"Bara barnen får julklappar" - hur tänker ni där?

Vi tänker som så att vi vuxna inte ska lägga tid och pengar på att köpa julklappar till varandra. Vi lägger fokus på och uppmärksammar varandra vid våra födelsedagar i stället. Det är så vi tänker, när vi säger att bara barnen får julklappar.

Det handlar alltså inte om att barnen inte ger något litet till mormor, morfar och farmor. De brukar få ett inramat foto av barnen från barnen. Vi föräldrar har fått inslagna klappar från fritids/förskola som jag misstänker innehåller pyssel.

Då förstår jag. Men för mig känns det ändå lite konstigt, att sätta barnen så enormt i centrum. Skulle gärna se att barn i större utsträckning tänkte på andra och uppfostrades till att inse att de själva är en (liten) DEL av en grupp/släkt/klass istället för den självklara medelpunkten. 

Nu säger jag inte att jul är enda tillfället att träna barnen i det och jag förstår som sagt varför man känner att det är onödigt med klappar från vuxna till vuxna. Känner ofta samma. Men ändå känns det fel, julen är ju ALLAS och varför ska då barnen sättas så i centrum? Alla får ju vara i mitten på sin egen födelsedag, tänker jag. Är det inte enormt nyttigt för barn att träna sig på att vänta korta stunder under julklappsutdelningen och öva på att se hur MORMOR blir glad över en genomtänkt present..?

Egentligen är det väl hela uttrycket "julen är BARNENS högtid" som jag vänder mig emot. Eller i alla fall att "barnens högtid" innebär att barnen ska ha roligt och vara i centrum varenda sekund. Ha långtråkigt en kort stund vid julbordet, träna sig på att faktiskt lyssna på farfars berättelser och se hur moster  (och inte man själv!) får öppna en present - det känns som viktiga värderingar i barnuppfostran: att man ska dela glädje, måste vänta ibland, se andra få. 

Ibland läser man ju här att vuxna byter klappar innan man firar med barnen, för att barnen ska slippa se. Och det känns så... ledsamt. Som att man förnekar barnen träningen i att glädjas med andra. 

När jag var barn tillverkade man julklappar i slöjden. Det var smörknivar, grytlappar osv. Teckningar gjorde man också. Lite svårt att kräva av barn att de ska "ge" för de har ju inte jobb och pengar. Visst, de kan få pengar av föräldrarna - men då "tar" de först för att "ge" tillbaka igen :).

Men jag håller med om att barn idag är mer BORTSKÄMDA, får FÖR MÅNGA leksaker, och inte lärt sig ordet TACK. Många gånger.

här är det snarare att vi inte ger till barnens faster, utan till kusinerna när vi säger att bara barnen. Känns så dumt att syskon som är vuxna och har barn skall hålla på och egentligen bara byta pengar. Så vi lägger hellre de där extra kronorna till något lite finare till barnen.
Givetvis kommer mina barn alltid få julklappar av mig, iaf fram tills de får egna barn, när de väl har egna får nog snarare barnbarnen paket istället och barnen någon trisslott eller sådant tråkigt egentligen.
Men då har jag även mina barn för tillfället 10 kusiner och det blir fler och fler för varje år som går tycker jag =)

våra föräldrar får något litet från barnen såklart, något pyssel de har gjort eller ett inramat foto av barnen.

Jag tycker du har helt rätt. Har inga barn själv och jag har börjat ge finare presenter till de barn i släkten som ger något tillbaka till mig. Planerar att utöka det till att inte ge något alls när de kommer i tonåren om de inte inser att julklappar är något man både ger och får.

Vi slutade i stort sett helt med julklappar till "de vuxna" långt innan det fanns barn med i bilden. Julen 1995 firade jag tillsammans med mina föräldrar, min bror och hans fru - vi var alla vuxna, även vi barn som var en bit över 20. Under granen låg det 75 julklappar! Helt sinnessjukt! Där någonstans drog vi i bromsen.

Med tiden har vi, som sagt, flyttat fokus till våra födelsedagar. Det gäller även barnen, som inte överöses med julklappar. Som någon här ovanför skrev, det blir mest som att vi vuxna bara "byter pengar" och det ska stressas med att hitta bra julklappar. 

Så du straffar barnen för att de inte har föräldrar som uppfostrar dem så som du tycker att de ska bli uppfostrade alltså?

Här köper vi inga julklappar mellan oss vuxna men barnen ger alltid nått till de närmaste vuxna antingen för pengar de har jobbat ihop här hemma själva eller något de har gjort.

För det första är jag inte speciellt glad åt att mina barn får så mycket ändå. tycker det räcker med någon liten var. Jag vill inte att det ska bli hysteri och krav på dyrare och dyrare när dom blir äldre, för att inte tala om att jag inte är mycket för att konsumera grejer istället för upplevelser öht.

För det andra så ger dom varandra. Det har dom kommit på själva. Något har frågat om dom kan få köpa julklapp till varandra och då har dom fått en liten peng (för ja, dom tjänar inte speciellt mycket själva än), men oftare än så ritar dom teckningar till varandra eller skapar något pyssel.

Så ger dom ändå. Det har fallit sig naturligt.

Själv avböjer jag mig julklappar och presenter, vill inte ha det. 

Hos oss är det så enkelt att det är cirka 9 barn och 25 vuxna med när vi firar barn. De 25 vuxna är fördelade på cirka 11 familjer. Om alla barn får 1 paket var blir det cirka 100 paket under granen. Om alla vuxna också skulle få ett paket var? Jag har aldrig varit bra på matte... Man kan fördela fel åt andra hållet med... :-/

Men barnen kan ju involveras i julklapparna som ges! Man kan ju föra en diskussion med dem om vad de anser att mottagaren skall få, inom rimliga gränser naturligtvis, och kan följa med ut och handla paketen. Våra barn får också vara med och ge julklapparna till mottagaren när vi delar ut paketen, och kan därmed se glädjen och känna den där roliga ge-känslan.

Vem som betalar kalaset tycker jag faktiskt är av sekundär betydelse.