Har fruktansvärd ångest nu.
Ångesten river i mitt bröst och jag kan knappt andas. Självdestruktiva tankar kommer starkare och starkare. Saker som lugnar ångesten för stunden men som jag vet att jag mår sämre av sen. Jag kan få snabbt bot om jag vill men det hjälper bara en kort, kort stund och gör det bara värre i längden så jag får härda ut men jag vet inte hur.
Jag har sökt hjälp för ett bra tag sen men köerna är långa. Dom är alldeles för långa och fast jag har ett förflutet med bla 2 års sjukskrivning pga svår depression så tar det minst 3 månader till innan jag får komma på terapi. 2 månader till, det går inte. Fick träffa en akutläkare som skrev ut medicin åt mej men den tar tid innan den verkar om den ens gör det. Jag har ätit den förr och då hjälpte den inte. Det enda som lindrade lite var maxdos av lamotrogin och cipralex men inte ens det fick mej ur depressionen.
Då var lösningen att lämna mitt dåliga äktenskap och då mådde jag bra. Men nu när det gått 2 år håller jag på att ramla dit igen eftersom jag lagt fokus på helt fel saker de här åren. Istället för att hitta mej själv har jag försökt hitta mej själv genom att träffa någon annan (vilket jag också gjorde och det gick åt helvete). Men nu är inte lösningen så enkel, jag kan inte fortsätta som jag gjort utan jag måste hitta mej själv istället för att lägga fokus på fel saker. Läkaren skulle försöka skynda på att jag får en samtalskontakt i väntan på terapi. Det går fortare att få en samtalskontakt men det lär ändå vara väntan till januari minst.
Börjar bli rädd för mej själv och att jag ska ramla ner i mitt gamla självdestruktiva beteende. Jag har tyvärr en ovana att göra mej själv illa när jag mår dåligt. Jag vet att jag kommer att få hjälp och att det kommer att bli bättre men jag vet inte hur jag ska orka tills dess.