annat? ;)
  • Anonym (idioten till man)

    Tack alla för att ni tog er tid att läsa och reflektera. Det stärker mig att få "prata" och jag läser och begrundar allt ni säger. Vet med mig att jag är livrädd för att bli ensam och det är en stark faktor i hur jag tänker framåt. Försöker för tillfället ta en dag i taget och se hur det går, ibland känns det mycket bättre, ibland rasar allt samman igen och man får mödosamt gräva sig upp igen.

    Lögnerna och hur hon uttrycker sig skrämmer mig mer än något annat .. "jag vill känna att det bara är vi" är ju inte riktigt det man önskar höra. Fast just nu är  jag så desperat efter alla tecken på kärlek att det ändå finns lite hopp även i det .. kanske jag bedrar mig själv ….

  • Alcyone

    När jag satt i ditt läge så valde jag efter hundratals timmar av övervägningar att vara kvar, men det var för barnens skull.
    Jag tänkte och trodde att ok, det är inte bra vare sig att separera lr att fortsätta men med några promilles övervikt så vann alternativet; fortsätta.
    Det jag gjorde under påföljade år var att distansera mig från henne för att skydda mig själv känslomässigt.
    Hon skulle aldrig få göra mig illa igen. Jag visste att hon när som helst istället för att göra det hon sagt, kunde göra något helt annat, nämligen åka och ha sex med nån annan t ex. Jag visste ju att det var fullt möjligt för henne att göra så.
    Det gick några år och det fungerade naturligtvis inte att fortsätta relationen och hon flyttade.
    Vilken jävla befrielse det var!! Herre Gud!!! 

    Jag har inte gått in i någon fast relation efter det, ojojoj vad jag är uppmärksam på signaler när jag dejtar...
    Den skannern är inte att leka med!
    Jag inser att jag måste välja en kvinna utifrån personlighet. Alltså jag skulle älska att umgås med henne även om hon varit 80 år!! Då kanske jag inte skulle ha så mycket sex men vem vet haha... jag kanske bara är fördomsfull...
    Man måste iaf älska att vara tillsammans och tillföra varandras liv tillräckligt mycket att det ska vara värt det.
    Det är även bra att man filar på sina negativa sidor tillsammans och har tillit, tålamod och förståelse för varandras egenheter och för vad det innebär att vara människa. Man är ju en komplex figur med en historia som då och då gör sig påmind med gamla känsloknutar som behöver bearbetas och knådas med hjälp av en kärleksfull partner.

    Inget blir iaf som det varit när man gått igenom en sån här kris. Vart det tar vägen bestämmer man själv.
    Jag har känt mig som offer då och då men det tänkandet gav mig inget jag ville ha så jag valde bort dessa tankar med tiden..

  • johnhenryIV
    Anonym (idioten till man) skrev 2013-12-08 15:12:05 följande:
    Dum som jag var gick jag upp och väckte henne, istället för att bara norpa hennes telefon och fortsatt undersökningen. Hade jag gjort det hade jag sparat 4-5 veckor av att leva i helvetet, när jag inte vad som var sant och det ena erkännandet efter det andra poppade upp. Lögnerna är det som jag har haft svårast att hantera .. jag känner att jag kommer aldrig någonsin kunna lita på henne till 100% igen - den lilla ärtan av tvivel kommer alltid att finnas där. Hon hann radera hela sin telefon innan jag kom på tanken att söka igenom den.

    Reaktioner på detta? Gör jag rätt som vill försöka lappa ihop det här? Vad ska hon göra för att jag ska kunna återfå något förtroende för henne? (Hon blev avslöjad och ljög om allt tills hon inte hade något annat val än att berätta och inte ens då kunde hon säga allt).
    Först, beklagar bedrövelsen din partner dragit på dig TS. Sedan till det översta citatet - jag tror att detta är vanligt, man tror lätt att det ska kunna gå att prata som två civiliserade människor och om något är riktigt galet så kommer också partnern att berätta allt. En fin teori - men det verkar sällan fungera i praktiken. Att ha tillräckligt på fötterna innan man konfronterar är viktigt, annars är det lätt att bli avfärdad som "paranoid".

    Ja, vad ska jag säga gällande dina frågor...? Du kommer förstås att få olika bud på vad du bör göra och jag kan förstås bara säga vad jag skulle göra själv i din sits. Hade det handlat om ett snedsteg så hade det för mig varit en sak, men nu har hon ju bedragit dig under en längre tid och det ordentligt. Att de inte heller använt skydd när de gökat är extra vidrigt mot dig. Att återfå förtroendet i det här läget när hon dessutom säger att "hon "till en viss del" fortfarande skulle vilja skiljas och få leva singelliv" blir verkligen inte lätt. Nej, trots att det är ett långt förhållande så får du nog så lov att acceptera att din fru förstört detta grundligt. Även om jag haft starka känslor för frun så hade jag i det här läget känt mig tvingad att lämnat henne.

    Lycka till med allt detta TS och hoppas att du kommer fram till ett vettigt beslut gällande förhållandet.
  • lostinspace

    Jag tänker som såhär. OM du vill lappa ihop det där så lär du få leva med att få dela frugan med andra. Det kan ju dock ha fördelen att även du själv skulle kunna göra det framöver. Öppet förhållande m a o. Det är ju faktiskt inget måste att leva monogamt, även om ni gjort det i många år. Om ni trivs bra ihop och har haft det fint i 25 år kan det ju precis som du skriver tyckas att det är lite bortkastat att bryta upp efter 25 år.

    Dock får du som sagt räkna med att det kommer att ske igen och fundera över hur du vill ställa dig till det hela.

    Vad är viktigast?

    Att bevara ert förhållande

    eller

    Att frugan aldrig är med någon annan man

    För du kan som det ser ut av vad du skriver tyvärr inte få både och!

    Trist det som hänt, men för att du skall veta hur du vill göra måste du ställa dig frågan om du är beredd att dela din fru med någon annan. Är svaret nej så är det nog som så att ett uppbrott är enda lösningen. Tyvärr.

    Lycka till och hoppas det löser sig för dig!

Svar på tråden Frun otrogen med jobbarkompis ..