änglaråd till mig och min mamma <3

Hej, och först och främst tack till dig som tar dig tid och läser detta! En tjej på 15 år är jag, och detta skriver jag för att jag verkligen behöver lite råd! Jag har världens grymmaste underbaraste snyggaste och roligaste mamma, säkert ni också men ja.. för mig är hon det!Tyvärr kanske hon inte vet om det.. Iallafall så är hon skild sedan jag var liten av privata anledningar och har endast, vad jag vet, haft ett förhållande efter det, alltså långvarligt. Detta har skrämt henne och om jag inte var så ledsen för hennes skull skulle jag inte skriva detta, jag har peppat henne till allt och sagt att jag verkligen vill att hon ska hitta någon att dela sitt liv med och allt det där.. Ni förstår säkert. Och det är inte så att hon inte vill hitta någon, för det vill hon. mannen hon var tillsammans med ett längre tag hade hon det verkligen bra med! Hon vill nog gärna att det ska komma serverat till henne, en drömkille.. Hon är nog rädd för att bli sårad igen och för att såra någon annan. efter en lång tid bryts ens självförtroende ner eller hur? Säkert är hon livrädd för att inte vara tillräcklig och för att öppna sig för någon.. Rädd för att såra mig vilket jag lovat henne ej kommer ske även om det skulle ta slut i ett kommande förhållande för allt jag vill är att ha min lyckliga, livfulla döläckra mamma GLAD! hon var helt annan i det förra förhållandet och jag vill ha henne så, hon själv trivdes så mycket bättre också då det faktiskt var hon som gjorde sig själv glad. Jag har testat med allt, peppat henne, visat henne mötesplatsen, pekat ut snyggingar en vanlig dag på maxi, allt för att hon ska få pirret i magen och få lite flörtning, för allvarligt talat kollar killarna på henne.. hon bara vill inte tro det.. Eller jo, men hon vågar inte. Där kom modet in igen.. Hur hjälper jag min mamma? Hon är SÅ värd att ha någon stabil kärleksfull man om inte kompis vid sin sida, hon behöver det! Det gör alla! 44 som hon är tycks hon redan tro att sitt liv är slut vilket är galet då även jag skulle vara hyfsat nära min dödsbädd isåfall..  Ung och vacker.  står på egna ben, varför vågar hon då ej? Hur ska jag göra? är så trött på detta. Det hade varit annorlunda om jag ej visste hur glad hon är i ett förhållande men det har jag ju sett och hur många av er skulle blunda för det faktat när en nära vän mår som den mår? Visst, hon ska få sköta det själv men det gör hon inte, såfort hon får upp ögonen för grejen med kärlek igen så backar jag igen. Jag vill se min mammas leende oftare. Det som hon får av kärleken.

Maja