Forum Väntar barn: BF - Juni - Medlemstrådar
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • Väntar första barnet ~ BF juni-14

    Sön 29 dec 2013 23:35 Läst 3348 gånger Totalt 3 svar
    Sön 29 dec 2013 23:35

    Hej! Äntligen är det min/VÅR tur. Som jag så länge väntat på att få skriva att det äntligen är min tur. Min tur att få bära på det vackraste av allt, ett litet barn. Jag är nu allra redan i vecka 18 (17+0). Jag är 20 år och min pojkvän/sambo är 21 - vi är så förväntansfulla och längtar SÅ mycket. Vi bor i Borås, finns det någon där ute som också är i vår ålder, väntar första barnet och bor i närheten? Vore kul att lära känna andra som är i vår sits då ingen av oss har vänner omkring oss som väntar barn. Vårt förhållande fick en snabb start då vi inte varit tillsammans mer än en månad innan jag blev gravid. Redan första gången jag träffade honom, så frågade jag honom hur han skulle ställa sig till frågan om att behålla barnet om jag skulle bli gravid. Då jag en gång tidigare blivit gravid men då blev tvingad att göra abort ~ vilket jag har fått men för livet av. Den graviditeten blev till trots att jag åt p-piller (så ock denna gång). Han sa att om jag skulle bli gravid så skulle han stå vid min sida och ta sitt ansvar (då vi faktiskt är två om det). Men han tyckte att vi inte borde skaffa barn förrän om 3-4 år. Det var jag helt positiv med. En månad senare började jag bli allt mer svullen, ömma bröst och illamående. Jag tänkte - nä detta är inte sant.. Jag berättade direkt för min sambo och vi gjorde test. De testen vi gjorde visade negativt men jag sa att vi får inte förlita oss på att det är negativt, utan att vi får vänta några veckor och göra nytt test.. En dag, några veckor senare var jag iväg och handlade ensam och passade då på att köpa nya graviditetstest - vilket denna gång visade positivt. Båda testen var positiva. Jag fick panik. HUR ska jag lägga fram det här tänkte jag. I ren panik skrev jag till min allra bästa vän och frågade om jag fick komma dit. Denna dag var jag ledig från jobbet, vilket var skönt, för jag behövde komma iväg och försöka tänka ut hur jag skulle berätta det för honom. Han som i detta ögonblicket var och jobbade och var helt ovetandes om vad som var på gång att hända. Han som skulle bli pappa om bara några månader.. Jag var borta till kvällen, givetvis undrade han var jag var och jag sa bara att "jag kommer hem snart.." När jag kom in innan för dörren visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Jag var så nervös för vad han skulle säga. Vad han skulle tycka.. Det var ju så tidigt in i vårt förhållande, vi kände ju knappt varandra. Det blev en chock. Han såg på mig att det var något, fick se graviditets-testen och broschyren - och började skaka. Han blev rädd. Orolig för hur allt skulle funka. Vi kramades en lång stund. Vi grät båda två i panik. Men bestämde oss, trots allt, för att behålla vår lilla skatt. H*n var inte planerad men är mer än välkommen hit till oss. I våra stora familjer ❤️

  • Fre 3 jan 2014 12:09 #1

    Någon som är i samma sits?

  • Tis 4 feb 2014 11:01 #2

    Idag har jag och den blivande pappan fått känna de första sparkarna ~ mäktig känsla måste jag säga! Det bara sprudlar av lycka i min sambos ögon - och jag kan inte annat än att le! (Första barnet - v.23 (22+6) ~ bf 3/6-14)

  • Sön 23 feb 2014 08:35 #3

    Hej! 


    Jag bor också i Borås. Jag är 22 år gammal och är beräknad 14 mars. Lite innan dig :)


    Har en dotter på 5 år också.. Jätte grattis till er :D

Logga in
Bli medlem
Medlemsregistreringen är tillsvidare avstängd mellan 00:00 och 07:00. Vänligen återkom senare.

Innehåll

Innehåll

Svara i tråden...

Innehåll