Min man vill inte att barnen besöker mormor

Bor din bror hos dina föräldrar?

Problemet som jag ser är din bror. Så en lösning kan vara att du tar med dig barnen till dina föräldrar när han inte är där. Om han bor där kan dina föräldrar komma över till er och träffa barnen/vara barnvakt..

Som jag ser det så har din man fördomar mot folk med alkoholproblem och psykiska problem. 
Då jag själv lider utav båda börjar blodet koka en aning, men jag förstår ända hans oro. Han är rädd om sina barn vilket är helt naturligt.
Håller sig dina föräldrar nykter när barnen är där? Om de gör det så tycker jag att han överdriver.
Om din bror har haft riktiga psykoser så har de satt in antipsykotika på honom (Läkemedel såsom Haldol, Risperdal, Zyprexa, Seroquel.) och då är risken att han skulle få en ny psykos försumbart liten.

Folk med psykosproblematik är inte farliga, det är psykosen som KAN bli farlig i värsta fall.  

Mina föräldrar är skilda sedan 5 år och lever alltså inte ihop. De bor i varsin lägenhet - men i samma trappuppgång.

Enda gången jag kan minnas som barnen har sett hur mormor kan bete sig när hon har druckit är på kvällen efter min systers begravning.
Mamma är annars en emaptisk människa som sköter sitt jobb till fullo. Det är tyvärr lätt att kränka mamma och hon tar gärna på sig en offerroll.

Min yngsta bror medicinerar med bla Risperdal och följer överenskommelsen med psykiatrin om behandling och att ta sina läkemedel. han bor hemma hos mamma, men är oftast hemma hos sin flickvän.

Vet inte vad jag ska göra för att lösa den här konflikten. Jag känner att jag inte kan låta min man ringa min mamma och tala om för henne på vilka punkiter han tycker att hon ska bättra sig (här ger sig min man bland annat in på att försöka analysera min mammas barndom). Jag vet att det kommer att sluta med att min mamma kommer att tycka illa om min man och min man verkar redan tycka illa om min mamma. Jag hamnar i en ännu mer omöjlig sits...

Hur ska jag få min man att förstå att det här inte alls handlar om att jag väljer mina föräldrar och syskon framför honom och barnen? För mig är alla viktiga och jag vill inte lämna någon av dem.

Om du skriver sanningen här så tycker jag verkligen att din man överdriver situationen totalt. Helt ärligt så vet jag inte vad du kan/borde göra. Det enda jag kan göra är att skriva vad jag skulle gjort och det är att lugnt och sansat sätta mig ned med min partner och verkligen säga vad jag tycker och tänker.

Förklara för honom att du inte väljer bort honom för dina föräldrar och din bror utan tvärtom. Du älskar dem båda och vill inte behöva välja mellan dem. Du skrev ju dessutom att barnen älskar mormor och morfar så säg det till honom. Antagligen så har du gjort det men det kan ju vara värt ett försök. 
Du kan även göra en fuling och ta in barnen och fråga dem framför din partner om de tycker det varit läskigt att umgås med mormor/morfar, om de känner sig trygga med dem.

Jag håller tummarna att allt löser sig för dig! 

Jag tycker din man verkar oresonlig och väldigt orättvis gentemot både dig och din släkt. Din mamma är en människa som alla andra och även hon har rätt att fela. Om han rent allmänt tycker illa om henne tycker jag han kan behålla för sig själv. Det är respektlöst gentemot dig eftersom du älskar din mamma och barnen älskar sin mormor. Vad beträffar din bror så kan jag väl ha en viss förståelse, kanske kan ni låta en tid passera innan ni träffar honom med barnen. Din man har för övrigt ingen rätt att diktera hur din mamma, pappa och bror ska leva sina liv och jag själv hade blivit skitförbannad om min systers kille lagt sig i mitt liv och hur jag lever det.

Jag tänker att din man kanske behöver hjälp att förstå både hur psykoser fungerar och hur det är att, som du, älska människor som har sådana problem som din ursprungsfamilj har. Kanske kunde ni gå till en psykolog ihop och få hjälp att reda ut den här infekterade frågan?

Jag kan faktiskt förstå din man. Men jag hade inte uppskattat att han hade ringt till din pappa och sagt att barnen inte skulle få hälsa på utan att diskutera igenom saken med dig först. Jag hade blivit oerhört nojig angående våra barns välmående hos dina föräldrar då det inte heller verkar finnas någon större respekt för ditt välmående (uppträde på ditt bröllop, din lillebror försöker slå dig). Däremot tycker jag att det borde finnas någon sorts kompromiss ni kan komma överens om. Kan dina föräldrar komma till er istället? Kan ni åka till dem hela familjen och inte bo hemma hos dem utan träffas under dagtid? Eller bo hos din pappa? Och varför kan din mamma inte be om ursäkt för uppträdet?
I din mans ställe hade jag varit mest orolig för din lillebror samt att jag hade velat undvika att träffa din mamma med barnen när det bjuds på alkohol. Jag hoppas det löser sig för er, det måste kännas oerhört jobbigt för både dig och din (grund)familj.