Hur ska jag hjälpa min vän?!

Låter som det brukar bli i sånt här läge, för att få hjälp av sjukvården måste man be om hjälpen helt enkelt. Du kan tala om att du finns där och vill hjälpa men att situationen är ovan för dig så du behöver veta vad hon vill ha hjälp med, se till att hon äter och får lite frisk luft även om ni gör det under tystnad

Jag förlorade mitt barn i v 22, han hade också dött i magen utan förklaring. Läkarna kallar det plötslig spädbarnsdöd i magen. Det var det värsta jag har varit med om. Du frågar hur du ska bete dig? Ja, alla är ju olika, men för det första; finns till för henne om hon vill! Jag ville inte träffa någon än min egna familj den första tiden, men jag hade min man att prata med, och en kurator. Jag anklagade också mig själv, och behövde någon utomstående som talade om för mig, flera gånger, att det inte var mitt fel. Så lyssna på henne och få henne gärna att gå till en kurator. Mödravården brukar ha en sådan kopplad till sig. Det var gratis. När jag sedan hade styrkan att träffa andra, så sa ju en del, i alla välmening, saker som jag blev ledsen för. Till exempel " det var nog bäst så, han var ju nog sjuk". Spelar ingen roll, jag sörjde lika mycket ändå! Vi ville efter ett tag försöka bli gravida igen, men talade inte om det för någon. Jag ville inte höra " det är bara att försöka igen". Och alla som låtsades som om det inte hade hänt! Vi FICK ju ett barn, men han dog. När jag träffade vänner och kolleger igen, så ville jag ju att dom skulle veta. Det var faktiskt skönt när någon frågade "vem liknade han?" , "hur stor var han" , osv. Som man gör med andra som får barn. "Fick han ett namn"? Din vän kommer att ta sig igenom detta, det kommer alltid att finnas med (och det ska det ju göra, ett barn glömmer man ju inte), men det kommer att ta lite tid.

Och som vanligt försvann all styckeindelning eftersom jag skriver från iPad :).

Har inte förlorat nått barn, men är väl mer eller mindre i din situation, har en vän vars barn dog några år gammal för några år sen och nyligen förlorade hon barnet i magen,
Hur du ska bete dig beror på vad hon är för person, i mitt fall så betedde jag mig mer eller mindre som jag brukar, dock var jag gravid samtidigt som henne så vi pratade inte på ett tag, jag skickade ett sms och avslutade med att hör av dig när DU orkar.

Nu är min vän ingen som vill ha en massa tyck-synd-om-mig reaktioner, hon vill inte ha ömkande och sånna saker utan hon vill prata och vill att folk ska bete sig "som vanligt" och inte tippa på tårna så att säga.... Så hur du ska bete dig och vad du ska säga beror på dels vad ni har för relation, hur nära vänner ni är och hur hon är.

Tack för svar!

Ja hon är min bästa vän och vi umgås ofta och har en nära relation. Har alltid varit varandras klippor när det stormat, men den här stormen är för mig obegriplig och hur mycket jag än försöker så kommer jag aldrig förstå på riktigt.

Hon har alltid varit en öppen människa med stor integritet och brutalt ärlig. Känner inte igen den här människan och jag är vansinnigt orolig! Jag fattar ju att hon varit med om det värsta någonsin och hon får all tid i världen för det hon behöver. Jag sa till henne att jag finns här oavsett. Försökte prata med hennes man också men han rycker på axlarna och säger att hon inte vill prata om det, och det ska vi respektera. De bor inte tillsammans längre, separerade för 3 månader sen.

Men jag tror verkligen hon behöver prata med någon! Frågade henne om hon ville att jag skulle hjälpa henne med det men hon skrek att ingen kan hjälpa henne nu och att jag inte ska lägga mig i. Då frågade jag om hon ville att jag skulle gå och ge henne tid... Då tog hon bara min hand och höll i en timma helt tyst med tom blick.

Ska jag ge henne tid att försöka själv eller kan man ringa någon för hon kan inte gå igenom det här ensam? Jag finns här men mina kunskaper om detta är få. Vill inte gå över huvudet på henne heller, men jag är så orolig!

Fint att du bryr dig så.
Kan du skriva sms/maila henne och säga att du vill inte tränga dig på men finns redo om hon så bara vill ha sällskap. Dvs även om hon bara vill vara tyst när ni umågs.
Om det är något praktiskt du kan hjälpa henne/dem med. Laga mat? Få tag i kurator etc?
Fråga vilket stöd hon vill ha. Låta henne berätta om hon vill prata om vad som hänt eller om hon kanske inte alls vill prata om det. Hon kanske behöver bli distraherad så för en stund.Fråga om hon vill att du kontaktar hennes jobb och berättar så de vet vad som hänt när hon kommer tillbaka. etc

Kan du inte fråga om ni ska träffas och se en film eller så? Tänker att kanske bara sällskap kan va skönt. Ser ni en film så kan ju hon avgöra om hon vill prata, annars ja så tittar ni bara. Kan tänka mig att det kan va skönt att ha nån runt omkring bara.

