Han jämförde mina barn med värsta sorten..

Svårt att veta exakt vad din sambo menade med sin kommentar. Eftersom han sagt att du inte hörde hela samtalet, så utgår jag från att han återgett det för dig nu? Din oro tyder jag som att du inte fann det tillfredsställande.

Nä i mina öron klingar jämförelsen med mina barn och några barn som jag aldrig träffat men hört massa hemskt om. Givetvis inte deras fel.. Men jobbigt att höra att han tänker/känner så..

Ni har precis flyttat ihop och har båda barn sedan innan. Det är inte alltid lätt. Du skriver själv om hur hans barn "beter sig", så du har nog lite problem med hans barn också. Istället för att han skriver om det på fl pratar han med en vän vilket han har all rätt till. Det är inte alltid lätt att bli sambo när det finns barn sedan tidigare och vissa behöver ventilera sig. Bara läs här på fl där kvinnor spyr ut galla över sina bonusbarn medans män kanske hellre tar det med en vän. Tycker nog inte att du behöver dra fulla växlar på det här, det var ett privat samtal som han hade och han kanske bara behöver lufta sig lite. Eller så flyttade ni ihop för snabbt innan alla kände varandra väl och såg att det funkade. 

Prata med din sambo vet ja! Att få jobbiga känslor när man flyttar i hop med någon annans barn, det är nog vanligt tror jag. Men såna känslor kommer och går. Bättre ni pratar om det, lugnt och stilla ihop, än att han pratar med andra, du undrar vad han menar - och sen är oron i gång. Det ÄR ( eller kan vara) jobbigt att fösa ihop två redan "färdiga" familjer. Jag tror att det är viktigt att NI två HÅLLER I HOP och pratar om jobbiga saker gemensamt. En dag kanske det kommer nya problem, barnen börjar protestera eller något annat, och är ni inte enade då så lär sprickorna bli ännu tydligare och djupare. I mitt tycke bör man ha så bra nära relation med sin sambo som möjligt- SPECIELLT i nya bonusfamiljer- för att klara av alla påfrestningar som kommer utifrån. Och inifrån (barn, ex, familj osv) Jag är övertygad om att jag och min partner gått separerade för länge sen om vi inte hade kunnat prata om allt tillsammans, även jobbiga känslor över tex den andres barn. TILLSAMMANS kan ni göra något om problem uppstår. Lycka till!

Jag tror också att det är viktigt att man lärt känna varandra och varandras barn riktigt ordentligt innan man flyttar ihop. Att man inte har för bråttom in i samboskapet mitt under brinnande nyförälskelsen, då man inte ser annat än ljusblått. Då är det lätt att det kommer många "överraskningar" som man inte sett tidigare eller räknat med.

Sen går det trots det inte att till fullo förbereda sig för vad som väntar, hur väl man än lärt känna varandra innan, men man är ändå lite bättre rustad. Nu vet jag inte hur det är för er del? Ni kanske var ett väl etablerat par innan ni flyttade ihop?

Det viktigaste är att man kan prata med varandra, och tar tag i problemen direkt när de dyker upp, så de inte ligger och gror och växer. Du ser saker hos hans barn som du inte är så förtjust i, och det är säkert samma för honom med dina barn. Att ha ett litet familjeråd emellanåt då alla får säga sitt och bli lyssnade på rekommenderas varmt.