jag är så ful att jag vill dö.

Hej ts

Det är svårt att uttala mig om ditt utseende när jag inte har sett dig. Jag vill inte förringa dina egna intryck heller. Men... oftast sitter det i huvudet, det där med utseendet. Det kan vara så att du har fått höra det tillräckligt länge eller ofta att du är ful och då kan det lätt bli en "sanning".

Du behöver bygga upp din självkänsla inifrån. Sedan kommer det att vandra utåt så du efter en tid kommer känna dig fin.

kram  

När jag var yngre blev jag retad i skolan... Hade flygit hår, tandställning, glasögon, älskade hästar... Blev upptryckt emot väggen av olika större killar som sa att jag att jag borde dött i Auschwitz med min stora judenäsa. En tjej upplyste mej att världen skulle bli vackrare om jag tog livet av mej.

Funderade över det flera flera gånger, att jag måste ju vara hiskeligt ful eftersom alla vill att jag ska dö, ingen som klarar av att ens se på mej...

Eftersom jag helst ville leva så började jag ställa mej i spegeln, varje dag, flera gånger om dagen. Inte leta efter det jag tyckte var fult, för den skiten såg jag ju ändå, utan letade efter de fina sakerna, inte lika lätt, tro mej!
Efter många veckor kom jag fram till att mina ögon var kanske inte så dumma... Att munnen hade en rätt okej form...
Att kroppen, trots att den var platt som en planka ändå var rätt okej. Konstaterade att benen var rätt fina, ja du hänger med...
Försök att inte hänga upp dej på det du tycker är fult, utan leta efter det fina istället!
Och jag vet, det är en sån klyscha, men allt sitter inte i utseendet! En människa kan vara ursnygg men så elak o otrevlig så den blir ful. Men en person som kanske inte har det perfekta utseendet kan vara otroligt snygg för att den har en trevlig personlighet...

"Du älskar inte en människa för att den är vacker, människan är vacker för att du älskar den"

Vad ledsen jag blir när jag läser ditt inlägg.
Detta med att du tycker att du är ful,har med din depression att göra. Det  är depressionen som gör att du tror att du är ful och äcklig.
Jag är övertygad om att du är en glad  ung och vacker tjej utan depressionen eller hur?

Jag har själv haft detta helvete med att man är helt nere i skoskaften och vill bara bort.
Men om du kan hitta någonting som är roligt att göra,så kan du spinna vidare på det sedan.
Det är ett hårt jobb att ta sig ur dessa känslor men jag lyckades,och kan jag så kan du.

Jag tror också att du behöver prata med en BRA psykolog,inte vem som,det finns tyvärr de som inte är så bra.
Om man hittar personkemin med en bra,så är det jättebra att få stöd från henne/honom.

Du beskriver att du VILL må bra,bara där har du ju en livsglädje att jobba vidare på

men kära nån man måste inte vara snygg. det förändrar inget. se ut som du gör och var glad.

Vad är det du tycker är fult i ditt utseende, TS? Är det något speciellt?

Jag har några vackra drag, och andra extremt fula drag. Ville dö som ung pga de fula dragen, försökte flera gånger. Men nu har jag lärt mig fokusera på de vackra dragen och njuter av livet. Det går att ta sig ur en depression!

Många blir även deppiga på vintern pga brist på sol, dvs d-vitamin. Köp d-vitmainkapslar nu om du inte redan äter såna! Hjälper det inte, gå till doktorn och få medicin. Du ska INTE behöva må så här, särskilt när du har ett barn också att ta hand om.

Googla dysmorfobi också, och se om du tycker det stämmer på dig.

Kram!

Dysmorfofobi, mer känt som BDD (av engelska Body Dysmorphic Disorder), kroppslig dysmorfofobisk störning eller inbillade utseendedefekter är en somatoform störning.

Störningen innebär att man har en bild av sig själv som inte stämmer, samt att man lider extremt mycket av sitt utseende, i så stor utsträckning att det sociala livet blir lidande. Sjukdomen yttrar sig genom en besatthet för en viss defekt, påhittad eller existerande, på kroppen. Personen är fullt upptagen och besatt av en eller flera delar av sin kropp. Oftast ter sig detta i extrem utseendefixering, och ibland till följd av det social fobi. En av ca 100 utvecklar sjukdomen dysmorfofobi (BDD). Därmed kan man säga att dysmorfofobi (BDD) är en ganska vanlig sjukdom. Syndromet är lika vanligt bland män som hos kvinnor. Det finns hypoteser om att mellanbarn drabbas mer än andra syskon, men det finns ingen forskning som belägger sådana fakta ännu.

http://sv.wikipedia.org/wiki/Dysmorfofobi

Jag tycker inte om någonting på min kropp. Kanske midjan lite, då den är ganska smal, Det kan åtminstone bli. 
Jag tycker inte om någonting i mitt ansikte. Jag skulle vilja ändra allting inkl ögonfärgen. Min utseendefixering började när jag var var runt 5. Sakta men säkert smög den sig på mig och blir i princip värre för varje år som går.  

Jag har har aldrig blivit mobbad för mitt yttre.  Jag har fått mkt komplimanger för mitt utseende, ifrån både barn, moppepojkar,  till äldre vuxna, samt dem i min egna ålder. Vissa killar har t.o.m sagt att jag är en 10:a -  Men det spelar ingen roll för jag vet ju innerst inne vad som är sant. Jag säger aldrig till ngn ÅHH vad ful jag är. Jag säger tack för komplimangen. Inget mer. Det är inte så att jag vill ha uppmärksamhet och komplimanger. Men det klart jag blivit glad för dem, ibland. Men det var länge sen.  Och det rinner av på mig på två sekunder. Jag vågar inte ens se folk i ögonen längre då jag känner hur mina ögon glider i ser och ser konstiga ut.

Alla punkter angående Dysmorfofobi stämmer in på mig. Väldigt intressant då  jag aldrig hört talas om den förut.
Jag är verkligen tacksam för era svar och kommer läsa vidare om just den här sjukdomen.

Tack.  <3