Det vore roligt att veta hur mycket hjälp (i form av barnpassning) ni får av era föräldrar, dvs barnens mor- och farföräldrar. Måste ni be om hjälp eller erbjuder de sig att hjälpa till? Vad gör de med barnen och så vidare... ?
de erbjuder sig men sonen är bara 3år än så länge så det har ej blivit tillfälle att ta emot det.
min mamma å pappa vill gärna passa sina barnbarn.....fast nu har dom dock 5 st då 
och min största vill gärna sova där en del helger oxå 
men dom passar bägge barna gärna då vi storhandlar
farmor å farfar bor en timme bort........ 
men dom hjälper så gott dom kan
Ingen alls eftersom mina föräldrar är döda sen snart 8 år tillbaka.
O farföräldrarna är väldigt frånvarande de oxå trots att de lever.
Behöver jag barnvakt så ställer min storasyrra upp om hon kan, eller hennes tonårssöner. De passar Alma kortare stunder eller över en natt o så har det varit sen hon var 6 mån.
Min mamma och hennes man ställer upp jättemycket när vi behöver hjälp om vi ber om det ställer de nästan alltid upp om det inte är så att de har något inbokat. Ibland kan manna säja.. kom du hit med tjejerna så kan du handla/städa i lugn och ro. det uppskattas jättemycket.!!! Min svärfar ställer också upp så mycket han kan. Det enda han inte velat det är att de sovit över när de hade blöja.. Det var ju snart 30 år sedan han hade småbarn sjölv så det kan man verkligen förstå.!! Nu har de slutat och de sov över hos honom första gången för ett par veckor sedan.. Han tyckte att det var hur mysigt som helst.!! Sedan har jag en lillasyster som ställer upp något helt otroligt.. spelar ingen roll vad det är så kommer hon..
Kommer på när jag skriver att jag kanske är lyckligt lottad som har alla i närheten som hjälper oss när det är något.!
Ingen alls... mina föräldrar bor i småland och barnens farföräldrar i Danmark... så det är rätt kört på den fronten... vi är "lediga" när barnen är hos sin biopappa och om det verkligen behövs barnpassning så är oftast sambons syskon villiga att ställa upp.
de ställer upp till 150%.
Första barnbarnet för både mina o pappans föräldrar. så jag antar att det har lite med saken att göra oxå 
De säger hela tiden till mig att behöver jag hjälp e det bara att fråga, o att de ställer upp i den mån de kan. Och ibland förstår min mamma utan att jag säger något att jag behöver hjälp, o då erbjuder hon sig utan att jag ber om det oxå. Får även hjälp av "moster" (min brors fv) o har kompisar som gärna ställer upp mm mm...
Så vill vi ha barnvakt, så har vi aldrig blvivit utan heller!
Ingen hjälp alls.. gubbens föräldrar är döda.. min pappa är halvdöd och mamma "hade inte tid" när vi bodde i närheten... Nu bor jag i en främmande stad sen 6 månader tebax.. och familjestöden är desamma som när vi bodde i samma stad.. = 0
Enda skildanden kanse är det att jag går inte över till syrran o äter middag någon mer..
Idag är de snart 5 år, och bara jag har hälsan och så då kommer jag absolut hjälpa mina när de får små... Helt galet att inte få någon stöd ju!
Vi bor också långt från mina och sambons föräldrar, en timmes resp en och en halv timmes bilfärd. När min mamma kommer och hälsar på ser vi knappt ungarna för hon tar med dem ut och drar iväg men det händer ju inte allt för ofta att hon kommer hit. Tycker det låter så skönt när jag hör kompisar som berättar att de kan få en timmes barnpassning här och där och ibland tom övernattningar...
Sen har jag kompisar som bor på samma ställe som sina föräldrar som aldrig får hjälp ändå. Mormor (tex) är fortfarande ung och har barn själv eller jobbar mycket...
Har mina föräldrar samt svärfar med sambo på ca 40 min bilresa härifrån..
Det händer att dom passar michaela. och då gärna över natten..
Vill dom så skjusar vi henne utan problem.. Men det är väldigt sällan det sker.
Att få barnvakt för handla ? Oj aldrig..... Inte ens när vi bodde 10 min ifrån dom...
