Min sambo mår så dåligt över "min" ekonomi att jag funderar på att lämna honom för hans skull trots att vi har en nyfödd..
Min sambo har länge mått dåligt över att "behöva dra hela lasset själv" vad gäller hushållsekonomin, när jag var gravid så blev jag sjukskriven och fick tyvärr då den lägsta sjukpenningen vilket inte är många kronor.. Och även om vi inte har så mycket räkningar, och min sambo tjänar bra med pengar så har han ändå sen dess mått väldigt dåligt över detta säger han.. Tycker det känns som att han får dra hela lasset själv, även om våran totala summa tillsammans gott o väl räcker till räkningar, mat, nöjen och sparande..
Nu har vårat barn kommit och jag får även en ganska dålig föräldrapenning även om den är bättre än sjukpenningen, men jag kan inte ta ut 7 dagar i veckan då min sambo tar ut vissa dagar (på lediga dagar för att få extra pengar) så jag kan inte ta ut 7 dagar i veckan som jag kanske skulle ha behövt göra för att iallafall boosta min del av inkomsten litegrann.
Det stämmer att jag inte kan bidra så mycket, men jag gör det jag kan.. Har alltid betalat halva maten osv till exempel, och har sagt att när jag betat av en del av de "egna" räkningarna jag har så ska jag ta över vatten och elräkningen.
Han verkar iallafall må extremt dåligt över detta, jag får så ofta höra att han mår så dåligt och känner så stressad över att allt ansvar på ligger på honom.. Och nu känner jag att det bästa kanske vore om vi flyttade ifrån varandra, trots att vi har ett barn som bara är 1 månad gammal.. Det skulle innebära att jag skulle behöva söka socbidrag och flytta till en 2a under tiden jag är föräldraledig, tills jag kan börja jobba igen och liten kan gå på dagis men det känns nästan som ett bättre alternativ än att bo "fint" i ett hus som inte är mitt och ständigt få höra saker som får mig att känna mig som en blodigel.. Men det känns ju förjävligt för mitt barns skull..
Vad anser ni? Jag är både trött på att han mår så dåligt och tycker samtidigt synd om honom eftersom det verkar göra han så stressad till den grad att han blir deprimerad men jag står ju med händerna bakbundna just nu, jag måste ju ta hand om min son så jag kan ju inte jobba för tillfället och kan inte trolla..
Lägger aldrig en krona på mig själv kan tilläggas, inte en endaste.. Allt jag får in går oavkortat till hushållet och till saker åt den lilla, men det är som sagt inte tillräckligt mycket..