besviken på min man, så oengagerad

Du får väl helt enkelt förklara för honom att det är minst lika jobbigt att vara föräldraledig. Antar att han inte var föräldraledig med er dotter, åtminstone inte som bebis? För i så fall hade han fattat.

Blir så otroligt trött på män som inte förstår hur jobbigt det kan vara. Vissa bebisar, inklusive min son, sover inte direkt på dagarna. Min son sov i femminutersintervaller på dagarna, men BARA i min famn eller på mig. Skulle han sova längre fick jag bära runt på honom. Inte så lätt att vila då. Så jag tycker du ska ta ett snack med honom.

känns så dumt att jag ska behöva förklara för honom. han borde liksom veta vid det här laget.
ibland känns det som att det jag begär är kanske inte rätt.... eftersom han jobbar o jag faktiskt har chans att vila på dagen så e det kanske mitt jobb att vara uppe på natten. jag vet inte. är nog mer än det som stör mig... han är bara så oengagerad denna gången. 

det är bara mitt liv som förändrats. hans liv är detsamma som förut :(

Fast jag tycker inte det stämmer. Min man delade nätter med mig. Ibland tog han fler än jag på en vecka. Det är ju hans barn också. Om ni inte har en bebis som är jättelätt på natten, vilket ni inte verkar ha, så tycker jag absolut att han ska hjälpa till. Och du känner ju också så. Ni kanske inte behöver ha nåt schema men om det är en natt som är riktigt tuff så kan ju han byta av med dig efter halva eller nåt. Man måste ju få sömn för att fungera även om man "bara" är hemma. Vissa män förstår inte automatisk, man verkar behöva berätta för dom. Så gör det, så du inte blir bitter.

Han hade ju aldrig fått nåt gjort. Då hade han lika gärna kunnat stanna hemma. Sen så vill jag ju faktiskt umgås med min dotter när jag väl kan. Det som gjorde ont var att han inte ställde upp när jag behövde honom. Utan bara kommenterade o vände sig om o somnade. Det e ju inte barnvakt jag ber om liksom. Det e ju hans barn med. Tar det egentligen som en självklarhet men tvivlar på mig själv när han säger så.

Men det kanske inte är så konstigt att han inte engagerar sig, när han kommer på en lösning (ta med dottern) är ju det fel enligt dig och det är du som bestämmer hur ni ska göra..... Låt honom istället vara delaktig och låt honom ta beslut, kanske inte de beslut du hade tagit, men ni är ju föräldrar båda två.

Vad har det med saken att göra? Ja jag brukar ta hand om allt o bestämma det mesta som inte kräver bådas tycke såklart. Men nu bad jag honom ta över av en anledning. Så du tycker att jag får skylla mig själv att jag inte går hjälp när jag ber om det eftersom jag brukar klara mig själv?! E det de du menar?

Nej det ser jag inte. Ska dock tänka på det. Vill ju givetvis inte stöta bort honom.