Hur beter sig folk som tänker begå självmord?

För 7 år sedan tog en väldigt god vän till mig och handlade julmaten, la allt i kylskåp och skafferi, städade fint i lägenheten, skruvade upp en skruv i taket (plockade undan verktygen) satte dit repet och hängde sig... hans flickvän kom hem timmar senare från jobbet och fann honom.

INGEN, flickvännen, familjen, vänner, jobbet, INGEN visste ens om att han kände sig lite nere..

Jag mår skit, jag skadar mig själv, sambon vet det, mamma och pappa vet, mina syskon vet lite, svärmor vet lite. Min ända "vän" vet. Utåt är jag super lycklig, jätte glad och mår super. Jag har många gånger sagt att jag inte orkar mer, att jag vill dö. Men jag skulle ALDRIG ta livet av mig.

Oftast har man tänkt på självmord ganska länge innan man tar tag i saken och gör det. Tyvärr väldigt sällan man hinner ingripa. Känner tyvärr ett flertal personer som valde att lämna denna plats vid tidig ålder. Ingen utav dessa personer var missbrukare eller hade det dåligt ställt ekonomiskt. Jag själv tog livet av mig i höstas och hittades död i min bil. "lyckligtvis" så kunde ambulanspersonalen återuppliva mig. Vaknade upp på Danderyds Sjukhus. Majoriteten av de jag känner som tagit livet av sig valde att hänga sig. 

När min kompis tog livet av dig var han i en depression. Han var ofta orkeslös och verkade väldigt lycklig. Vi visste att han mådde dåligt och medicinerades men inte hur dåligt han mådde. I några dagar verkade han gladare och ha mer energi. Jag och min syster pratade om det, att han verkade må lite bättre och hur skönt det var. Egentligen hade han bara bestämt sig för att dö.

Det är min enda erfarenhet av självmord. Jag skulle inte våga chansa om en kompis slängde ur sig att de vill dö...

Kanske är det så att många inte uppfattar signalerna hur andra människor mår. De kanske bara tänker han/hon har en dålig dag. Jag ser bara till mig själv! Ingen har då frågat hur jag mår på säkert 10 år! Fast jag själv är väl lika dålig på att fråga själv hur någon annan har det. Jag tycker man skulle ta sig mera tid till andra idag...

Detta är givetvis väldigt individuellt men en varningsklocka är människor som varit väldigt deprimerade och helt plötsligt verkar väldigt glada och tillfreds...om din vän uttryckt detta flera gånger till dig tycker jag även att du kan ställa lite krav på henne att antingen söka hjälp eller sluta säga dessa saker eftersom det även gör att du mår dåligt och får ett tungt lass att bära. Det är extremt synd om människor som mår dåligt men att säga att man vill/ska ta livet av sig som ett uttryck är heller inte snällt mot sin omgivning.

jag funderar på självmord just nu och enda skillnaden just nu är att jag inte är lika glad (har alltid fejkat och
alla tror jag är den gladaste mest lyckligaste människan på jorden) och orkar inte med folk alls längre.

Efter jobbet så stänger jag in mig, vill inte umgås eller prata med människor. Några av mina närmaste vet att jag vill dö men de svarar bara "men sluta nu, vi älskar ju dig". Men det är just det, jag vet att jag är oälskad. Kom in i denna värld oönskad och jag känner att det bara flutit på i samma veva. Ingen ringer mig någonsin, har inte haft besök på 3 år trots att jag älskar mig lägenhet, det är hemtrevlig och jättefin. Ingen önskade mig god jul denna jul och ingen undrar vad jag gör på nyårsafton.
Något som startat senaste månaderna är att jag kan börja gråta helt utan anledning, det har jag aldrig gjort förut. Minsta lilla så gråter jag. Jag gråter hela kvällarna för det mesta ända till jag somnar av trötthet.
Det bara är någonting med MIG som gör att folk säger att jag är supertrevlig och såna saker men ingen vill umgås med mig. Så har det varit sen jag var liten.

Jag är liksom inte menad att vara kvar på denna jord. 

Jag är 27 år och har varit extremt nära att ta livet av mig flera gånger senaste åren. Jag har varit helt normal och döljt hur jag mår utåt, ingen har fattat någonting. Samtidigt har jag mått helt fruktansvärt dåligt egentligen, och gått så långt som att skriva testamente, skrivit brev till alla anhöriga, läst på om olika metoder och skaffat det jag behövt för att hänga mig på ett bra och "säkert" sätt osv... 

En vän till mig som tog livet av sig visade väldigt mycket utåt hur han mådde och "hotade" med att ta livet av sig säkert 100 gånger innan han väl gjorde det. 

Det är alltså väldigt olika hur folk gör. Men om du märker att din vän beter sig annorlunda så ta det på allvar, tycker jag. Det är bättre att göra för mycket än för lite. Själv ÖNSKAR jag verkligen att någon kunde komma och "lägga sig i" och bara ta hand om mig. Men det händer inte, för ingen fattar ju hur dåligt jag egentligen mår. 

Som sagt, det där är så extremt olika. På samma sätt som att alla hanterar alla sorters situationer olika.

När jag försökte begå självmord när jag var yngre, så mådde jag oerhört dåligt och "alla" visste om att jag mådde väldigt dåligt. Trots det visste ingen att jag mådde så dåligt. Efter det fejkade jag mig från sjukhuset, för de ville tvångsinlägga mig, men jag lyckades komma hem.

Men det hade inte med din fråga att göra. Jag vet två som begått självmord. Den ena var väldigt öppet deprimerad, hade varit inlagd och så vidare. Han kom hem och sa till sin fru att hon skulle erkänna att hon var otrogen annars skulle han begå självmord. Han gjorde det den kvällen.

Den andra gick bara ut i skogen en dag och hängde sig. Folk visste att han mådde dåligt men återigen, inte SÅ dåligt.