Det låter som om hon har hamnat i en depression. I så fall klarar man inte mycket själv. Tänkte föreslå att du kontaktar en kurator eller psykolog, precis som du säger, för hon klarar nog inte det själv. Ring mödravården eller vc och förklara läget. Boka en tid åt henne (om det går), kör henne dit och följ henne till dörren. Hon vill ju säkert få hjälp, men klarar inte det själv, klarar inte av att säga vad hon behöver. Du är en fantastisk vän!

Vilken fantastisk vän du är för henne. 

Jag har en vän som miste sitt barn i vecka 38 och jag skickade ofta och regelbundet sms och ringde någon gång (vi hade inte så nära och tät kontakt som du och din vän). Nu, några år efteråt är jag alltid noga med att höra av mig på årsdagen av hennes sons död och vad jag förstår uppskattar hon det väldigt mycket. 

Lycka till, till er båda två. Så skönt att din vän har dig. 

Tänkte på en annan sak. Din vän befinner ju sig i en kris just nu, i sorg, och all sorg måste ju får ta sin tid. Ibland kan man ju fastna i nån av sorgens faser, och behöva hjälp att komma vidare. Det kan ju en kurator/psykolog hjälpa till med. Men, jag antar att din vän inte jobbar? Efter v 22 anses ju fostret vara ett barn, och man får 30 dagars föräldrapenning om barnet är dödfött. För mig fattades några dagar, så jag blev sjukskriven istället. Pga att jag blev sjukskriven per telefon (utom första perioden, då jag ju träffade läkaren vid förlossningen), så fick jag inga pengar från Försäkringskassan. Så hon måste alltså träffa en läkare "face to face", om hon behöver vara sjukskriven efter de 30 dagarna. Jag började jobba deltid efter en månad och var uppe i heltid två och en halv månad senare. Hoppas verkligen att hon kan börja må lite bättre snart! Jag blir verkligen rörd av att det finns sådana människor som du!

Se serien Döden Döden Döden på svtplay! Helt underbar serie med sorg och död i fokus, och man får många bra tankeställare i hur man bör möta människor eller ja, sina MEDmänniskor i sorg.
Ett avsnitt handlar just om att förlora barn.

En nära vän till mig miste sin son i sjukdom för några år sedan och jag har även bekanta som fått besked om bebisen dött i magen precis i slutet av graviditeten. Det viktigaste för dem har varit att vi bara finns där. Och att man inte slutar höra av sig efter tre månader- ett halvår för att man själv tror eller tycker att de bör ha "kommit över det där nu" som vissa verkar tro. Ring, smit förbi och häng en påse bullar på dörren, skicka ett spontant blombud, bjud in. Bättre att bjuda in och så får de tacka nej om de inte orkar, än att inte bjuda in alls för att man förutsätter att de ändå kommer tacka nej.

Gud så skönt! Det verkar ju onekligen som om hon tar emot din hjälp! Jag kan säga att jag var nog väldigt ledsen och grät dagligen i nästan en månad. Därefter började det sakta vända. Det är ju olika för alla. Viktigt är väl bara att man får ut sina känslor, kanske hon kommer att upprepa samma saker många gånger. Jaja, ett viktigt steg är ju att du, hennes vän, har ordnat en tid till kurator. Hoppas det går bra!

Vilken klippa till vän du är! Vi miste vår dotter i en genetisk sjukdom när hon var nästan 8 månader gammal. Det jag minns starkast var de som frågade "vad behöver du hjälp med just nu?" och inte de som sa "ring om du behöver något". Man orkar inte ringa, man orkar inte ta kontakt, man orkar ingenting. Det är som om någon dragit ut sladden till livet man levde och man fattar inte hur den vanliga världen kan fortsätta som ingenting hade hänt. Men var den som vågar stå där, som envist hänger i och lyssnar, skickar sms, ringer, fixar med allt det där vardagliga. Var ett hjärta med öron. 

Idag jobbar jag som handledare för Sorgbearbetning och det var precis det jag behövde för att komma vidare. Du hittar massor med bra information på www.sorg.se, även bra tips på vad du som anhörig/vän kan tänka på.

Stort lycka till och massor med kramar <3

Har förlorat två barn genom MA, men tidigare i graviditeten än din vän. Jag tror man reagerar så olika att det är svårt att ge något exakt tips. Det viktigaste är nog att finnas där (som du verkar göra) och låta henne ta sig igenom sorgen på sitt sätt. Det är jobbigt att se på och som sörjande kan man nog vara både krävande och till och med vara "en dålig vän" ett tag, men försök att hålla ut.

Jag tappade tyvärr en del vänner när jag hade mina MA för att jag inte orkade umgås som förut när vissa av dem hade nyfödda. Mådde också så dåligt att jag inte orkade vara särskilt social. Det är något så smärtsamt och avgrundsdjupt att förlora ett barn och hon verkar också drabbats av depression, vilket inte är konstigt. Försök få henne att ta kontakt med en psykolog. Tycker det hjälpte mig mycket. Om hon inte kan få med sig sin partner så fråga om du kan följa med, för då kan du också få tips på hur du ska göra för att hjälpa din vän.