Hur orka med alla gravida?
Suck, så var det ytterligare en gravid på jobbet.....Det är 2 st....Båda jobbar på min avdelning. Jag är glad för deras skull men det är deras beteende, hur de beter sig som gravida som gör det svårt.
Jag orkar inte med detta....Hur ska jag orka detta? Allt gravidprat som aldrig tar slut!
Och hur ska jag hitta ursäkter för att slippa umgås efter jobbet? Vi har umgåtts privat förut och nu vill jag dra mig ur....Jag klarar inte av allt bebissnack och att höra hur naiva de är...bara en massa flum om att allt är mysigt med bebisar.....Hur göra? Hur ska jag komma undan umgänget?
Jag kommer inte orka umgås med dom efter jobbet. Jag måste få samla kraft hemma!
Jag tänker absolut INTE berätta att vi är ofrivilligt barnlösa eftersom jag vet redan hur de tänker angående detta...."Slaaaappna aaaavvv" är deras tänk och deras fördomar om att få barn efter 30 gör inte det hela bättre.
Om jag skulle berätta hur vi har det så vet jag att de skulle ha en massa helt ovetenskapliga råd och NOLL förståelse och de skulle tro att vår barnlöshet bara har med åldern att göra och skulle jag bli gravid och få MF så skulle det i deras huvuden bara bero på...just det...åldern....de har en fixering vid att "få barn innan 30"...Tröttsamt!
Jag har ju hört vad de säger bakom ryggen på andra som är ofrivilligt barnlösa! "Ja hon är ju SÅ gammal! Det BORDE hon ju FATTA, att hon är för GAMMAL...." "DE borde börjat tidigare....usch för att få barn vid 33...då är man ju GAMMAL när barnet börjar skolan..."
Hur ska jag orka hela vintern med detta gravidsnack som aldrig tar slut?
Varje mening som kommer deras munnar har med barn och graviditet att göra!
Jag vet att man kan undra varför jag umgåtts med dessa bruttor men förut innan deras gravid-obsession började så fungerade vi jättebra ihop som kollegor och hade börjat lära känna varandra privat trots att de är yngre än mig. Det är som att de blivit hjärntvättade nästan.
Finns det någon som också är ofrivilligt barnlös som kan komma med råd? Inte råd typ: "var glad för deras skull" eller "var inte bitter"...utan jag menar råd från någon som vet hur det är att glädjas med någon samtidigt som ens egen sorg river i själen.....
Man kan vara glad för andra samtidigt som man är ledsen för sin egen skull!!
