blandade känslor?! hjälp :'(

Hej alla därute. 

Jag har en son, han är snart 3,5 år och är enligt mig världens underbaraste varelse och betyder allt för mig. Jag har honom varannan vecka för att jag och hans pappa inte är tillsammans länge. Han har en ny tjej sedan 1,5 år tillbaka.
Jag är fortfarande singel och trivs halvdant med mitt jobb, det är ibland väldigt psykiskt påfrestande och otacksamt. Så är det säkert inom många jobb, men jag känner att jag inte trivs med det längre och har börjat funderat på att plugga till något annat.
Den utbildningen som fångat mitt intresse mest är att bli lokförare. Dock finns närmaste utbildningen 26 mil härifrån, och den är 1,5 år lång. Det skulle innebära flytt och jag skulle få åka hem på helgerna för att träffa sonen. Det skulle bli en stor omställning i mitt liv. 
Jag vet att hans pappa och hans nya tjej är underbara och snälla mot sonen så just det skulle inte vara några problem. Men jag kommer sakna honom så fruktansvärt mycket men vill så gärna gå en utbildning som leder till något annat jobb. jag kan ju inte jobba med något jag inte trivs med till 100 % i 10 år till kan man ju tycka, men ibland känns det som ända alternativet.. Vad kommer sonen tycka, tror han att jag lämnar honom? kommer han kalla pappans nya tjej för mamma? kommer jag få träffa honom så mycket som jag vill osv? 

Vad säger ni? vad skulle ni gjort?  är det dumt att gå en utbildning 26 mil härifrån?