Bakisångest from hell, varför?
Jag är en tjej på 28 som har börjat få sån brutal bakisångest, även om jag inte gjort något pinsamt alls. Så här var det aldrig när jag var yngre. Har inte gjort något dumt på fyllan egentligen, jag blir bara jätteglad, social och om jag är riktigt full så älskar jag alla och alla är min bästa vän (och vill pussa och krama alla, det är pinsamt). Dagen efter är jag totala motsatsen, jag vill på riktigt ta livet av mig en dag efteråt och har ångest i två, tre dagar. Jag går ut och festar kanske en gång i månaden och även om jag bara dricker några glas så känner jag ångesten nästa dag. Om jag festar till det rejält, som jag gjorde i helgen, så vill jag bara döööö. I helgen firade jag en kompis födelsedag och blev riktigt packad, den sista timmen vi var på baren är tom. lite luddig och jag hatar att ha minnesluckor, det är fruktansvärt. Nu har jag sån ångest att jag velat krypa ur skinnet i två dagar. Får för mig att jag gjort något oförlåtligt pinsamt och att alla hatar mig. Ringde nyss vännen som jag var ute med och hon var jätteglad och jag fick inte ens fram någon ursäkt för mitt (inbillade) hemska beteende eftersom hon bara pratade på som vanligt.
Är det någon som känner igen sig och ska det vara så här framöver? Vad beror det på? Och ja, jag överväger att sluta dricka helt för så här är det inte värt att må alls. Men andra människor verkar ju kunna bete sig mycket värre när de är fulla och sen bara skratta åt det nästa dag.