Att få barnvakt till alla tre ?? Har aldrig skett hittills.. Michaela som är 6 passar av både mina föräldrar och av svärfar.. ERik 2 år var borta för första gången över natten när jag låg på bb med thomas. ( då var han 1½ år. ) och det var samtidigt det längsta han varit borta ihuvudtaget.. Han har blivit passad 2 timmar totalt innan av mina föräldrar då jag var hos tandläkaren... ( rotfyllning.. ) och då vid 2 olika tillfällen
Hade en kompis som passade mer än gärna både michaela och erik ett tag om man var tvungen att göra något utan dom.. Men tyvärr har hon flyttat..
Thomas är så pass liten att han inte varit borta från mig knappt. Men då "passar" pappan honom.. Thomas är 7 månader..
Ingenting tyvärr...Min mamma å min syster bor i Blekinge Å min pappa dog för ett år sedan. Min sambos föräldrar jobbar väldigt mycket..Hans pappa har eget företag å reser över hela världen å kan vara borta väligt långa perioder å hans mamma jobbar oxå mycket + att hon är mycket i England eftersom hon är engelsk.
Visst kan jag sakna hjälp från min familj..Men jag hade turen att få en helt underbar kopis som fick en liten tjej en vecka efter mej..å hon ställer alltid upp om jag behöver henne.
Föräldrarna på båda sidor ställer upp till 100 %. Sambon är hemma tre dagar i veckan, och jag pluggar heltid. De två dagar han arbetar delas mellan farmor och mormor, som mer än gärna har honom. De ställer alltid upp om vi behöver göra något - storhandla, eller vad som helst. De ringer och frågar hur det är, och frågar när vi kommer dit nästa gång.. Det är nästan så att han blir lite uttråkad när han kommer hem, när han är borta får ju han uppmärksamhet precis hela tiden.
Ja, jag får skatta mig lycklig, de gör verkligen tillvaron lättare!
0. Vilket är ganska självklart eftersom vi inte bor i samma land ens
Min mamma ringer och frågar om hon får låna L tex över helgen.. även min pappa.. men mest mamma...
Ludwigs farmor och farfar skiter i han...
Mamma bor 28 mil bort, så det är inte så lätt. Men är det nåt speciellt så kommer hon galopperande! Hon kommer ca 1 ggr/månad ändå, så vill vi göra nåt kan vi planera in det då.
Pappa skulle också ställa upp och det var nåt speciellt.
Makens föräldrar är äldre och inte så friska, så de har tyvärr ingen möjlighet att komma hit och hjälpa till.
Mina Föräldrar ställer upp till 100 %. Liam har bara 1 Farförälder vid Liv + Sambo. Dem har jag inte vågat lämna till än, då Farföräldern har lite annorlundare uppfostringssyn än vad jag har.. Så det lär dröja tror jag innan ja lämnar han till dem..
Mina föräldarar bor i Södertälje och vi bor i piteå så det är lite långt att åka bara för att få barnvakt men när vi bodde i Södertälje så ställde dom till 100% och mer än gärna.
Min mans föräldrar bor 13mil ifrån oss men dom har aldrig frågat oss om vi behöver barnvakt nån gång så dom passa inte våra barn ofta , kan hända att det har varit 1 timme då när vi har varit och hälsat på dom och jag och min man vill ex. åka skidor.
När jag och min man gifte oss så frågade jag hans föräldrar 1 vecka innan om dom kunde sova hos oss och passa våra barn eftersom som vi skulle tillbringa bröllopsnatten på hotell men då sa dom att dom inte visste om dom kunde det och att dom skulle tänka på det.
När väl dagen innan bröllopet kom så frågade jag dom igen och då sa dom att dom inte kunde det för dom skulle sova hos min man syster (som är ensamstående med två barn) och att dom skulle vara "fyllechaförrer" åt folk.
Det tyckte jag inte var så snällt så jag blev inte glad på dom men mina föräldrar som hade kommit upp med sin husvagn tog jätte gärna hand om våra barn och min syster oxå
För oss finns obegränsat med hjälp från min mamma oavsett vad det gäller... Minsta lilla vi behöver hjälp med så är det bara att ringa, även om kl är närmare två på natten... Lill är bara åtta månader än så barnvakt har vi inte behövt så mycket men jag vet att hon finns om jag behöver...
Både Alice mormor o morfar och farmor och farfar ställer upp en massa! Varje måndag har min sambo ett träningspass som jag också gärna vill gå på, så (nästan) varje måndag sitter farmor barnvakt om hon kan o mina föräldrar passar Alice ofta... iof är inte lillan mer än 4 månader men ändå!